Bloggen

“Vårt svar är mer demokrati, öppenhet och humanitet. Men aldrig naivitet.”

Orden fälldes av Norges dåvarande statsminister Jens Stoltenberg efter terrordådet på Utöya. Ord som gör sig påminda efter det fruktansvärda dådet mot Charlie Hebdo. De mord som begåtts i Frankrike kan bara mötas med mer demokrati, mer öppenhet och mer humanitet.

I dag går Reportrar utan gränser ut med en apell om att medieföretag ska sprida Charlie Hebdos satirteckningar. Det fria ordet ska inte kunna tystas. Charlie Hebdo har många gånger tryckt provocerande satirer som väcker ilska och frustration. Men det är just vad det fria ordet handlar om. Rätten att uttrycka sådant som vi inte håller med om. Rätten att sprida både det vi älskar och det vi avskyr.

Redan kommer rapporter om att moskéer angripits i Frankrike efter dådet. Dessa angrepp är precis lika mycket attacker på det öppna samhället som gårdagens terrordåd. Det är personer som vill inskränka våra liv, som vill låta rädslan segra och som med våld vill göra vår värld trängre.

Det är nu viktigare än någonsin att vi tar striden för yttrandefriheten. Hatet – oavsett vem det riktar sig mot –  kan bara mötas med mer demokrati och öppenhet.

Nedan har Dagens Arena samlat satirteckningar som tar strid för det fria ordet.

Heterosexuella män tycks ha svårt för fruar som tjänar mer.

Många hushåll i USA verkar fortfarande styras av normen att en man ska ha högre inkomst än sin fru. Figuren visar hur kvinnans andel av hushållets totala inkomst är fördelad bland gifta par i USA. Andelen par faller skarpt precis vid 50 procent, alltså då kvinnan börjar tjäna mer än sin make.

Detta tyder på att makarna justerar sin relativa inkomst för att undvika att kvinnan tjänar mer.

Anna Sandberg, forskare vid Stockholms universitet har tagit fram siffrorna. Källa är Bertrand, Komenica & Pan, “Gender identity and relative income within households”. Grafen är tidigare publicerad i Magasinet Arena #6.

Nu tar Dagens Arena julledigt. Ett stort tack till alla läsare för ännu ett fantastiskt år.

Tack alla läsare för ett riktigt roligt år tillsammans! Redaktionen kommer strax att ta julledigt. Vi kommer så klart att bjuda på lite smått och gott (och möjligtvis även skarpt och ilsket beroende på hur diskussionerna om nyvalet framåtskrider) den 29 och 30 december, men sedan blir det några dagars ledigt igen.

Har du fortfarande inte hunnit handla de sista julklapparna? I så fall rekommenderar vi en prenumeration på Magasinet Arena och att stötta Dagens Arenas grävande journalistik genom en donation. Gnager julstressen kan det vara läge att lyssna på Göran Greiders spotifylista för en lugn julmorgon.

Men även om julledigheten tar vid finns det alla skäl att fortsätta ladda inför vårens nyval. Fundera på vad som försvann när alliansens budget röstades igenom med hjälp av SD. Här är vårt bidrag:

Resultatet av alliansbudgeten: 13 200 utförsäkras nästa år

Resultatet av alliansbudgeten: 4,3 miljarder till de rikaste

Resultatet av alliansbudgeten: 1,24 miljarder mindre till järnvägsunderhåll

Resultatet av alliansbudgeten: 100 miljoner mindre till kvinnojourerna

Resultatet av alliansbudgeten: 630 miljoner mindre till ensamstående föräldrar

Resultatet av alliansbudgeten: 2 400 kr mindre för fattigpensionären

Resultatet av alliansbudgeten: 100 arbetsmiljömiljoner om intet

Hör gärna av dig om vad vi borde skriva mer om fram till valet. Mejla yonna.waltersson@arenagruppen.se.

God jul önskar redaktionen!

