I dag har Dagens Arenas redaktion stora spåndagen inför vårens granskningar. Det innebär att det kommer vara något lägre tempo i vår bevakning i dag. Men vi kommer ha desto fler spännande granskningar i vår.
Vill du tipsa om sådant som vi borde titta närmare på får du gärna mejla yonna.waltersson@arenagruppen.se.
Nu har forskningen bevisat det självklara: En majoritet väljer att använda pengar istället för att byta saker med varandra.
Varför människor väljer att använda kontanter är ett mysterium för nationalekonomer. Bland annat måste pengar lagras någonstans och de förlorar värde över tid via inflation. Ett nytt labbexperiment finner att deltagare använder kontanter i 95 procent av transaktionerna istället för att endast använda en bytesekonomi och konstaterar att pengar förhöjer välståndet hos deltagarna genom att underlätta köp.
Siri Isaksson, doktorand vid Handelshögskolan i Stockholm har tagit fram siffrorna. Källan är Duffy et al. “Gift exchange versus Monetary exchange: Theory and Evidence”.
Det finns många politiska strider. Vissa mer ärofulla och hedervärda än andra. Vissa så storslagna och självuppoffrande att de tar andan ur oss.
Den strid som Zoltan Wagner (KD) valt att utkämpa är inte en av dem.
I Lunds kultur- och fritidsnämnd har Zoltan Wagner gått till strid mot att barnen får gratis frukt i skolorna.
– Politiker ska inte lägga sig i människors privatliv. Vissa inom politiken vill att samhället ska göra allt, men det vänder vi i KD oss emot, säger han till Sydsvenskan.
Det här är inte första gången konservativa politiker ertappas med att stjäla frukt från barn. I Norge drev till och med Höyre frågan i valrörelsen. Bort med det nyttiga och vitaminberikande gratissnaskandet!
– Vi ska inte institutionalisera ihjäl barnen, sa partiets skolpolitiska talesperson Elisabeth Aspaker till Aftenposten.
Vi förstår. Det börjar med gratis frukt och slutar med Gulag. Helt rimlig slutledning. Dags att stämma i bäcken!
Evin Ismail blir ny skribent på Dagens Arenas ledarredaktion.
Dagens Arena har i dag glädjen att meddela att Evin Ismail blir ny ledarskribent på tidningen. Evin Ismail doktorerar i sociologi på Uppsala universitet och har specialiserat sig på hatbrott mot muslimer och radikaliseringsprocesser. Hon har många gånger hörts i debatten om islamofobi och har skrivit för bland annat Magasinet Arena och Bang.
– Evin Ismail är en oumbärlig röst i en av vår tids mest brännande frågor. Att knyta henne till ledarredaktionen känns fantastiskt, säger Yonna Waltersson, chefredaktör för Dagens Arena.
– Som sociolog har jag ett brett intresse för olika samhällsfrågor, men min forskning rör islamofobi och radikalisering. Jag har till exempel intervjuat personer som har närmat sig IS. Det hoppas jag på att kunna bidra med texter i de ämnena och mycket annat, säger Evin Ismail.
Evin Ismail deltog i ett första möte på Dagens Arenas ledarredaktion tidigare under måndagen. Senare i veckan kommer hon att göra premiär.
– Som jag ser det är Evin Ismail en stjärna i vardande och jag är övertygad om att vi kommer att få se mycket mer av henne i svensk debatt i framtiden, säger Yonna Waltersson.
– Jag betraktar Dagens Arena som den mest spännande platsen för pågående samtal om vår samtid och jag har länge följt ledarsidan med stort intresse. Jag är väldigt glad över att få vara en del av den miljön, säger Evin Ismail.
Varmt välkommen till ledarredaktionen Evin!
Anna König Jerlmyr ska leda Moderaternas politikutveckling av ”livspusslet”. Hon måste fatta att det är ett samhällsproblem, inte ett kvinnoproblem.
