Bloggen

Ingen tvekan om att framtidsministern sätter fingret på de svåra frågorna. Men de radikala svar som många gånger krävs är det långt ifrån säkert att hon får gehör för.

Underbara dagar framför oss? är den retoriska frågan för framtidsministerns seminarium på tisdagsmorgonen under Almedalsveckan. Kristina Persson är ministern utan konkreta frågor på sitt bord – men som förväntas tänka stort kring vår tids stora utmaningar.

Och svåra frågor finns det gott om. De identifieras både av ministern själv och de analysgrupper hon tillsatt inom ramen för framtidsrådet och som redogör för sina tankar på seminariet. Många av frågorna har länge figurerat i samhällsdebatten – men där de svar som hittills getts enbart delvis kan lösa problemen.

För att nämna några av de knäckfrågor som kom upp under samtalet:

>> Hur vi ska skapa en hållbar utveckling. Om alla förbrukade lika mycket resurser som vi i Sverige skulle vi behöva 3,7 planeter. Det kommer ställa krav på hållbara investeringar och nya miljöskatter. Men det kommer också ställa krav på en mer hållbar konsumtion, med mindre köttätande, färre flygresor och shopping som inte ger samma koldioxidavtryck som i dag.

>> Vår ekonomi liknar allt mer en timglasekonomi. Medelinkomstjobben trängs undan och blir till stora delar låglönejobb. Trenden gäller stora delar av världen och innebär att klyftorna ökar.

>> Inkomstklyftorna leder i sig till att de främlingsfientliga partierna växer. Det finns i dag en allt bredare konsensus, också från IMF, om att samhället som helhet tjänar på jämlikhet. Ändå lyckas inte någon del av världen komma åt de här problemen.

>> Arbetsmarknaden måste reformeras – annars kommer sysselsättningstrenden oundvikligen bli negativ. Det ställer krav på möjligheter till omställning och kontinuerlig kompetensutveckling under livet. Det innebär också att socialförsäkringssystemet måste förändras för en arbetsmarknad där fler är egenföretagare och vissa kommer att ha flera jobb samtidigt.

>> Globaliseringen ställer i sig utmaningar. Hur kan man nå fram till en global deal som både ger anständiga jobb och en inkluderande tillväxt?

Utifrån det här ska förslag läggas. Men kommer någon att lyssna? Kristina Persson menar själv att hennes framtidsråd har ett större mandat än exempelvis Reinfeldts globaliseringsråd. Devisen lyder ”De hade i uppdrag att beskriva problemet. Vi ska adressera hur vi ska göra”.

Där är vi dock ännu inte. Frågan är om svaren kommer vara nog, och om de är det verkligen kommer att få gehör från de på regeringskansliet som har makt att förändra.

Ta klimatutmaningen som exempel. De svar som behövs måste vara radikala – om vi verkligen vill göra något åt utsläppens påverkan på vår jord. Det kommer krävas tuffa beslut från politikerna, men också att vi som medborgare är beredda att försaka sådant som i dag är en självklar del av medelsvenssons livsstil.

Det är inte skäl att avfärda Kristina Perssons framtidsråd. Det är befriande med tankar som har höjd och idéutvecklingen är välkommen. Men det vore väldigt sorgligt om det slutande med några papper nedstoppade långt bak i en byrålåda på regeringskansliet.

Spela floskelbingo med Dagens Arena. Varje dag publicerar vi ett floskelbingo om vad partiledarna garanterat kommer att säga. Vad döljer sig egentligen bakom orden? I dag är det Socialdemokraternas tur.

Stefan Löfven är trött. Det senaste året har varit tufft. Skittufft faktiskt. Käbbel, Kinnaböskesång och ickedemokratier har sugit musten ur honom. Är det lätt att tro.

Men han har hittat ett mantra. Eller som han själv kallar det – en rapsång.

I takt med sina steg mot Almedalsscenen mumlar Stefan nämligen “jobb-arbete-kneg” följt av “pengar-stålars-deg”. Ramsan lugnar honom. För sin inre syn ser han sig själv vicka försiktigt men taktfast på höfterna, med kepsen på sned och med ett fast grepp om mikrofonen.

“jobb-arbete-kneg. Pengar-stålars-deg”

Motherfuckers.

I diskussionen om ”jämlik vård” är det tydligt att borgerliga politiker inte vill att samhällets struktur ska bidra till mer jämlikhet.