Stefan Löfvens regering ville se en satsning på fler högskoleplatser i hela landet. Därför bäddades det för denna kompetens- och kunskapssatsning i budgeten. Den har alliansen och SD nu satt stopp för.

Regeringens 14 300 nya utbildningsplatser minskas av alliansen till 10 000 platser. Det är främst inom humaniora och samhällsvetenskap det sparats in.

Förutom fler platser, behövs också en kvalitetssatsning, särskilt när det gäller undervisningstimmar. De 125 miljoner kronor 2015 och ytterligare 125 miljoner kronor från 2016 som regeringen ville satsa för att förbättra kvaliteten, finns inte i alliansens budget, skriver Helene Hellmark Knutsson (S), minister för högre utbildning och forskningm, i SvD.

En särskilt viktig del i kvalitetsförstärkningen skulle vara att förbättra landets lärar- och förskollärarutbildningar. Mycket välbehövligt och mycket beklagligt att alliansen inte fattar att nyckeln till skolans framgång finns här.

För vare sig det är grundskola, gymnasieskola eller högskola det handlar om, är lärarna fundamentet för lärandet.

Antalet lärarledda seminarier och föreläsningar vid heltidsstudier på högskola och universitet ska inte underskattas. Det ska inte heller den tid grund- och gymnasieskolelärare får till undervisning.

Alliansen skriker högt om att skola och högskola är nödvändiga delar av det svenska framtida samhällsbygget. Men hur agerar de i praktiken?

Jo, de slösar tid och pengar på att införa betyg i årskurs 4 och omdömesbetyg på högstadiet och gymnasiet. 4 300 högskoleplatser dras in, när till och med de yrkeselever på gymnasiet som Björklund missunnar högre utbildning, vill läsa på högskolan.

Alliansen tycks ha missat att utbildade medborgare kräver kvalitativa utbildare.

Göran Hägglund och KD kastar sig in i migrationspolitiken på dagens DN Debatt. Där skriver partiledaren:

“Jag har varit arg och sorgsen denna höst. Över att vi blivit ett land där ingen diskuterar hur vi ska lösa samhällsproblem för att alla är upptagna med att klistra etiketter på varandra.”

Hägglund skriver att en integrationspolitik som inte fungerar undergräver migrationspolitikens legitimitet. Det har han helt rätt i. Integrationen är nyckeln till ett fungerande liv i det nya landet.

Asylrätten ska inte inskränkas men kostnaderna måste ner, säger han. För att uppnå detta föreslår KD lägre bidrag, tillfälliga uppehållstillstånd och snabbare avslagsprocess för så kallade “säkra länder”.

Göran Hägglund sa under presskonferensen han kallat till med anledning av sin debattartikel, att han vill stärka drivkrafterna att gå från bidrag till egen försörjning.

Tillfälliga uppehållstillstånd ska ges i stället för permanenta. Om skyddsbehovet kvarstår efter tre år, får man stanna permanent. Annars skickas man tillbaka. Flyktingar från Syrien ska inte heller ges undantag, enligt Hägglund på presskonferensen.

Valrörelsen är igång. Förslagen är inte förankrade i alliansen, utan är KD:s egna, meddelade Hägglund.

Ska det här vara KD:s huvudfråga i valrörelsen? Är det den som ska locka tillbaka de väljare som partiet måste vinna för att klara sig igenom fyraprocentspärren? Moderaterna har redan föreslagit skärpt anhöriginvandring.

Liberalerna i alliansen är splittrade. Jan Björklund (FP) säger att han inte vill utesluta Hägglunds förslag, medan Liberala ungdomsförbundet hellre vill se reformer än en begränsing av mottagandet.

KD:s utspel i dag är som när elever hamnar utanför i skolan och det ska göras åtgärdsprogram. Ett dåligt skrivet åtgärdsprogram fokuserar enbart på elevens ansvar. Det spaltas upp vad eleven ska göra för att åtgärda sin situation, men skolans skyldigheter att se över sin verksamhet glöms bort. Ett bra åtgärdsprogram visar tvärtom vad skolan behöver ta tag i för att hjälpa eleven.