Efter en period av självrannsakan har Moderaterna kommit fram till den banbrytande slutsatsen att partiet behöver förnyas. En grej som de tycker att de misslyckats med är att ge väljarna svar på hur de ska fixa det omtalade ”livspusslet”. Ni vet det är med att få ihop jobb, matlagning, städning, hämtning av barn och allt det där.
Anna König Jerlmyr, oppositionsborgarråd och gruppledare för Moderaterna i Stockholm, är den som ska leda arbetet med att ta fram partiets nya politik på området. I en intervju med Aftonbladet om sin nya arbetsuppgift säger hon bland annat:
”Vi ser att många kvinnor går ned i arbetstid då de inte får tiden att räcka till efter att de fått barn.”
Jo visst. Kom med något nytt, kan en tänka. Sen kommer detta:
”Vi ser att de (kvinnorna red. anm.) drabbas av psykisk ohälsa och att de fortfarande tar det största ansvaret hemma för den obetalda arbetstiden. Vi ser också att det framför allt är kvinnor som drabbas av korta sjukskrivningar och psykisk ohälsa.”
Kom med nåt nytt. Igen. Tänker en. Och då kommer detta (obegripliga):
”Vi vet att kvinnor är de som åker kollektivt mer. Vi ser att de som har större risk att bli sjukskrivna är förstagångsmammor som har lite längre restid till jobbet. Det är viktigt att vi har en utbyggd kollektivtrafik där vi har möjlighet att känna trygghet i att man kan hämta och lämna barnen i tid.”
En känner bara: SUCK?
Alltså, ja, det är helt sjukt att det ser ut som det gör. Men, det här med ”livspusslet”, det är liksom inte ett KVINNOPROBLEM. Det är ett SAMHÄLLSPROBLEM. Hur är det ens möjligt att i en 4000 tecken lång artikel inte nämna ordet MÄN/MAN en enda gång. INTE EN ENDA.
Det känns så himla tveksamt.
Något annat som känns tveksamt är att hon under förra mandatperioden, som socialborgarråd, stod bakom partiets nej till sprutbyte med anledningen att Moderaterna dels ”inte är säkra på att det hindrar smittspridning”, och dels att de är ”oroade för stockholmarnas trygghet”.
– Vi tycker att frågan är större än bara smittskydd. Lokalen där sprutbytet sker kan bli en central för langning och jag är orolig för det stora antalet sprutor i närheten av barn, sa hon till Dagens Nyheter.
Hon stod även bakom beslutet att avhysa upp till 200 rumänska medborgare i Högdalen i Stockholm med motiveringen att det inte går att tillåta att människor lever i misär och att människor inte kan bosätta sig var som helst. Hon har även påpekat riskerna för miljön och brandfaran. Att tillfälligt ordna med soptunnor och bajamajor avfärdades av König Jerlmyr i de regionala nyheterna med att det inte är en hållbar lösning.
En fattar ingenting.
Kristina Mårtensson, samhällspolitisk chef på Kommunal, gästar Arena Idés ekonomipodd när vi startar i Charlie Hebdo-attacken och via Zygmunt Bauman tar oss till en holistisk syn på skola, bostäder och välfärd.
Vem var på manifestationen för pressfrihet, vad kan vi lära av social ingenjörskonst på välfärdens område och varför kom Sandro Scoccos pappa till Sverige? Svaren får du årets första Pengar och Politik-podd. Tre lästips utlovas också.
Fler avsnitt av Pengar & Politik här
Totalt dog 20 personer i Frankrike för det fria ordets skull. Under en av de största fredliga manifestationerna i mannaminne hyllade sammanlagt 3,7 miljoner människor yttrandefriheten runtom i landet under parollen ”Jag är Charlie”.
Samtidigt, i samma land, arresteras människor nu för att ha uttryckt sitt stöd eller försvarat terrordåden.