Det är intressant hur begreppet ”jämlik vård” har kommit att politiseras under den borgerliga regeringsperioden. Tidigare var det ett oproblematiskt begrepp. Alla visste att vården – liksom skolan eller skattesystemet eller socialförsäkringarna – hade en kompensatorisk uppgift.

Att det handlade om att fördela efter behov. Att själva vårdorganisationen skulle kompensera för klassamhällets tillkortakommanden. Och därmed, i sin struktur, verka för ett mer jämlikt samhälle.

En gemensam syn i denna fråga finns inte längre. Det kunde man konstatera under ett antal seminarier i ämnet under måndagseftermiddagen i Almedalen.

Det som på ytan ser ut som att alla är överens: Jämlik vård är toppen, visar sig snart beror på att politiker på varsin sida om skalan pratar om helt olika saker.

För borgerliga sjukvårdspolitiker handlar det om att samma sjukdom ska ge samma vård och att vården ska vara lika bra i Haparanda som i Örebro.

Att ohälsa är intimt förknippat med klass och socioekonomi är inte intressant. Att våra vanligaste folksjukdomar, som hjärtinfarkt och diabetes, är dubbelt så vanliga bland personer i arbetaryrken som bland tjänstemän vet såklart dessa politiker. Men de tycker inte det är viktigt att motverka det. Att mellan fem och tio år skiljer i medellivslängd mellan olika tunnelbanehållplatser i Stockholm vet de också. Men de tycker inte det är viktigt att motverka det.

Men det är kanske inte någon överraskning. Vi har sett det i skolpolitiken, i skattepolitiken och socialförsäkringspolitiken. Och såklart i sjukvårdspolitiken.

Borgerliga politiker vill inte att samhället ska kompensera för klassamhällets orättvisor. De offentliga strukturerna ska inte verka för mer jämlikhet.

Inom sjukvården har man till och med byggt in ökad ojämlikhet i själva systemet. Genom att ge vårdgivarna betalt för en kvart-tjugo minuter per besök utestänger själva strukturen de med störst behov.

De med störst behov kanske inte ens hinner komma in i rummet och hänga av sig kappan innan femton minuter har passerat. Eller hinner göra sig förstådda med hjälp av en tolk innan besöket är över.

Förhoppningsvis är denna era nu över. Sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) har inte glömt klassaspekten utan satt ett mål att ”de påverkbara hälsoklyftorna” ska slutas inom en generation. Äntligen någon med vilja att förändra.

Moderaterna lägger på måndagen förslag om att rutavdrag även borde omfatta flyttjänster. Ett marginellt förslag – men som visar hur M prioriterar skattesubventioner för välbeställda framför bredare satsningar på välfärden som helhet.

Vård, skola och omsorg är lika mycket satt på undantag som tidigare när Moderaterna vill stimulera fram fler låglönejobb för en halv miljard kronor. Men som får starkt stöd av Svenskt Näringsliv som i dag lägger ännu en debattartikel på att slå på trumman för fler lågbetalda jobb.

Förslaget kan också läggas bredvid Centerns förslag om om att sänka skatten för höginkomsttagare. Man börjar känna igen den gamla högern för vad den verkligen är. Återstår att se då vilka förslag som läggs i veckan från Kristdemokraterna och Folkpartiet. Men för att läka det splittrade Sverige slår de knappast ett slag.

Spela floskelbingo med Dagens Arena. Varje dag publicerar vi ett floskelbingo om vad partiledarna garanterat kommer att säga. Vad döljer sig egentligen bakom orden? I dag är det Centerpartiets tur.

Ssshhh – hör ni? Bortom roséskålandets klingande, lobbyisternas smygande steg i gränderna och reklamarnas luriga utrop. Bara några mil ifrån Almedalsscenen. Där kan vi höra den. Landsbygden. Dess vilda skri på hjälp, de desperata ropen efter sin frälsare.

Äntligen är Annie Lööf där hon hör hemma. Inte direkt på landsbygden, men nära nog. Tillräckligt nära för att höra avlägsna råmanden, men lagom långt ifrån för att slippa trampa i en komocka eller en bondes missnöje över politiken hon för.

Och nu, mina vänner, är det dags för floskelbingo.