KD borde ha gjort ett asylpolitiskt åtgärdsprogram som tydligare visar vilket ansvar staten har. Kanske se till att det byggs billiga hyresrätter runtom i landet? Kanske se till att rika kommuner som Danderyd eller Täby avlastar Södertälje med att ta emot flyktingar? Kanske satsa på välfärdsbygandet i stort – det kommer garanterat att ge effekt även på integrationen av flyktingar och invandrare.

Hägglund anser att det är bra om Sverige ansluter sig till hur det ser ut i resten av världen när det gäller till exempel uppehållstillstånd. Vi kan också vara stolta över vår humana flyktingpolitik och jobba för att resten av världen ansluter sig till oss.

Rådet till Hägglund och hans alliansvänner är att under jul sansa sig en smula. Fundera lite på hur medmänsklighet kan se ut i praktisk handling, om de utesluter retoriken som bygger på att flyktingar kommer hit för att de vill profitera på det svenska samhället.

Robert Frost skrev 1920 en dikt som heter “The Road Not Taken”. En dikt om ett vägskäl, där vetskapen om att den ena vägen är lätt att gå, för där har många andra gått. Den andra lockar med löften om att lära sig nya ting. Om sig själv och den värld som finns där bakom den snåriga stigens slut.

Det är där Göran Hägglund har ställt sig nu. I ett vägskäl som prövar KD:s politik, etik och värderingar.

“I shall be telling this with a sigh

Somewhere ages and ages hence:

Two roads diverged in a wood, and I—

I took the one less traveled by,

And that has made all the difference”

1. Kulturstöd finns för att vi inte ska behöva stå ut med att endast konsumera TV3 och DN. Det vore tråkigt.

2. Kulturtidskrifter influerar teve, kvälls- och dagstidningar, sprids på Fb och Twitter och diskuteras av lärare och elever i skolan. De sprider tillgängliga texter av akademiker till en bredare publik. De är inte elitistiska. De når ut brett.

3. 20 miljoner i tidskriftsstöd genererar medfinansiering till ett värde av säkert 60 miljoner (vild gissning!). Övriga intäkter skapas tex genom seminarier, utbildningar, bokutgivning och uppdragsverksamhet. Tusentals frilansare arbetar åt kulturtidskrifter. Stödet på 20 miljoner är därmed troligen extremt effektivt. Kostnaden kan jämföras med tex läx-rut som kostar 50 miljoner per år, eller en utredning av ordningsbetyg, kostnad 20 miljoner. Hela budgeten är på 880 miljarder.

4. Nätet är en kostnad för kulturtidskrifter, liksom för de flesta medier, inte en intäkt. Den stora kostnaden är arbetskostnad för medverkande, inte tryck och distribution. Det blir inte mycket billigare att dra in ett nummer per år. Antingen kör man på eller så lägger man ned. Intäkten kommer från annonser i och prenumerationer på papperstidningen.

5. De allianspolitiker i kulturutskottet som väljer att rösta för ett avskaffat stöd, kommer för alltid att förknippas med svenska kulturtidskrifters död. De tycks också gå på tvärs mot sin tidigare linje. Förra kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth försökte visserligen dra in stödet till tidskrifter med politiskt innehåll, men fick vika sig och försvarar idag stödet. Per Bill (m) har tidigare uttalat sitt stöd för Medelhavsinsituten (kostnad 17 miljoner/år) med motiveringen att Sverige skulle bli mer provinsiellt och marginaliserat utan dem. Bengt Eliasson (fp) är med i ett parti vars partiledare står bakom en proposition om bibehållet kulturtidskriftsstöd. Allianspolitikernas egen utredning, ”Läsandets Kultur” (SOU 2012:65), föreslog en höjning av tidskriftsstödet.