I skrivande stund har sammanlagt över 54 personer gripits för ”försvar av terrorhandlingar”. De riskerar fängelsestraff på upp till sju år.
Missförstå mig inte nu. Jag är inte en av dem som vill rättfärdiga terror och våld som ett sätt att uttrycka sin åsikt. Men jag kan inte låta bli att påpeka den paradoxala i att det i Frankrike är helt okej med smädningar och hån i satiriska tidningar, men uttal av stöd för terrorism på sociala medier ger långa fängelsestraff.
Den ökände komikern Dieudonné M’bala M’bala skrev en uppdatering på sin Facebooksida där han uttryckte sitt stöd för terroristerna på ett inte så humoristiskt sätt. Han har tidigare dömts för antisemitiska uttalanden och verkar vara en synnerligen osympatisk person. Han har tidigare förnekat förintelsen och umgåtts offentligt med Jean-Marie Le Pen, grundare av extremhögerpartiet Front National.
Men han påstår sig utnyttja sin yttrandefrihet. Många menar dessutom att åtal mot Dieudonné gör honom till martyr och motverkar syftet med handlingen: Att tysta honom. Jag är benägen att hålla med. Gripandet ger honom bara mer utrymme.
Men vem Dieudonné är spelar i det här sammanhanget mindre roll. Det är de dubbla måttstockarna i hur Frankrike bedömer det fria ordet som stör mig.
Självklart finns det en gräns även för yttrandefrihet, men var? Gråzonen är bred. Hets mot folkgrupp och hot om våld är självklara exempel där yttrandefriheten inte kan åberopas. Men var går gränsen?
Det Dieudonné skrev i sin statusuppdatering var ”I kväll, för egen del, känner jag mig som Charlie Coulibaly”. Coulibaly var terroristen som tog gisslan och brutalt dödade flera personer i Paris på fredagen. Uppdateringen faller för mig in i gråzonen. Osmakligt och obehagligt – absolut. Straffbart – knappast.
Det kända citatet ”Jag ogillar vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att säga det”, kommer från Evelyn Beatrice Halls bok ”Voltaires vänner” från 1906 och handlar om den franska filosofen med samma namn. Yttrandefriheten är långtgående. När den praktiseras enligt dubbla måttstockar riskerar den att ge fel grupper livsluft.
Moderaternas interna slitningar om decemberöverenskommelsen må vara det som syns på ytan. Underströmmarna visar att alliansen är på väg att bli lösare i fogarna.
Otacksamhet är världens lön. Det har om inte annat Anna Kinberg Batra fått erfara efter att ha tagit över efter Moderaternas mest populäre partiledare genom tiderna. Hon har inte en lätt uppgift att bära.
Någonstans kan man ändå fråga sig hur mycket stormen i Moderaterna är värd besväret för de riksdagsledamöter som hotat att strunta i decemberöverenskommelsen. Med stor trolighet kommer allianspartierna framöver lägga egna budgetmotioner och då kan ju riksdagsledamöterna rösta bäst de vill.
Ett tecken på att alliansen nu håller på att luckras upp stod att läsa i dagens intervju med Ulf Kristersson i Svenska Dagbladet. Under intervjun får vi besked om att Moderaterna tar ett steg från allianssamarbetet . Kristersson säger att de kommer att ”investera en period i opposition i seriös politikutveckling. Då kan man inte börja förhandla ståndpunkter”.
För alliansens del skulle en paus i projektet vara av godo. Åtta år av regerande tär på idéproduktionen. Anna Kinberg Batra må ha erkänt att Moderaterna behöver ge bättre svar på framtidens frågor – men M är inte det enda allianspartiet som står och stampar.
Den idépolitiska utvecklingen är lika nödvändig i Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna. Kanske därtill ett partiledarbyte eller två.
Frågan är bara hur sargat Moderaterna kommer vara när stormen på ytan lagt sig och underströmmarna har haft sin gilla gång.