Årets kaosvecka må vara här, men känn icke skräck: Dagens Arena berättar vilka seminarium som gäller i veckan.

Söndag 28/6:

>> Inför Annie Lööfs tal finns det bara en sak att göra. Skriv ut din egen floskelbingo-bricka från Dagens Arena. Vi vet förstås redan vad hon kommer att säga. Klockan 19.00–20.00.

Måndag 29/6:

>> Från Don Draper till Håkan Hellström – om maskulinitet och om män som agenter för jämställdhet. Spännande seminarium om manlighet och föreställningar om maskulinitet. Vi hoppas vara på plats. TCO-parken, kl 10.00–11.15.

>> Får fattiga barn sämre vård än rika barn? Ja, säger vi. Men ändå ett intressant seminarium för att höra om hur politikerna resonerar. Strandvägen, H542, kl 14.00–15.00

>> LO bjuder in till förfest. Mingla fram till Stefan Löfvens tal. Hamnplan 5, kl 17.00–19.00

>> Stefan Löfvens tal. För första gången står Löfven står på Almedalens scen som statsminister. Dagens Arena kommer självklart att analysera talet efteråt. Kl 19.00–20.00.

Tisdag 29/7:

>> Regeringen ordnar ett framtidsseminarium på temat underbara dagar framför oss? Den som vill veta exakt hur underbara dagar det blir bör bege sig till Biostaden Borgen, Hästgatan 24, kl 09.00–10.30

>> Finansminister Magdalena Andersson presenterar sin syn det ekonomiska läget. Det hade kunnat bli en uppvisning i borgeska power point-slides. Men efter de sammanbrutna förhandlingarna mellan EU och Grekland är allt ställt på sin spets. Kl 12.00.

>> Krisen på mediemarknaden har undgått få. Tidningar lägger ner och villkoren för journalister blir allt mer osäkra. Men vad betyder mediekrisen för demokratin och samhällsutvecklingen? Det frågar sig författaren och Dagens Arenas ledarskribent Ulrika Kärnborg i boken ”Klickokratin – om medieutvecklingen” som kommer ut i höst. Hon samtalar om boken med Jonas Nordling, ordförande i Journalistförbundet. TCO-parken, Strandgatan 1, 15.15–15.45

>> När Ebba Busch Thor pratar på Almedalsscenen känns det som att vad som helst kan hända. Hon skulle till och med kunna dumpa alliansen och bilda en egen flank. Med tanke på att KDU:s Sara Skyttedal talar innan henne räknar vi med att det kommer skjutas vilt, åt alla håll.

>> Den som har varit med några år vet att Rättviseförmedlingens fest är det roligaste partyt den här veckan. Men den som vill komma in på festen bör vara på Surfers i god tid. Riktigt smarta typer bokar bord för middag på restaurangen så att det bara är att hänga kvar där efteråt. Det skulle du dock ha gjort redan för fyra månader sedan. Bättre lycka nästa år! Klockan 22.00.

Onsdag 1/7:

>> Almedalens kanske mest intressanta rapportsläpp äger rum på onsdagsmorgonen. Sandro Scocco har räknat på vad det skulle ha kostat vår tillväxt att ha infört Sverigedemokraternas politik från 1950 och framåt. 900 miljarder kronor hade gått förlorade. Mer om detta klockan 08.00–09.30 på onsdag.

>> Socialdemokraternas ekonomiska seminarium. I år finns ingen rockstjärne-Piketty på plats för att sätta sin prägel på socialdemokraternas traditionella ekonomisk-politiska seminarium. Temat är i år “God tillväxt, men negativ ränta och hög arbetslöshet – vad kan och bör finanspolitiken göra i dagens makroekonomiska läge?”. Det kommer bli power point-fest, ladda upp med MYCKET kaffe.

>> Tacksam för vad? Tobias Billström tycker att personer som invandrat till Sverige borde visa tacksamhet. Somar al Naher och Alexandra Pascalidou följer upp sommarens hittills hetaste debatt. ABF:s tält i Almedalen, klockan 17.00–19.00.