6. Resultatet av en 79-procentig nedskärning av tidskiftsstödet sammanfattas väl av en grupp akademiker: “Det rör sig, för att tala klarspråk, om en slakt av en hel kultursektor. Inga oberoende tidskrifter lär kunna överleva. Glänta, Paletten, Nutida musik, Lyrikvännen, Teatertidningen, Judisk krönika, 10-tal, Karavan, Bang och ett hundratal andra kommer förmodligen tvingas lägga ned. Detta är tidskrifter som har byggts upp genom decennier av oavlönat arbete, och som aldrig kommer att kunna hävda sig kommersiellt i ett språkområde av Sveriges eller rentav Nordens storlek.(. . .)Detta skulle bidra till en enorm intellektuell utarmning.”

I dag är det ett år sedan nazister attackerade en antinazistisk manifestation i Kärrtorp i Stockholm. 

Attacken skapade oro och rädsla och var för många ett uppvaknande i ett Sverige där hatets ideologi materialiserade sig i hakkors på husfasader och våldsdåd mot oskyldiga människor.

Nazistattacken skrämde, men den gav också mod och kraft att gemensamt kanalisera ett motstånd till hatet. På en vecka spreds ordet om en ny demonstration den 22 december för att visa samhällets avståndstagande från rasismen i vårt samhälle. Mellan 16 000 och 20 000 personer uppskattades vara på plats.

Sedan dess har Sverigedemokraterna tydligare än på länge visat sitt rätta jag. Nästan på årsdagen av Kärrtorp publicerar DN en intervju med Björn Söder som tydligt påminner om att det öppna och solidariska Sverige är hotat av krafter som vill ha splittring i vårt land. SD gör skillnad på mig och dig, på oss och dem.

I riksdagsvalet fick SD nästan 13 procent. I en färsk opinionsmätning har partiet hamnat på över 17 procent.

I kväll kl 18.00 är det dags att åter samlas i Kärrtorp. För en manifestation för att minnas vad som hände förra året. För en manifestation som visar att kampen mot rasismen fortsätter.

Kampen mot rasismen måste vara pågående överallt. På en idrottsplats i Kärrtorp, vid fikabordet på jobbet och vid släktträffarna under jul. Den måste pågå överallt och hela tiden.

Allvarligt slag mot kulturjournalistiken när alliansen slaktar stödet till Sveriges kulturtidskrifter.

Vill alliansen begränsa det offentliga samtalet? Den frågan är på sin plats efter att det i fredags stod det klart att alliansen minimerar stödet till Sveriges kulturtidskrifter. Tidskriftsstödet som tidigare har legat på 19 miljoner kronor kommer nästa år endast vara fyra miljoner kronor. För många av de små kulturtidskrifter som går runt med knappa marginaler och hårt ideellt arbete är det här en dödsdom.

I dag uppmärksammas beslutet i DN Kultur av tretton tidskrifter. Bland undertecknarna hittar ni Magasinet Arenas chefredaktörer.

“Om detta förslag klubbas igenom på torsdag har många kulturtidskrifter svårt att se hur de skulle kunna fortsätta sin verksamhet. Ett beslut som i förlängningen skulle påverka Sveriges öppna samtal.

Är det meningen? Vill Alliansen begränsa det offentliga samtalet? Är de intresserade av att försvåra villkoren för tidskrifter där deras politik, liksom övriga riksdagspartiers, kritiseras?”

Det är inte annat än att man börjar undra. Varför hörs inte några borgerliga röster till stöd för det offentliga samtalet? Till stöd för att samhällsdebatten ska fortsätta stimuleras? Varför ser man inte allvaret i den tystnad som breder ut sig? I en tid när redaktioner skär ner och bemanningsanställda journalister har att välja mellan att hålla tyst eller att omplaceras. Då allt mindre delar av Sverige bevakas av journalister.

Det borde inte råda något tvivel om att vi alla har starka skäl att ställa oss upp för att stötta kulturtidskrifterna.

Att alliansen fattar det här beslutet i en tid när högerextrema krafter mobiliserar för att begränsa vårt offentliga samtal är extra allvarligt. Hur kan det då inte finnas 15 miljoner kronor till det offentliga samtalet i en budget på 880 miljarder?

