Bloggen

Migrationsdomstolarna i Luleå, Stockholm, Göteborg och Malmö har fått en ökad andel nämndemän från Sverigedemokraterna. I Skåne är SD:s andel nämndemän störst, 48 av 312 är Sverigedemokrater.

Uppdraget som nämndeman är partipolitiskt obundet. Att det finns ett problem med att invandringskritiska nämndemän från SD tillsammans med en domare avgör domslut i migrationsmål, tycker SD är trams.

Anne Ramberg, generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund, är en kraftig motståndare till att SD har nämndemän i migrationsdomstolarna. Hon menar att domstolarnas trovärdighet hotas när representanter från ett invandringskritiskt parti är med och avgör migrationsmål.

Det synsättet förkastar Kent Ekeroth (SD).

– Ärligt talat tror jag Sverigedemokrater tar sitt uppdrag på större allvar än vad många andra gör, säger Kent Ekeroth i en debatt i P1 Morgon.

Ja, det är väl det som är problemet?

Eftersom invandringen enligt SD är roten till allt ont i Sverige och ska minskas med 90 procent på sikt, är frågan om denna grundinställning går att bortse från när tillfälle finns att påverka nationens befolkningsstatistik.

SD anser att Sverige ska ha “en kraftig begränsning av asyl- och anhöriginvandringens omfattning“. Sverigedemokraternas ungdomsförbund vill se “radikalt sänkta invandringsnivåer. Vi motsätter oss inhuman invandring som hjälper ett relativt fåtal till mycket höga kostnader i Sverige, i stället för att investera i svenskarnas väl och hjälpa verkliga flyktingar i sina hemländer“.

I december 2013 avslöjade Expressen att en SD-nämndeman fick lämna sitt uppdrag när det framkom att han spritt rasistiska kommenterar på nätet. Han tog en eventuell anmälan för hets mot folkgrupp med ro: “Hets mot folkgrupp är i mina ögon en av dom finaste utmärkelser man kan ha i sitt cv. Fullt jämförbar med Pour le Mérit, Riddarkorset av järnkorset, eller Serafimerorden”.

Jag har svårt att se hur invandringshatet, en stomme i Sverigedemokraternas politik, inte skulle slå igenom vid en möjlighet att påverka antalet migranter i Sverige. I den bästa av världar förtränger SD-nämndemännen sitt partis vilja. Tyvärr betvivlar jag att vi lever i den världen.

När den nya forskningsantologin “Jämställdhet i socialförsäkringen” från Delegationen för jämställdhet i arbetslivet, JA, presenterades på ett SACO-seminarium, blev framför allt en sak uppenbar, igen.

Det lönar sig inte att vara kvinna.

Yrkessegregering, med flest kvinnor i låglöneyrken, lägre timlön och fler deltider gör att den samlade inkomsten blir lägre för kvinnor än för män. Detta påverkar naturligtvis de olika socialförsäkringarna, inte minst pensionen.

Innan det nuvarande pensionssystemet kunde man välja ut de 15 bästa av 30 arbetsinkomstår. Nu är pensionen beroende av arbetsinkomsten under hela livet. Har man en svacka i sin arbetslinje, straffas man för det. Det kan handla om att vara hemma med sina barn, jobba deltid, vara arbetslös eller ha en dålig karriärutveckling. Och det är kvinnorna som drabbas hårdast.

Många kvinnor kan också ha haft ett långt arbetsliv med heltidslön, men med så låg inkomst att de får en garantipension. Den är på 8 000 kronor, innan skatten är dragen. 50 procent av alla kvinnliga pensionärer har i dag garantipension. Motsvarande siffra för männen är tio procent.

Det tål att upprepas: Hälften av alla kvinnliga pensionärer i dag har mindre än 8 000 kronor i månaden att leva för.

Hur länge ska kvinnor straffas för ett system och strukturer som är skapade för män? Kvinnor jobbar för en lägre lön än männen, de tar större del av det obetalda arbetet hemma, de är hemma med barnen, tar sedan hand om barnbarnen och barnbarnens morföräldrar. Och vad är tacken?

Sjuktalen går stadigt upp och den största gruppen är kvinnor med psykiska diagnoser. Ett liv av slit, fysiskt och psykiskt, i ett ojämställt arbetsliv, för att kombinationen arbete och familjeliv inte fungerar.