Torsdag 2/7:

>> Anna Kinberg Batra har sedan hon blev vald hållit en låg profil. När DÖ-bråket tagit paus kan det vara intressant att höra hur det tidigare regeringspartiet resonerar under det ekonomisk-politiska seminariet. Klockan 12.15–14.00

>> ”Det här förändrar allt” är den svenska titeln på Naomi Kleins senaste bok. Under ett seminarium där Dagens Arenas Yonna Waltersson deltar debatteras boken, klimatförhandlingarna och aktivism. Det hela inleds med en förinspelad intervju med Naomi Klein. Under samtalet deltar även Olivia Linander (Fossil Free Sverige) och Johan Rockström.

>> Fridolin är språkröret som i år får äntra Almedalens scen. Vi tippar att det inte kommer bli en uppgörelse med mansrollen i år – däremot hoppas vi att Fridolin kommer ihåg att han representerar ett miljö-parti. Fokus på denna viktiga fråga tack.

>> Den festsugna kan avsluta onsdagen på ”Stora miljökvällen”.

Fredag 3/7:

>> Duktiga flickor – klassresornas vägvisare eller klassamhällets ursäkt, ett samtal som ordnas av Dagens Samhälle. Vi räknar med en hetsig debatt mellan Folkpartiets Birgitta Ohlsson och Vänsterpartiets Rossana Dinamarca.

>> Almedalsveckan kommer på fredagen börja tackla av. Men vi kommer särskilt spetsa öronen när AKB håller sitt första Almedalstal. Misslyckas hon här lägger hon grunden för en tuff höst där partikamraterna kommer återuppta bråket om DÖ.

Lördag 4/7:

>> Jonas Sjöstedt har de senaste åren haft en sak i fokus i Visby: Vinster i välfärden och hur de ska stoppas. Nu hoppas vi på ett ämnesbyte. Men om han håller fast vid spåret från senaste partiledardebatten – kampen mot ränteavdragen – är det inte direkt en väljarmagnet han kör med (oavsett hur rätt han har).

Söndag 5/7:

>> Nu är det bara några stackars journalister och ett gäng folkpartister kvar. Var lugn, även om ni själva har dragit från ön kommer Dagens Arena analysera Jan Björklunds anförande. Den stora frågan är väl om Birgitta Ohlsson kommer lägga in en stöt samma dag. Gissningsvis väntar hon dock till hösten, det är ju som sagt knappt någon kvar för att bevaka vad som händer på söndagen.

Dagens Arenas redaktion har angjort Gotland. Nu väntar skarpa analyser av de politiska utspelen, debattutspel och en hel del annat.

I likhet med tidigare år kommer vi att analysera de politiska utspelen och partiledartalen. Självklart kommer vi att ge er det viktigaste från de olika seminarier som äger rum under veckan. Och under talen kommer ni kunna spela floskelbingo med oss.

Tipsa oss gärna om vad vi inte får missa under veckan, mejla yonna.waltersson@arenagruppen.se.

Aktuella debattartiklar kan skickas till debatt@dagensarena.se.

Stötta oss!

Du kan också göra en insats och stötta Dagens Arenas granskande journalistik. Vi har nu gjort det så enkelt att stötta oss att man kan göra det genom att swisha till: 123 115 885 67. Besök oss här för att läsa mer om vad du bidrar med genom att donera till oss»

Mycket nöjsam läsning under den kommande veckan önskar
chefredaktör Yonna Waltersson med redaktion.

Åtta år av alliansstyre har varit åtta år av att göra det tuffare för den som är sjuk. Inte konstigt då kan en tycka att människor får svårare att komma tillbaka i arbete efter en tids sjukdom.

Å ena sidan tvingas du som sjuk leva med ytterst knappa marginaler och med hotande utförsäkring. Å den andra sidan har alliansregeringen gett frikort till arbetsgivare att strunta i arbetsmiljön.

Men att sjuktalen har skenat med 60 procent sedan 2010 är förstås alarmerande. Bakom varje procenttal döljer sig människor som har det oerhört tufft. Och för regeringens del innebär det att hela reformutrymmet äts upp av att fler blir sjuka.

Jag har tidigare på Dagens Arena fört fram att sjukförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) snarast borde tillsätta en utredning för att se över sjukskrivnas tillgång till rehabilitering. Det gäller fortfarande.

För det kan inte vara så som det ser ut i dag – att rehabilitering blir förunnat de som har en vänligt inställd arbetsgivare eller ekonomiska förutsättningar att betala för hjälp. Rehabilitering måste självklart vara en rättighet – för alla.