På Dagens Arena och Magasinet Arena vill vi nu uppmana er att protestera mot beslutet. Skriv under uppropet här.

Yonna Waltersson, chefredaktör Dagens Arena och chef för Arena Medier.

Tankesmedjan Arena Idés podd listar 2014 års sex viktigaste ekonomihändelser. 

Var det Nuonnedskrivningen, skatteflykten i Luxemburg, krisen i svenska skolan eller presidentval i Brasilien? Nej faktiskt inte. Men podden konstaterar att politiken är viktigare än på länge på den ekonomiska spelplanen.

Sandro Scocco, Arena Idé, tycker till. Mikael Feldbaum, Magasinet Arena, ställer frågor och tycker till.

Är det någon som förstår var Daniel Sjölins kompetens ligger när det gäller att vara politisk sakkunnig på utbildningsdepartementet fram till årsskiftet? Jag undrar uppriktigt, för jag fattar ingenting av den utnämningen.

– Det är en liten möjlighet för en författare att försöka påverka makthavarna. Det är ett kort inhopp för att försöka sprida så mycket av de idéer som jag har om utbildning och läsande som möjligt, säger Daniel Sjölin till SVT Kultur.

Med all respekt för alla goda idéer en författare kan ha om läsning, så undrar jag hur utbildningsminister Gustav Fridolin tänkt här? Behöver skolan verkligen idéer? Det hade Jan Björklund gott om. Det som saknades var forskningsförankrade beslut och en verksamhetskopplad insikt om hur skolan fungerar i verkligheten.

På meritlistan har Daniel Sjölin att han varit programledare för litteraturprogrammet Babel, skrivit hyllade romaner och 2012 blev hedersdoktor vid Humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet. Med motiveringen att han varit en bra programledare och författare.

Och just det, han har skrivit en debattartikel ihop med Gustav Fridolin om skoltrötthet!

Jag tillhör själv de som uppskattar Daniel Sjölins tilltal och kunnighet när det gäller litteratur. Men att han utifrån sina (obefintliga enligt meritlistan) kunskaper om läsning i skolan, blir politiskt sakkunnig – vad handlar det om?

Tyvärr, Gustav Fridolin. Om du vill visa Sveriges lärarkår att du menar allvar med de där 100 första dagarna när skolan ska vändas, måste du ha bättre ess i rockärmen än detta.

Det är en skakig topp som ska leda Moderaterna framåt samtidigt som det mullrar i fundamenten.

Anna Kinberg Batra blir av allt att döma ny M-ledare. Men trubbel råder redan i paradiset. Moderaternas nominering av henne till partiledarposten har inte mötts med jubel ens från borgerliga ledarsidor. Frågetecknen finns där.

Trots enigheten är den väg hon ska staka ut för Moderaterna höljd i dunkel. Valet av henne ses som att arvet efter De nya moderaterna ska förvaltas vidare. Men i det egna partiet öppnar sig klyftan.

Redan opponerar sig ledande moderater mot den flyktingpolitik partiet under alliansflagg har drivit. Väljarströmmen till SD har förstås inte gått omärkt förbi. Men om Anna Kinberg Batra ska gå dem till mötes kommer sår rivas upp i alliansen. Redan nu är folkpartister rasande över hur budgetkrisen har hanterats. Varje steg från Moderaterna mot en mer restriktiv flyktingpolitik kommer få den ilskan att öka.

Som lök på laxen ifrågasätter i dag moderata kommuntoppar Lagen om anställningsskydd, LAS. Fredrik Reinfeldts omfamnande av LAS var en viktig del i det som skulle paketeras som “Det nya arbetarpartiet” och har Kinberg Batras uttalade stöd. Men med Reinfeldt borta finns det uppenbarligen de som bidat sin tid för att driva partiet tillbaka till gamla välkända konservativa marker.

Man kan fråga sig: Hur starkt är egentligen Kinberg Batras mandat för att staka ut riktningen för Moderaterna?