En gång i tiden var det den industriarbetande mannen som tjänade samhället och systemen formades därefter, medan kvinnan tjänade familjen. Problemet är att de ojämställda strukturerna hänger med 100 år efter att vi fick ett pensionssystem första gången. Det duger inte.

Hallå. ÄR DET EN SLUMP…

…att vi får veta att Henrik Dorsin är årets julvärd SAMMA DAG som det tillkännages att Dan Eliasson blir ny rikspolischef?

Ja, förmodligen. Supersvårt att komma på en konspirationsteori.

Men det är ändå värt att notera att de är sjukt lika.

Arenagruppen och Timbro drabbar samman på Kulturhusets debattscen. Kom och titta.

I kväll, onsdagen den 19 november, går den stora drabbningen av stapeln. På Debattscen Plattan på Kulturhuset i Stockholm kommer Arenagruppen och Timbro att fajtas. Ett slag kommer gå av stapeln om de stora idéerna och ideologierna.

Med start klockan 18.00 är ni varmt välkomna att komma och lyssna och titta (även om vi naturligtvis är övertygade om att vi kommer gå vinnande ur striden).

Mer information om eventet hittar ni här >>

För ett år sedan gjorde Inspektionen för vård och omsorg, IVO, en granskning av vård- och omsorgspersonalens utbildning och metoder i HVB för barn och unga. De bestämmelser som rör kompetens på HVB är allmänt hållna. Socialtjänstlagen säger att det ska ”finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet”.

Granskningen visar att hälften av personalen saknar utbildning med inriktning mot vård och behandling och att drygt en tredjedel saknar utbildning utöver gymnasiet.

Sedan 1988 har “Årets julklapp” presenterats av Handelns Utredningsinstitut, HUI i slutet på november. Perfekt timing till den stundande konsumtionshysterin som sträcker sig ända fram till julaftonskvällen i vissa städer med välvilliga butiksöppettider.

Ett eller flera av följande kriterier måste uppfyllas för utnämningen: produkten ska vara a) en nyhet eller ha fått ett nyväckt intresse för året, b) den ska svara för ett högt försäljningsvärde eller säljas i stort antal och c) den ska representera den tid vi lever i.

Här kommer en värdig kandidat för 2014: Vad sägs om att utse medmänsklighet? Människor dör av krig, tortyr och svält dagligen. Nyhetsrapporteringen har varit som en mardrömslik följetong av mänsklig misär. Kriget i Syrien och Gaza är bara två exempel på fruktansvärda brott mot mänskligheten. Ebolautbrottet tar människors liv dagligen i Västafrika. I Sverige bor barn i bilar medan deras föräldrar tigger till mat för dagen.

Det är lätt att bli yr av julglittret och kommersen som redan är i full gång.  Men det borde ge större yrselkänslor att det finns barn och vuxna som inte har rent vatten att dricka eller en varm filt att lägga över sig som skydd mot kylan.

I stället för att spendera hundratals eller tusentals kronor på onödig konsumtion för konsumerandes skull, finns det gott om livsnödvändiga altruistiska alternativ att lägga sina pengar på. Här är några förslag:

• Köp 110 påsar vätskeersättning för 74 kronor eller 3 500 vattenreningstabletter för 147 kronor.
• Fyll en kartong med till exempel hygienartiklar, målarböcker eller strumpor och lämna till valfri välgörenhetsorganisation i din kommun.
• Hjälp flyktingarna från Syrien som kunnat ta sig till flyktingläger i Turkiet genom att sätta in pengar till någon hjälporganisation (särskilt hett tips till alla Sverigedemokrater som tycker man ska ta ansvar och visa medmänsklighet på plats, i stället för i Sverige).

Om ovanstående förslag inte räcker för att våga vägra konsumtionshetsen, titta på den dammiga råsaftscentrifugen från i fjol och fundera på hur många liv som hade kunnat räddats för de pengarna.

Infrastrukturminister Anna Johansson borde redan nu ställa in Stefan Löfvens väckningsapp för att vakna innan det är för sent.

Infrastrukturminister Anna Johansson intervjuades på tisdagsmorgonen i P1-Morgon om järnvägen. Det skulle visa sig bli en lam historia.