USAs rikaste en procent är tillbaka på mattan. De fattigaste 90 procenten är fattigare än de var för 30 år sedan.
Sedan finanskrisen 2007 har det inte skett någon återhämtning i värdet på medelklassens och de fattigas tillgångar i USA. Värdet på de fattigaste 90 procentens tillgångar är nu nere på samma nivåer som 1986, medan värdet på de rikaste 1 procentens tillgångar har återhämtat tappet från krisen 2007.
Ragnar Bengtsson, ekonomisk utredare på tankesmedjan Arena idé har tagit fram siffrorna. Källan är Saez, Emmanuel och Gabriel Zucman “Wealth inequality in the United States since 1913:Evidence from Capitalized Income Tax Data”. Grafen är tidigare publicerad i Magasinet Arena #6.
Ny praktikant på Dagens Arena under våren.
Erik Halling heter Dagens Arenas nya praktikant som kommer vara med redaktionen under våren. Erik pluggar på Tollare Folkhögskola. Han har för övrigt besökt 48 länder och bott i tre av dem. Mer om Erik går att läsa här.
Erik har skrivit en första artikel som går att läsa här: Assistansföretag fuskar till sig kunder
Tipsa Erik per mejl eller på twitter: @erikhalling
Varm välkommen Erik!
Dagens Arena stärker nu upp ledarredaktionen med Vesna Prekopic. Under hösten gjorde Vesna praktik på redaktionen. Snabbt stod det klart att Vesna var en utmärkt ledarskribent. Det känns därför väldigt kul att välkomna Vesna Prekopic som ordinarie skribent i ledarredaktionen.
– Redan vid första mötet med Vesna fick jag en känsla av att det här är en person med intressanta idéer och infallsvinklar. Under hösten har hon gång på gång levererat skarpa analyser som har fått genomlag i debatten, säger Yonna Waltersson, chefredaktör på Dagens Arena.
– Jag har länge läst Dagens Arena och är mycket stolt över att nu få ingå i en ledarredaktion som är en så tydlig och progressiv röst i samhällsdebatten, säger Vesna Prekopic.
Vesna Prekopic har en bakgrund i skolvärden och har tidigare arbetat som rektor.
– Skolfrågorna kommer fortsätta vara brännande aktuella i den svenska politiska debatten. Med den erfarenhet som Vesna Prekopic har från skolvärlden kommer Dagens Arena alltid att kunna erbjuda insiktsfulla ledare, säger Yonna Waltersson.
– Eftersom jag har min bakgrund som skolledare är jag särskilt intresserad av skolfrågor. I övrigt har klassfrågor, feminism och antirasism alltid legat mig varmt om hjärtat. Och så älskar jag kultur! säger Vesna.
Vesna Prekopic har under hösten skrivit flera uppmärksammade ledare. Däribland:
De små stegens tyranni mot tystnad
SD:s nationalism får inte splittra Sverige
Slopa nationella prov i skolan
Socialsekreterarna är de nya lärarna
Hon har också deltagit ibland annat SVT Agenda och SVT Debatt.
Varmt välkommen Vesna!
Yonna Waltersson, chefredaktör Dagens Arena.
Det är inte konstigt om du inte riktigt fattar vad som egentligen hände i svensk politik mellan den 2 och 27 december. Både Jan Björklund och Annie Lööf verkar ha svårigheter med sanningen.
Sedan Löfvens besked om att utlysa extraval har det spekulerats hej vilt om hur det hela gick till innan, under och efter. Vad erbjöd Löfven? Vilka var alliansens krav? Hade beskedet/hotet om extraval kunnat undvikas? Låg rentav en överenskommelse i samma stuk som decemberöverenskommelsen på bordet?
Lika förvirrad som en blir av medias spekulationer kring scenariot, blir en av politikernas svar. Och det är inte konstigt för både Annie Lööf och Jan Björklund verkar ha svårigheter med sanningen.