Nu står det också klart att Anna Kinberg Batra i valrörelsen ska flankeras av Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson. Det är två förståeliga val eftersom de båda är tidigare statsråd som rimligtvis borde kunna kompensera för Kinberg Batras bristande ministererfarenhet. Men valet kunde knappast ha fallit på två mer kontroversiella personer.

Elisabeth Svantesson har med bakgrunden i Livets ord och Ja till livet figurerat i flera tveksamma sammanhang. Svantessons privatliv må partiet ha överseende med. Men särskilt bra gick det inte i valrörelsen då den dåvarande arbetsmarknadsministern hade stora svårigheter att formulera vad Moderaterna vill göra för att minska arbetslösheten.

Ulf Kristersson borde å sin sida enligt all rimlig logik vara omöjlig som kandidat till finansministerposten. Ska du ha trovärdighet när det kommer till att förvalta svensk ekonomi står inte tveksamma lägenhetsaffärer och resor till Kina för skattebetalarnas pengar högst på listan över smarta beslut. Att Kristersson fick uppdraget säger mer om det utmattade läget i Moderaterna än om hans lämplighet för posten.

Lägg därtill till den Stockholmsskepsis som redan i dag slår mot Kinberg Batra. Kristerssons tidigare uttalanden om att arbetare borde hålla sig i trim för att klara att jobba till de är 75 och att personer med psykiska sjukdomar borde gå till jobbet ger inte direkt en mer ödmjuk bild av partiet.

Moderaterna stod egentligen utan val när de nominerade Anna Kinberg Batra till partiledarposten. Nu är det en skakig topp som ska leda partiet framåt samtidigt som det mullrar i fundamenten. Valrörelsen kan komma att bli riktigt tuff för det parti som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg bar fram till regeringsmakten.

Moderaternas nya ekonomisk-politiske talesperson Ulf Kristersson är en man som både slinter med tungan och har dykt upp i flera kontroversiella sammanhang. Dagens Arena ger er hela listan.

Tidigare socialförsäkringsminister Ulf Kristersson blir ny ekonomisk-politisk talesperson för Moderaterna. Men har också en vana av att trampa i klaveret.

1) “Den svenska modellen är som apartheid“. I sin bok “Non-working generation” från 1994 ger Kristersson sin syn på den svenska modellen. Det ångrar han förmodligen än i dag.

2) Ulf Kristerssons beskrivning av 40-talister: “Homo bidragus”.

I samma veva lyckades han även såga hela 40-talistgenerationen. ”Varför ska vi lita på dem när de bara skor sig själva och lämnar notan och resterna av systemet till oss? Det är inte en oberättigad fråga.” skriver han i boken ”Generationskriget” so gavs ut hos Timbro.

3) Ulf Kristerssons tips till utslitna arbetarkvinnor: Håll er i trim!

“Man har ett ansvar att hålla sig i fysisk trim. I vissa jobb ingår det som en del av jobbet att hålla sig i trim. Andra tvingas fysiskt tänka på det, hur ska jag hålla mig i fysisk form?”

Kristersson väckte raseri i samband med att den borgerliga regeringen föreslagit att pensionsåldern skulle höjas. Att vi har en arbetsmarknad som innebär så hårda villkor att alla kroppar inte klarar att jobba ens till pensionsåldern på 65 år fanns inte i Kristerssons medvetande. IF Metalls ordförande Anders Ferbe blev rasande: “Jag tycker att det här vittnar om en människosyn som förnedrar de medlemmar som jag företräder”.

4) Kinaresa med frun var tredje månad för skattebetalarnas pengar: Inga problem!

2008 hamnade Kristersson i blåsväder när det uppdagades att han som borgarråd under 2007 rest till Kina var tredje månad för 128 000 kronor av skattebetalarnas pengar. Kristersson själv menade att han bland annat var där för att föra samtal om mänskliga rättigheter och demokrati. Kritikerna menade att han gjorde sin fru sällskap när hon för Swedish China tradecouncils räkning sålde marknadsinformation.