Misstron mot den politik som förts under alliansregeringen är utbredd. Under de åtta åren har järnvägen splittrats upp och fått agera marknadsexperiment. Privata aktörer bollar ifrån sig ansvar när stopp och haverier slår till. Viten och skadestånd har blivit det nya kommunikationsmedlet.

Järnvägens behov är skriande – du ska ha bott under en sten för att missat det. Inte minst Socialdemokraterna har varit bra på att påpeka det i opposition.

En nybliven infrastrukturminister har alltså all anledning att utnyttja chansen och ge ett par tydliga signaler om vad regeringen tänker driva igenom (trots oseriösa Sverigedemokrater och insiktslösa alliansföreträdare).

I morse lät det tyvärr mest som att Anna Johansson inte ville svara alls. Som P1-Morgons Johar Bendjelloul påpekade tyckte S innan valet att järnvägsunderhållet skulle förstatligas. Nu löd svaret ”man [ska] se över möjligheterna att åtminstone delar av det som i dag ligger på andra utförare tas tillbaka.”

Hon säger förvisso att hon delar analysen att privatiseringspolitiken är det som har varit problemet. Men att det har varit det i perspektivet att – och häng med nu – ”vem som har ansvar och vem som har helhetssynen och har möjligheten att se just helhet och system tappar man om man har för många som har ansvaret och därför är det viktigt att staten får ett tydligare grepp”.

Inte ens den mest välvilliga lyssnare kan här känna att det kommer bli särskilt mycket action i järnvägsfrågan framöver.

Det duger inte.

Regeringsmakten är inget som S har fått tillbaka på evig tid. Makten är till låns, och för att få behålla den måste regeringen bevisa att de förtjänar den. Då krävs en minister som visar betydligt större vilja. Trots allt handlar det om hur vårt gemensamma samhälle fungerar och hänger ihop. Till nästa val måste tågtrafiken fungera bättre, punkt.

Nästa gång Anna Johansson intervjuas om den svenska järnvägen förväntar jag mig en avsevärt rappare och vaknare minister.

För fler gånger lär det bli – med vinter kommer förseningar, inställda tåg och arga resenärer. Kanske borde ministern redan nu ställa in Stefan Löfvens väckningsapp för att vakna innan det är för sent.

I dagens DN Debatt analyserar Jan Björklund (FP) sitt partis nederlag i det senaste valet och allmänna tillkortakommanden i att föra fram sin politik. I åtta punkter är han självkritisk å sitt partis vägnar.

I den första punkten, Skolan är viktig – men den räcker inte, tycks han ha missat att han själv har haft åtta år på sig att prestera. Skolinspektionens färska rapport som bygger på inspektioner under de senaste fem åren visar en nedslående bild.

Rektorerna får inte det stöd de behöver, kommunerna är okunniga om den verksamhet de ansvarar för och eleverna får inte den undervisning de är beroende av. Med dessa slutsatser är jag glad för att Folkpartiets valaffisch med en leende Björklund och texten “Rösta för skolan”, togs som ironi av väljarna.

NÅGOT borde han ha kunnat förbättra på den här tiden.

Den sjätte punkten, Förstärka förtroendet i jämställdhetsfrågor, är minst sagt en punkt där teori och praktik behöver ses över. Könsbalansen i den nyvalda riksdagsgruppen beskriver Björklund själv som ett misslyckande. Sedan det förra valet har Folkpartiet gått från en andel på 42 procent till 26 procent.

Tillsammans med alliansen har parollen i vardagen inneburit att kvinnor fortfarande har en lägre årsinkomst än män. Trots att Folkpartiet säger att de vill ändra på att traditionella kvinnoyrken har lägre lön än de traditionella mansyrkena. Tycker FP verkligen det, är det bara att börja agera.

Jan Björklund vill slutligen att Integrationspolitiken måste bli effektivare. Men när han skriver att “vi har inte lyckats adressera människors oro för migrationens utmaningar. Vi behöver ta människors oro på allvar”, undrar jag om han inte är lite vilse i sin liberalism.