Och det är det som är pudelns kärna. Arbetsgivarna måste ta ett större ansvar för sina anställdas hälsa. Det handlar både om att du ska orka jobba ett helt arbetsliv – precis som att du inte ska behöva dö på jobbet.

Frikortet som alliansen gav – det är läge att den rödgröna regeringen drar tillbaka det nu.

Tips till stockholmsalliansens landstingspolitiker: Slösa inte ännu mer av våra skattepengar på en PR-byrå som försvarar era snedsteg i tidningen som granskar er.

Nu har allianspolitikerna i Stockholms läns landsting fått nog. De har fått nog av de rykten och osanningar som sprider sig om deras hantering av skrytbygget Nya Karolinska sjukhuset. De har fått nog av medborgarnas ilska. De har fått nog av missförstånden.

I dag försvarar de sig i en debattartikel i Svenska Dagbladet. De lovar framtidens sjukhus, större ”flexibilitet” i vården, ökad effektivitet i vården, högre patientsäkerhet och färre, men bättre, vårdplatser. De lovar bättre arbetsmiljö för vårdpersonalen.

Inte nog med att vi vet hur det brukar gå när alliansen utlovar både ökad effektivitet, ökad flexibilitet och bättre arbetsmiljö. Det finns dessutom ingen personal som kan få bättre arbetsmiljö.

För, Nya Karolinska är riggat för högspecialiserad vård, men Sveriges läkare och sjuksköterskor har inte kompetensen att sköta den. Karolinskas sjukhusledning medger själv själv att flera av de 55 specialbyggda vårdplatserna på sjukhuset inte kommer att kunna användas för att vårda de svårast sjuka eftersom det inte finns tillräckligt många intensivvårdssjuksköterskor.

Detta bekräftas av Johan Styrud, ordförande i Stockholms läkarförening, som varnar för akut personalbrist på NKS och dessutom befarar att övriga sjukhus i Stockholm kommer att dräneras på personal.

Vidare menar alliansen att ”med nya, säkra och effektiva behandlingsmetoder kan patienter som behöver en gråstarrsoperation eller höftledskirurgi få vård utanför de stora sjukhusen”.

Men vad händer då om vi bygger om den offentliga sjukvården så att det blir mer plats för högspecialiserad vård – men mindre plats för den vanlige patienten?, som Mikael Färnbo frågar sig i en analys. Jo, det skapas efterfrågan inom de trettiotal vårdval som de borgerliga politikerna öppnat för. Där det är fritt fram för vårdföretagen, varav vissa styrs av före detta borgerliga landstingspolitiker, att etablera sig och håva in oss vanliga hjärtinfarkt-Svenssons.

Alliansen vänder sig också mot beskrivningen att sjukhuset blev 8 till 10 miljarder kronor dyrare än planerat. Argumentet är att de minsann hade planerat för ökade kostnader. Hur många sjuksköterskor och färdtjänstchaufförer som hade kunnat få rimlig arbetsmiljö för de där miljarderna bör alla som vill ha hälsan i behåll undvika att tänka på.

Slutligen påstår de borgerliga politikerna att en oberoende revision av hela byggprojektet ska göras. Det är fantastiskt. Eller, hade snarare varit fantastiskt. Om det var sant. De har nämligen bara gått med på att utreda behovet av en extern granskning.

Så, alliansen, när ni nu har lagt alla dessa pengar på skrytprojektet NKS, skulle ni åtminstone inte kunnat undvika att slösa än mer av våra skattepengar på en PR-byrå som försvarar er skitpolitik i tidningen som granskar er?

I dag publicerades ännu en artikel om Lisa Holm, där hennes skönhet och skötsamhet lyfts fram för att betona det fruktansvärda som hände. För någon vecka sedan skrev Aftonbladets Karin Ahlborg såhär:

“Vi skriver ofta om mord – ibland flera gånger dagligen. De allra, allra flesta berör ingen på djupet annan än de närmast sörjande. För i de allra, allra flesta fall är offren kriminella som mördas av andra kriminella. Det finns en risk i vissa miljöer och visst agerande. Men risk i att jobba på ett idylliskt café i ett försommarsverige så vackert att det svider i hjärtat? Nej.”

Jag är den första att hålla med om att mordet på Lisa Holm är helt horribelt. Men även i rapporteringen kring detta fruktansvärda så är det något som skaver.