5) Städhjälp? Det tar vi svart. 

2007 uppdagades att Ulf Kristersson anlitat svart städhjälp.

6) “Hur känns det att bo i en lägenhet som är vikt åt svårt sjuka och hemlösa?” Inga kommentarer!

Som socialborgarråd i Stockholm fick Ulf Kristersson år 2006 en hyreslägenhet via högsta ledningen för Ersta diakonissällskap som egentligen var vikt åt svårt sjuka och hemlösa. Samtidigt tecknade staden vårdavtal med Ersta för flera miljoner. När Kristersson konfronterades med uppgifterna i SVT:s program Hemlös lämnade han hastigt intervjun. En förundersökning inleddes, men åklagaren lade ner målet.

7) Lägenhetsaffär 2.

Kristersson kritiserades också under 2010 för att han var med och sålde ut allmännyttans 1 200 lägenheter för billiga 6 600 kronor kvadratmetern till Einar Mattsson AB, vars vd Stefan Ränk ordnat hyreslägenhet åt Kristersson och hans fru. Kristersson, som är vän med Stefan Ränk privat, fick behålla lägenheten trots att han och hustrun bodde på andra adresser – ett regelbrott som andra hyresgäster vräks för.

8) Ulf Kristersson till psykiskt sjuka: Gå till jobbet.

När sjuktalen inte minskade utan den psykiska ohälsan i stället ökade, trots att tusentals personer utförsäkrats, föreslog Ulf Kristersson att personer med psykiska sjukdomar skulle gå till jobbet i stället för att dega hemma. De förflugna orden från Kristersson fick för övrigt LO:s välfärdsutredare Kjell Rautio att ryta ifrån ordentligt och menade att Ulf Kristersson är som en ”superöverläkare” som skjuter från höften.

9) 2,4 miljarder trollades bort.

Dagens Arena uppmärksammade Ulf Kristerssons svängning kring konsekvenserna av att återinföra de gamla reglerna i sjukförsäkringen. När det passade varnade ministern för att det skulle kosta 2,4 miljarder kronor årligen. När förändringen till slut ändå tvingades fram av oppositionen så skulle det plötsligt “i princip” inte kosta någonting.

10) Historierevisionism.

När Ulf Kristersson i samband med seminarieserien Svensk välfärdspolitik 100 år sa att ”den svenska välfärdsmodellen utvecklades under samsyn mellan höger och vänster” och att det är ”ett arv som måste vårdas” anklagades han för historierevisionism och tvingades backa. Diskussionen nådde även riksdagen där Kristersson ställdes till svars för sin tidigare syn på välfärdsstaten – som att han 1990 menade att moderater har ”ett uppdrag att bekämpa och avskaffa” välfärdsstaten. Kristersson försvarade sig med att det bara var en kritik mot ”brister i monopolmodeller” som inte längre var aktuella.

På Expressen Debatt kan man läsa LO-medarbetarna Johan Ulvenlövs och Tobias Lundin Gerdås intressanta statistiska analys av effekterna av Fredrik Reinfeldts sommartal om att “öppna våra hjärtan”. Slutsatsen är tydlig: talet var en game changer för hela valrörelsen och banade väg för SD:s framgång.

Johan Ulvenlöv och Tobias Lundin Gerdås har undersökt Twitterflödet före och efter talet. Det finns en dramatisk skillnad. I analysen av 10 000-tals tweets kan man se att fram till tidpunkten för Reinfeldts tal nämndes invandring/flyktingmottagande i genomsnitt i 745 tweets per vecka. Efter talet handlar 2 438 tweets per vecka om invandring och flyktingmottagande.

Ännu mer intressant, tycker artikelförfattarna, är utvecklingen av tweetsen som handlar om välfärd. Fram till den 16 augusti handlade välfärdsinläggen om “jobb”, “skatter”, “vinster”, “riskkapitalbolag” och välfärdens finansiering.