Så här står det att läsa på Folkpartiets webbsida:

Liberaler är världsmedborgare. Människors rätt till frihet måste värnas oavsett var på jorden de befinner sig. Hunger och fattigdom måste bekämpas. Vi arbetar för global frihandel och en generös biståndspolitik. Vi vill stärka demokratin och marknadsekonomin i alla världens länder. Den liberala visionen är att fri rörlighet för individen ska vara en mänsklig rättighet. Alla ska tillåtas leva och verka där i världen som de själva vill.

Och så tillbaka till DN Debatt: “Vi har inte lyckats adressera människors oro för migrationens utmaningar“.

Är det Folkpartiet som är det sovande folket? Är det kanske dags att agera som liberaler och inte som konservativa? Kanske är det symptomatiskt att Jan Björklund fortfarande benämns utbildningsminister och Erik Ullenhag integrationsminister på partiets hemsida.

Här kommer en kortfattad valanalys helt gratis: Vakna upp från er dvala – tänk om och gör rätt!

Skatteverket godkänner äggnedfrysning som löneförmån. Att själva styra när i livet vi vill föda barn ska inte vara vissa förunnat. Det bör vara alla kvinnors rättighet.

I oktober avslöjades att Facebook och Apple erbjuder sina kvinnliga anställda att frysa ner sina ägg för att de inte ska känna sig stressade att skaffa barn. Nu har svenska Skatteverket meddelat att företag kan erbjuda sina kvinnliga anställda att frysa ner sina ägg som en avdragsgill löneförmån.

En kan tycka att det är dåliga värderingar. En kan tycka att det är befriande.

Men det problematiska i sammanhanget är att alla kvinnor inte har, och nu inte heller får, denna möjlighet. Jag har väldigt svårt att tro att en matvarubutik, en städfirma eller ett sjukhus kommer att erbjuda sina kvinnliga medarbetare att frysa ner sina ägg.

Tekniken möjliggör för oss att själva välja när i livet vi vill föda barn.

Det ska inte vara en löneförmån, det ska inte vara rika personer förunnat, det bör vara alla kvinnors rättighet.

Det finns ingen anledning till att trist inställning och föråldrade bilder av barnafödande ska stå i vägen för detta feministiska projekt.

Fram till årsskiftet jobbar jag och alla andra svenska kvinnor gratis.

Från i går och fram till årsskiftet jobbar jag och alla andra svenska kvinnor gratis. Enligt LO:s lönerapport för 2014 är medellönen för kvinnor 27 500 kronor. För män 32 200 kronor. Trots att kvinnor är mer välutbildade tjänar vi alltså 86 procent av vad männen gör.

Det är ju inget NYTT.

Men det är ju så pass SJUKT.

Något annat som hände i går var att Konjunkturinstitutet presenterade årets lönebildningsrapport. KI tycker att parterna ska ”ta sitt ansvar” för att inte höja, och i vissa fall sänka, lägstalönerna. De menar alltså med andra ord att det är rimligt att en undersköterska tjänar 17 000 spänn i månaden. Hen kanske till och med ska ha mindre.

Och samtidigt tjafsar Kommunal med industrins fack och arbetsgivare. Grejen är att avtalsrörelsen 2016 är i full gång och parterna ska sätta årets ”märke”, alltså riktlinjen för hur stora löneökningarna ska bli.

Kommunal menar med all rätt att industrianställda och andra frivilligt bör ”avstå krav från kompensation om kvinnodominerade yrken får mer.”

På förslag från LO är att vid ett märke på 3 procents löneökning ge kvinnodominerade yrken 3,5 procent och låta alla andra frivilligt nöja sig 2,5 procent.

Det är det minsta parterna kan göra med tanke på alla kvinnor som borde dra från jobbet och förkovra sig i något viktigt, som en och annan man.

Det känns än mer rimligt med tanke på att lönegapet ökat med 41 procent under den borgerliga regeringens åtta år vid makten.

Under valrörelsen upprepade Löfven att parterna själva är kapabla att fixa lika löner. Det ska sannerligen bli intressant att se hur det går för dem.

Eller om vi får lika löner år 2082 som tidigare planerat.

I en sju minuter lång youtube-sänd intervju med utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) på Skolinspektionens dag 2014 svarar ministern på hur man ska få bukt med sådant som skolinspektionen brukar kritisera.