Mord av kriminella som mördas av andra kriminella berör ingen annan på djupet än de närmast sörjande, fastslår Karin Ahlborg. Och det är inte bara hon som verkar tycka det, även om hon kanske är tydligast i sin ståndpunkt. Åtskilliga artiklar och krönikor har de senaste veckorna behandlat Lisa Holms skönhet,  Kinnekulles idyll och låtit det bli en anledning till varför folk är så ledsna över det som skett.

“Och om en skötsam, glad och trevlig 17-åring kan utsättas för ondska – vem kan då känna sig säker?”, skriver Karin Ahlborg.

Enligt Ahlborgs retorik får vi anta att folk vanligen mördas på grund av de är misskötsamma, sura och fula. Och när de mördas är det dessutom få som bryr sig.

Vad händer med journalistiken när vi journalister inte bara i stor omfattning rapporterar om unga kvinnor som dör, utan även värderar de som brottsoffer, berättar hur orättvis det är att just DE har blivit mördade. “Hur kan någon som är så skötsam bli så mördad?”

Och det stannar inte där. Vi använder alla klichéer vi kan för att berätta en historia som är så lik en klassisk svensk deckare som bara möjligt. Vi sätter fonden: skir sommargrönska, lupiner, landsbygd. Hur kan någon bli mördad någonstans där det är så vackert? Är det inte extra hemskt med ett mord där lupiner blommar i förgrunden?

Nej. Det är ju inte det.

Låt oss för en stund föreställa oss Miso Hall.

Miso Hall bor i Haninge, utanför Stockholm. Han ska börja sitt tredje år på gymnasiet och hans betyg är körda i botten. Miso hade fått sommarjobb via kommunen, men när han inte dök upp de tre första dagarna så förlorade han jobbet. I stället hänger han med sina kompisar och dricker en del.

Vem sörjer Miso Hall när han plötsligt mördas? Antagligen väldigt många.

Men om vi fortsätter rapporteringen på det här sättet så kommer vi aldrig att få läsa hans historia. Det får inte bli så viktigt att berätta en på förhand utstakad deckarhistoria att alla andra journalistiska principer fullständigt ignoreras.

Det är stora skillnader i medellivslängd mellan Stockholms stadsdelar. 

Medellivslängden har ökat i princip oavbrutet sedan 1860-talet. Medellivslängden för kvinnor i Stockholms stad är 84,6 år och 80,7 år för män. Det är däremot stora skillnader i förväntad medellivslängd mellan Stockholms stadsdelar. Diagrammet visar beräknad återstående livslängd vid födseln i olika Stockholmsområden.

De kvinnor som bor på Östermalm förväntas leva allra längst av Stockholmsborna, 86 år, medan kvinnor i Skärholmen förväntas leva tills de blir 83 år. Östermalmsmännen beräknas leva 82 år, medan männen i Skärholmen förväntas leva tills de är 78 år.

Källa: Kommissionen för ett socialt hållbart Stockholm

Sommarvärmen förstärker de allra sämsta egenskaperna hos våra madrömsdudes. Dagens Arena har hela listan.

Det är något med sommaren. Den framkallar många gånger de allra värsta egenskaperna hos de allra värsta dudesen. Här är Dagens Arenas guide till vilka fem typer du bör vara extra försiktig med i sommar.

Mannen som inte gillar ”snygg-snygga” tjejer

Han är gift. Lyckligt dessutom. Men han tycker ändå att vissa tjejer är snygga. Inte de där ”snygg-snygga” tjejerna. Utan de lite speciella. De med karaktär. Det kan vara något med håret, det kan vara något med ögonen, det kan vara något med kläderna. Det gör hans dag. Han känner bara WOW.

Vi har anat att han legat i snåren och väntat på rätt tillfälle att ventilera sitt livs ågren. Och nu har HD äntligen gett honom en gyllene chans. Den stora frågan är: hur ska han på ett smidigt sätt leverera komplimanger till dessa kvinnor?

För han inbillar sig att det kan göra hennes dag. Han inbillar sig att alla gillar att bli sedda. Han inbillar sig att alla vill ha en komplimang.

Då ska vi vara helt ärliga med dig, Olof Olofsson. Du inbillar dig. Vi vill inte ha dina blickar, vi kunde inte brytt oss mindre om att du hjältemodigt inte tänder på ”snygg-snygga” tjejer, vi vill inte höra dina komplimanger och vi vill absolut inte, aldrig mer, aldrig någonsin igen läsa dina krönikor.