Från folkpartiledaren Jan Björklunds håll har det låtit som att Löfven sedan början av december haft möjlighet att göra upp om nya spelregler för minoritetsstyre. Alltså att en överenskommelse i samma stuk som decemberöverenskommelsen låg på bordet när Sverigedemokraterna deklarerade att de skulle rösta ner regeringens budget den 2 december.
”Jag har svårt att förstå varför Löfven inte nappade på det. Han målade in sig i ett hörn om extravalet”, sa Jan Björklund till DN samma dag som det inställda nyvalet aviserades.
På twitter skrev han: ”Bättre sent än aldrig. Det tog 25 dagar för Stefan Löfven att acceptera det vi föreslog redan den 2 dec.”.
Efter Sverigedemokraternas besked i december sa alliansledarna att de framöver kan tänka sig att diskutera regelförändringar för att en regering ska kunna regera i minoritet. Men, att de skulle lägga ner sina röster i budgetomröstningen, vilket är den bärande delen i decemberöverenskommelsen, var aldrig på tal.
”Vi kommer berätta för regeringen att vi ska rösta på vår motion i morgon. Hur andra röstar får de ta ansvar för.”, sa Björklund.
På samma sätt har centerledaren Annie Lööf envist hållit fast vid Björklunds verklighetsbeskrivning trots att hon den 2 december sa:
”Det är god ton att komma till ett sådant här möte. Vi kommer vara tydliga med att vi ska rösta på vår budget. Vi är inte beredda att omförhandla den budgeten. Vi är inte redo att vara stödparti till S.”
Lika ihärdigt som Lööf och Björklund har hävdat att decemberöverenskommelsen låg på bordet redan i början av december, har Stefan Löfven avvisat samma bild. Gång på gång har han berättat att han ställdes inför tre alternativ av de borgerliga partiledarna på mötet: att regera med Alliansens budget, att avgå eller att utlysa extraval.
”Och då känner jag ju att ett av alternativen är realistiskt. Och det säger inte jag vid den tidpunkten (i början av december red. anm.). Men diskussionen om att lägga ned röster var aldrig uppe.”, sa han till tidningen.
Gott så. Men vad har vi då på den person som i lördags kröntes till Moderaternas nya partiledare?
Jo (trumvirvel), den enda alliansledaren som talar sanning.
“Vi är beredda att diskutera med Stefan Löfven hur man ska hantera den här typen av situationer längre fram, för att det ska vara möjligt att regera i minoritet framöver”, sa Anna Kinberg Batra den 2 december.
I en DN-intervju en tid efter bekräftar hon den bilden: det står klart att det i början av december inte fanns förutsättningar för en överenskommelse som skulle få allianspartierna att ömsesidigt lägga ner sina röster.
Om den mycket icke-ömsesidiga verklighetsbeskrivningen som alliansledarna ger av händelseförloppet säger hon:
”Sedan (efter diskussionerna om en överenskommelse i början av december, red. anm.) går uppgifterna isär, och var och en har rätt till sin upplevelse.”
Moderaternas extrastämma på lördagen är en kort process. På blott två timmar ska allt vara klubbat och klart. Någon direkt tid för djupare diskussioner om partiets framtid och politik finns inte.
Det är nästan så man undrar om inte Ulf Adelsohn kommer filibustra stämman under den övrigtpunkt som finns inlagd i slutet av programmet. För någon annan möjlighet finns ju inte att vädra ut kritiken som uppenbarligen bubblar i partiet mot decemberöverenskommelsen.
Inför utsikterna om ett extraval ter det sig förklarligt att M valde att hålla en stämma i samma längd som ett styrelsemöte på ett vanligt företag. Men när valet är avblåst kan man undra om partiet ändå inte borde ändrat om i planerna.