Särskilt stöd ska ges till de elever som behöver det. Åtgärdsprogrammens innehåll ska vässas och tröskeln ska höjas för när de ska skrivas. Kvalitet istället för kvantitet. Kunskapskrav i läsning kommer redan under 2015 och en utredning ska göras för hur man kan införa en läsa/skriva/räkna-garanti för elever i förskoleklass upp till årskurs 3.

Lärarna måste få mycket tid för varje elev, för att förbereda och efterarbeta sin undervisning. Den administrativa bördan ska minska genom att de nationella proven ska ses över till exempel. Dessutom ska fler lärare anställas och lockas med högre löner, säger utbildningsministern.

Inget nytt under solen alltså. Men två saker fångade mitt intresse särskilt.

1. Regeringen satsar nu statliga pengar för att parterna ska kunna ha möjlighet att höja lärarnas löner. Det är alltså valfritt för kommunerna om man ska få upp lärarlönerna eller inte.

2. Nyligen har ett lagkrav införts för att alla huvudmän ska vikta sina pengar, så att de skolor med störst behov får mest resurser. Men vad händer med den kommun som vägrar?

Dessa två uttalanden grundas i utbildningsministerns förhoppning om ett samlat ansvar.

“Nu handlar det om att göra detta tillsammans. Alldeles för länge har det suttit människor i mitt uppdrag, av olika politisk färg, som har skyllt skolans problem på kommunerna, kommunerna har skyllt tillbaka skolans problem på utbildningsministern. Nu måste vi jobba tillsammans. Nu måste man ta det ansvaret och svara upp mot det lokalt, så man i varje kommun, i varje friskola, vågar och klarar att bryta det som inte blivit bra i svensk skolutveckling”.

Min förhoppning är att det blir konsekvenser när kommuner och friskolor inte tar sitt ansvar. När lärarlönerna inte höjs och när resurserna inte fördelas efter behov.

Vilka åtgärdsprogram sätts in för huvudmännen? Det vill jag att utbildningsministern redogör för i nästa youtube-film.

Dagens Arena lottar ut fribiljetter till kommande filmen Marias väg.

Maria slits mellan tonårsvärlden uppror och den stränga katolska församling hon tillhör.

Desperat försöker hon göra alla till lags men ställs inför ett svårt dilemma – hur ska hon kunna förena sina amorösa känslor för en skolkamrat med det löfte om kyskhet hon har avlagt inför Gud? Maria ställs inför stora frågor om liv, död och tro i detta tyska drama som, trots premisserna, inte saknar humoristiska inslag.

Filmen fick pris för bästa manus på Berlins filmfestival. Läs mer »

Du och en vän har nu möjlighet att vinna fribiljetter till  filmen. Mejla dina kontaktuppgifter till vinn@nonstopentertainment.com Först till kvarn!

Mer om filmen

Filmen har biopremiär 14 november.

Se trailern här

Tävlingen presenteras i samarbete med Non Stop Entertainment.

Vänsterpartiets Rossana Dinamarca ska ha en eloge för att hon fortsätter att lyfta Stockholms Lokaltrafiks, SL, inblandning i att olagliga väktarmetoder har använts för att jaga klottrare och graffitimålare i kollektivtrafiken. Bland annat har ett fotoregister med klottrare ha upprättats, vilket strider mot personuppgiftslagen.

Bakgrunden är journalisten Kolbjörn Guwallius granskande reportagebok “Grip till varje pris” från i våras om hur olagliga väktarmetoder använts under en längre tid för att kunna gripa klottrare.

Det fick Rossana Dinamarca att lyfta frågan i riksdagen till dåvarande justitieminister Beatrice Ask (M). Vad gör ministern för att se till att bevakningsföretag inte bedriver olaglig jakt på graffitimålare? Och vad ska göras för att ge upprättelse åt dem (ibland omyndiga) som behandlats rättsvidrigt av myndigheter? Ingenting var svaret.

I en debatt i riksdagen i dag var det inrikesminister Anders Ygemans (S) tur att svara på samma frågor som Beatrice Ask fick tidigare i vår.

Det finns inga särskilda åtgärder att vidta eftersom lagstiftningen är solklar om vad som får göras och inte, och det finns myndigheter som har tillsynsansvar, var Anders Ygemans budskap. Att lagstiftningen är solklar höll Rossana Dinamarca med om, men problemet är att det uppenbarligen ändå används olagliga metoder i jakten på klottrarna.