Tipsar’n

Det är så mycket vi alla går omkring och varken vet eller förstår. Som tur är finns det de som har gjort det till sitt livsuppdrag att göra oss medvetna om detta. Tipsar’n lyssnar väldigt intensivt på vad du har att säga – de första 30 sekunderna. Sedan gör han allt han kan för att rädda dig från dina villfarelser.

Har du läst Piketty än? Klart du inte har! I alla fall inte så passionerat som den här snubben.
Har du en forskningstjänst? Kul! Har du hört att tipsarkillen utvecklade en helt rafflande studieteknik under sin gymnasietid?
Jobbar du inom kultur? Don’t even get tipsar’n started.
Är du intresserad av politik? Tipsarkillen kan berätta allt du inte visste att du tyckte.
Är du journalist? Det är tipsarkillen också! Han har en blogg där han skriver alla former av skarpa nyheter och analyser. Eller han hade en blogg. Eller det var många som VILLE att han skulle starta en blogg en gång och det är faktiskt en helt hilarious anekdot.
Skriver du en roman? Herregud det vet inte ens tipsar’n om han har tid med, men okej här kommer några råd.
Är du antirasist och feminist? Låt tipsar’n bedöma.

Kulturmannen 2.0

Han känns lätt igen där han står i sin moderiktiga offer-kofta (gjord på återvunna sojamjölkskartonger) och riktigt lyser. Han kanske är författare, kanske komiker men framför allt är han censurerad. Ständigt utmanar han samhällets trånga åsiktskorridorer med revolutionerande tankar och skämt om allt från incest till sexuellt utnyttjande av minderåriga tjejer.

Men ingen ser hans briljans. Och som det inte vore nog ska han ställas till svars för det han skriver och säger. Han är feminist, men skäms inte för sin manlighet och mot slutet av kvällen hittar du sannolikt honom i en kärvänlig brottningsmatch med en likasinnad. Ofta ackompanjerad av diverse ironiska bröl.

Crossfitkillen

Du har inte kunnat missa honom. Han finns överallt. Han springer snabbt, han lyfter tungt, han kan gå på händer, han kan göra pull ups, han kan hoppa högt. Hittills har du känt igenom honom på de karaktäristiska t-shirtsen med printade visdomar som: ”At my signal, unleash hell”, ”If the bar aint bending, you´re just pretending”, ”No pain, no gain”, ”Train insane or remain the same”. Och så vidare.

Men nu är det sommar och den t-shirt som oftast bara åker av på “boxen” slängs nu även på offentlig plats. Crossfitkillens välvaxade bringa sprider snart ljus över landets alla parker. Med en kropp byggd av paleo-kost och proteinpulver promenerar han i en park nära dig med en Celsius i handen, visar upp resultatet av de mörka månadernas hårda slit och berättar endorfinstinnt för dig om vad som inte är träning. Vilket är allt du gör. Om du inte tränar crossfit.

Grillsnubben

Grillsnubbskaraktären är inte som vi minns honom, därför är det viktigt att vara extra försiktig i sommar. Han har nämligen avancerat från den klassiska här-är-det-jag-som-tar-grillen-va, till en mer subtil översittartyp. 2015 ser vi honom med exklusiva egenodlade superkryddor och ekologiska köttbitar som heter saker ingen annan än grillsnubben kan eller vill uttala.

Grillsnubben har förflyttats från sin plats direkt framför grillen, till strax intill, intensivt mästrande med alla som försöker närma sig. Du hör honom utropa passivt hånande kommentarer i stil med “jaha, du använder grillkrydda alltså, fan va spännande”. Till slut är det bara han som petar i grillen och har – till synes obemärkt – placerat resten av grillarna i mental fosterställning.

Det var en märkbart rörd statsminister som i natt mötte sina mest trogna partivänner på de danska Socialdemokraternas valvaka i Folketingets säte Christiansborg i Köpenhamn. 

Helle Thorning-Schmidt hade just fört Socialdemokraterna till den första valframgången i ett Folketingsval på sjutton år. Ändå kom hon till valvakan bara för att berätta att partiet måste ge upp regeringsmakten och hon själv posten som partiordförande.