Efter åtta år i regeringsställning finns starka skäl att utvärdera den förda politiken och föra en livlig diskussion om vad som ska utgöra grunden för den framtida. Partimedlemmarna undrar förmodligen vilken riktning Kinberg Batra kommer föra dem mot, något Vesna Prekopic skriver förtjänstfullt om här.
Moderaterna var av tidsnöd tvungna att utse Ulf Kristersson till ekonomisk-politisk talesperson och Elisabeth Svantesson till arbetsmarknadspolitisk dito. När M ser sig i backspegeln efter valet 2018 kan man fråga sig om de inte kommer ångra att de inte drog nytta av extrastämman för att ändra på de rollerna.
Kristersson må vara Kinberg Batras bundsförvant som hade kunnat ge en nyutsedd M-ledare stöd vid ett extraval. Men nu är det valet tre och ett halvt år bort – eoner av tid i politiken. Det skulle ha kunnat vara ett möjligt tillfälle att låta en person som kan injicera mer syre i politiken växa in i rollen. Framför allt borde Kristerssons belastade bakgrund väcka frågetecken om han är rätt man på rätt plats.
Svantesson har i sin tur redan varit arbetsmarknadsminister. Dock la hon inte en enda proposition under den tidsperioden. Precis som Kristersson har hon ett kontroversiellt förflutet. Skälen att välja om och välja nytt är tunga.
Anna Kinberg Batra väljs alltså utan att ha stakat ut en riktning för partiet och utan egentlig konkurrens. Laget som kommer omge henne är lika framhastat. Den kommande mandatperioden kan mycket väl innehålla plågsamma interna debatter för Moderaternas nya ledare.
Friends Arena är platsen där Anna Kinberg Batra i dag tar över partiledarposten. Moderaterna verkar ha glömt de skandaler de ställt till med i samband med bygget.
I morgon kröns Anna Kinberg Batra till ny partiledare för Moderaterna vid deras extrastämma som går av stapeln på det skandalomsusade Friends Arena i Solna.
Valet av plats kan tyckas lustigt då partiets Lars-Erik Salminen under sin tid som kommunstyrelseordförande i Solna var en bricka i den muthärva där den dåvarande stadsdirektören Sune Reinholds lurade till sig 900 000 kronor.
Salminen var också den som ledde staden då arenabygget blev 1 miljard dyrare än planerat och ställde in den debatt om arenan som skulle ha ägt rum en månad innan valet år 2010.
Sedan dess har förtroendet för Moderaterna i Solna sjunkit från nästan 41 procent till runt 30 procent. I valet 2014 förlorade partiet sex mandat i staden.
Om du mot förmodan har glömt vad som hände när moderatstyrda Solna stad skulle bygga megaarena så har du hela historien här:
I mars 2010 avslöjas att den dåvarande stadsdirektören i Solna, Sune Reinhold, misstänks för mutbrott då han tjänat 600 000 kronor på uppdrag av bolagen bakom Friends Arena. Tidningen Dagens Samhälle rapporterade att kommunstyrelsens arbetsutskott hade förts bakom ljuset.
Efter några dagars påtryckning skrider Solnas dåvarande moderata kommunalråd Lars-Erik Salminen fram och berättar att han kände till att Reinhold fick ersättning, men att han hade glömt bort att informera kommunstyrelsens arbetsutskott. Han tycker också att det är konstigt att han inte har varit med och tagit något beslut som ersättning till stadsdirektören då kommunen är delägare i ett av de bolag som gett honom arvode.
I juni avgår Reinhold, sex månader innan hans anställning tar slut. Han hade innan dess tagit time out från jobbet.
Nästan samtidigt dyker denna nyhet upp: resultaten av den riskanalys som skulle visa vilka konsekvenser ökade kostnader för Friends Arena skulle betyda för Solna kommun (läs skattebetalarna), kommer ett år efter att bygget påbörjats. Solna investerade alltså ett par hundra miljoner i ett bygge utan att ha en aning om riskerna.