Efter sommartalet handlade tweetsen om “massinvandring”, “invandring” och “flyktingar”. Det är tydligt att välfärd vs skattesänkningar förbyttes till välfärd vs invandring.

När Johan Ulvenlöv och Tobias Lundin Gerdås gjorde en mediesökning på artiklar som berör både invandring och välfärd i samma text såg de en likartad bild. Efter sommartalet skrevs det i genomsnitt 23 artiklar per dag, mot i genomsnitt fyra artiklar per dag innan talet.

Lärdomen av detta är att Moderaterna måste hålla rent högerut och markera avstånd från framtida budgetstöd från Sverigedemokraterna och att hålla dörren öppen för samarbete om alliansen blir mindre än de rödgröna i mars 2015.

En annan slutsats kan vara att det är dags att vänstern själva skapar en game changer. Sedan Reinfeldts tal har debatten kantrat fullkomligt. Nu måste vi göra allt för att vrida tillbaka den. Arvet efter alliansen måste fram i ljuset. Den svenska välfärden, skolan och vården förtjänar ett bättre öde än vad fyra trötta allianspartier med stöd av SD kan erbjuda.

Om ord är makt, är det dags att börja använda dem rätt igen.

Jean Tirole är en annorlunda mottagare av Riksbankens ekonomipris. Han griper rakt in i en av tidens stora samhällsfrågor med ett perspektiv som definitivt inte är mainstream.

Så när svenska medier (DN, SVT med flera) inför prisutdelningen har twistat om hans synpunkter till att bli uttalanden om ”statligt eller privat” eller om ”vinstförbud”, är det väl precis vad man kan vänta. Men alltså: Varför skulle Tirole komma med politiska tvärsäkerheter om det? Då behövde han ju inte bli forskare och få pris, då kunde han ha sökt jobb på en svensk ledarredaktion direkt.

Jean Tirole får priset för sitt arbete om marknadsmakt och reglering, framför allt om stora företags makt och hur den kan tyglas. Poängen med hans arbete beskrivs som att han går långt bortom de generella råden och i stället visar på de inneboende skillnaderna mellan olika sektorer som regleringarna ska gälla. Vissa åtgärder och lösningar är relevanta i vissa sektorer, men inte i andra. På det sättet, menar jag, rör han vid problemets absoluta kärna.

De problem som har uppstått i kölvattnet på marknadsmodeller och slarviga avregleringar har sitt upphov i en tankevärld som fortfarande är den vanligaste utgångspunkten: att man börjar i en tom rymd av ”ekonomiska principer” som man försöker applicera på verkligheten. Tirole hör till dem som tycks göra tvärtom. Han börjar med verkligheten, och verklighetens alla konkreta olikheter och skillnader från situation till situation.

Vive la différence, skulle man kunna säga, också om Tirole själv. Han har en något otypisk bakgrund bland de 74 mottagarna av priset hittills. Flertalet är klassiskt skolade ekonomer, med ett visst inslag av matematiker och statsvetare. Tirole är i botten väg- och vattenbyggnadsingenjör från Tekniska högskolan i Paris, det vill säga, han kommer från ett håll där verklighetens förutsättningar är själva grunden i kunskapsmodellen. Jag tror att det kan ha påverkat hans gärning som ekonom.

Jag hoppas Vetenskapsakademien fortsätter med att belöna det avvikande. Den första som alls fick detta pris när det delades ut första gången 1969 var en utlärd guldsmed från Norge. Dock inte för några färdigheter att tillverka detta ämne.

Jesper Meijling

Jesper Meijling är arkitekt och ekonomiforskare. Författare till boken ”Marknad på villovägar”. Tidigare radioproducent vid SR P1 inom samhälle, politik och ekonomi. Doktorand vid KTH i egna projektet ”Markets, Spatial Order and Sustainable Urban Futures”.

Jespers gästblogg ”Marknad och politik” kommenterar marknadiseringsfenomenet i svensk politik, främst kring problemen med påtvingade marknadsmodeller och så kallad new public management i offentliga system och institutioner.