I andra änden av Folketingsborgen var situationen den omvända. Där firade Lars Løkke Rasmussen, ledare för det borgerliga partiet Venstre, att han blir Danmarks nya statsminister – trots att Venstre förlorade var fjärde väljare och gjorde sitt sämsta val på 25 år.

Lars Løkke förs till makten av valets enda egentliga vinnare, nyfascisterna i Dansk Folkeparti (DF). Den bruna stormen i väljarkåren svepte fram partiet till 21,1 procent av rösterna. Dansk Folkeparti är nu Danmarks näst största parti.

”Men de är just bara näst störst. För störst, det är vi igen”, dundrade Thorning-Schmidt på S-valvakan och jublet steg. Minst lika mycket för markeringen mot DF som för konstaterandet i sig.

Tvärtemot vad vi kanske tror i Sverige är nämligen Socialdemokraterna i Danmark inte bästis med Dansk Folkeparti. Inte minst de mer vänsterinriktade och de unga socialdemokraterna hyser starka antipatier mot den reaktionära politiken, vulgärpopulismen och DF:s häpnadsväckande förmåga att undandra sig allt ansvar.

Ta a-kassan till exempel. Tillsammans med de borgerliga försämrade Dansk Folkeparti år 2010 a-kassan så att 40 000 arbetslösa förlorade sin ersättning. Likväl har DF med framgång förföljt Socialdemokraterna för att de inte lyckats få sin koalitionspartner, socialliberalerna, att gå med på en förbättring av reglerna.

Många socialdemokrater menar nu att DF måste ingå i den nya högerregeringen. De hoppas att Dansk Folkeparti på så vis inte längre ska kunna både äta kakan och ha den kvar.

Men är det något gårdagens val visar är det att Socialdemokraterna måste vinna på egna meriter. Kritiken mot att S inte tillräckligt hårt har drivit välfärdsfrågor är befogad. Det var inte bara tidigare Venstre-väljare som gick över till Dansk Folkeparti – många socialdemokrater gjorde detsamma och sannolikt inte bara på grund av migrationsfrågorna. Hade de stannat kvar, hade regeringen kunnat fortsätta styra Danmark.

Socialdemokraterna måste lära sig att de vinner eller förlorar val under mandatperiodens gång, inte i valrörelsen. De förlorar om tillräckligt många känner sig besvikna och bestämmer sig för att rösta på partier som Dansk Folkeparti eller Sverigedemokraterna.

Mitt i folkhopen på S-valvakan i Köpenhamn stod Mette Frederiksen, Danmarks stridbara och populära justitieminister, och lyssnade på den avgående partiledarens tal. Vad hon tänkte visste ingen, men alla vet att det blir hon som kommer att ta över Socialdemokraterna om hon vill. Hon är partiets oomstridda kronprinsessa.

Det finns anledning att känna hopp om att hon har det som kanske krävs för att hejda den bruna stormen. Mette Frederiksen är fast förankrad bland kärnväljarna och hon har ett tydligt patos för välfärd och stark samhällsgemenskap.

Det ska bli spännande att följa fortsättningen.

I dag är det val i Danmark. Dagens Arena guidar er ödmjukt igenom de viktigaste delarna av den danska politiken, punkt för punkt.

Först lite begreppsutredning:

 

NIKLAS SVENSSON VET 

För övriga frågor hänvisar vi till Expressens Niklas Svensson.

Svenssons case är att partistyrelsen inte finns på plats under valnatten, utan skickat den internationella sekreteraren Andrine Winther till Köpenhamn. “Anledningen är partikamraternas inställning i invandringsfrågan.”, skriver han.

När Dagens Arena inte får svar på twitter frågar vi Carin Jämtins pressekreterare Peter Liljeros och drar slutsatsen att Niklas Svenssons källa i alla fall inte är partistyrelsen.

Men you can see it in his eyes. Han vet. Med eller utan källor.

Timbros vd Karin Svanborg-Sjövall gästar podden när vi gör en reality check på terminens podd-ämnen. Flyger Pengar och Politiks vänsteridéer i mötet med samhällsdebatten och Timbro? Sandro Scocco ställs mot väggen av Karin Svanborg-Sjövall om bostäder, jämställdhet, integration och jämlikhet.

Prenumerera på podden via:

RSS: Feedburner Spelare: Itunes, Acast

Facebook: Pengar och Politik eller Arena Idé

Twitter: Arena Idé