Någon månad innan valet 2010 visar det sig att priset för arenan har skenat i väg något. 300 miljoner kronor dyrare blir den. Den debatt om arenan som skulle hållas på kommunfullmäktiges möte valde då moderatledningen att skjuta upp på grund av att det ”inte fanns några ärenden.”
Maj 2011 står det klart att arenabygget inte blir 300 miljoner dyrare. Det blir 1 miljard dyrare. Solna kommun går in med ytterligare 60 miljoner, utöver kommunens redan investerade 370 miljoner.
I juni står det klart att moderaten Salminen åtalas för grov bestickning och medhjälp till grovt mutbrott vid arenabygget.
I likhet med Reinhold tar han timeout. Dock bara från kommunpolitiken, för bara dagar efter företrädde han sitt parti i Stockholms läns landsting.
En månad efter det hade Salminen fått nog av avhållsamhet. Trots sina borgerliga allianskollegors vädjan att hålla sig borta från kommunpolitiken gick han tillbaka till jobbet med kommentaren ”De får tycka vad de vill.”
År 2012 avgår Salminen som kommunstyrelseordförande. Hans efterträdare Pehr Granfalk (M) drar igång projekt för att förebygga korruption.
I maj 2012 fälls Reinhold för mutbrott. De fem övriga åtalade, däribland Salminen, frias.
Nästan två år senare intervjuas Pehr Granfalk av SVT:s ABC och säger: ”Det finns ingen korruption i Solna, det är skitsnack bara. Visst, förtroendet kan ha skadats av domen om mutbrott mot Sune Reinhold, (fd stadsdirektör). Men de flesta är väldigt glada över att vi har nationalarenan. Utan den hade vi aldrig fått fram tunnelbanan till Arenastaden och Solna station. Men vi har varit dåliga på att tala om vad arenastaden kommer att innebära i arbetstillfällen.”
Här har vi den alltså, platsen som Moderaterna har valt för kick-offen för sin nya partiledare. De kan åtminstone ta tunnelbanan (när den är färdig).
När yrkesrollen krockar med empatin, måste moral och medmänsklighet få leda vägen.
SVT:s nya dokumentärserie Fosterland handlar om den växande nationalismen i Europa och hur det politiska landskapet ser ut där fler och fler partier vill begränsa invandringen och hejda framväxten av det mångkulturella samhället.
I arbetet med serien mötte reporter Fredrik Önnevall en 15-årig syrisk pojke som bad om hjälp att ta sig till Sverige. Fredrik Önnevall säger själv i ett inlägg att det var omöjligt att säga nej.
En journalist bevakar, beskriver, granskar och är kritisk, men ska inte påverka ett skeende. När en journalist på public service, som ska vara opartisk, kliver utanför sin yrkesroll för att själv bli aktör, gör han då fel? Nej, för när han hjälper en pojke som ber om hjälp, gör han det av humanitära skäl, som medmänniska. Den rollen kan man aldrig kliva ur.
– Vi måste ha hållningen att man inte kan bedriva olagligheter när vi samlar in journalistiskt material, men vi kan inte blunda för att det finns en verklighet där ute som vi måste förhålla oss till, och det här är ett sådant exempel, kommenterar SVT:s programdirektör Robert Olsson.
Det är ju just det. Verkligheten pågår medan journalister rapporterar om den och deltar i den. Det Fredrik Önnevall gjorde var kanske inte förenligt med hans uppdrag som SVT-reporter. Men han använde sin moraliska kompass för att fatta ett beslut som människa.
“Det finns en enorm kraft i människans förmåga att känna empati. En kraft större än människans förmåga att känna rädsla”, skriver Fredrik Önnevall.
Hans insikt om den egna handlingskraften kan förhoppningsvis vara en inspiration för fler att fatta modiga beslut när situationen kräver. Ibland måste moral och medmänsklighet gå först.