SL har själva låtit en externt framtagen utredning undersöka uppgifterna i “Grip till varje pris” för att se om de stämmer. Det gör de på avgörande punkter. Bland annat står det klart att SL har beställt dold bevakning. Inte för att förebygga brott utan för att väktarna först ska bevittna brottet för att sedan göra ett gripande.

Anders Ygeman tror att den tillsyn som Länsstyrelsen i Stockholms län och Datainspektionen nu gör för att utreda uppgifterna som framkommit om de olagliga metoderna, kommer att ge en förbättring.

All respekt för tillsynstilltro, men utan en strategi för stickkontroller eller liknande av bevakningsföretagen som SL anlitar, är det inte troligt att de olagliga metoderna upphör. När debatten tystnat och den offentliga uppmärksamheten lagt sig är risken stor att verksamheten fortsätter.

Det är inte ofta det händer. Men i går stod en av landets mäktigaste riskkapitalister i tv för att svara på frågor om aggressiv skatteplanering och komplicerade bolagsstrukturer på kanalöar och i lilleputtländer.

Thomas von Koch – en gång grundare av Wallenbergs riskkapitalbolag EQT, förvaltare av långt över 100 miljarder svenska kronor, storägare i välfärdssektorn med bolagen Academedia och Aleris, ett par prydliga examen från Handelshögskolan i Stockholm samt en av Sveriges rikaste personer.

Ingen världsförbättrare direkt, men i alla fall slipad, kompetent. Tänker man ju. Eller?

Intervjun börjar mycket talande med att Thomas von Koch jämför riskkapitalbolagens ägarstrategi med att pumpa upp kroppen med anabola steroider.
– Vi brukar säga att vi sätter bolag på steroider. Så de ska springa jättefort.

Ännu ett uttryck från dessa kretsar som vi nu alltså kan placera bredvid det redan bevingade ”klä bruden” (att göra bolaget attraktivt inför försäljning).

Anabola steroider och snygga brudar – det är uteslutande en manlig värld detta.

SVT-reportern Johan Zachrisson Winbergs följdfråga är dock helt briljant:

Steroider är ju inte tillåtet?

– Haha näääe, men vad ska jag säga… Druvsocker…

(He he flabb flabb).

Resten av intervjun är mycket märklig. Thomas von Koch vet ingenting om det bolag han har grundat och är vd för.

Hur många bolag har ni i Luxemburg?

– Det vet jag faktiskt inte. Just Luxemburg kan inte jag direkt.

Men det var det du hade läst på och kunde bra sa du?

– Nej, men jag vet varför vi har de där. Det är då vi kan säkerställa dubbel beskattning för våra investerare.

Så säger han faktiskt. Men han menar såklart tvärtom. Han menar att de kan säkerställa att investerarna INTE beskattas dubbelt.

Men att svaret blir helt fel är symptomatiskt för hans genomgående förvirrade och yrvakna intryck. Känslan blir allt mer påtaglig ju längre intervjun går:

Den här personen har aldrig blivit ifrågasatt i hela sitt liv.

Här studsar alltså pengar mellan Guernsey och sju åtta lager av olika organisationsnummer i Luxemburg, till Holland, Polen och tillbaka till Guernsey.

Alltså skattepengar. Som rullat in via elevpengen för 90 000 elever i Academedias utbildningsnät eller via alla patienter som tas emot på någon av Aleris 350 vårdenheter.

Ut på andra sidan kommer obeskattade vinster. I ett trollslag har den effektiva bolagsskatten sänkts från 29 till en procent.

SVT-reportern fortsätter:

De länderna känner man ju igen som lågskatteländer. Det är väl ingen slump?

– Nej, nej, utan så här är det. Dels Luxemburg är för att hantera investerarnas problem och det är därför du ser det genomgående i våra strukturer. Sen har vi andra skäl, vi tittar över risker, var finns det, var finns det… Dels tittar vi över skattekostnader, absolut. Hur mycket skatt betalar vi? Men det är viktigt att säga att skatt, skattereduktionen, får vi ju genom att ha lån i bolagen. Det är ju räntekostnaden som är avdragsgill.

Vad är det här för svammel?

Hur mycket tjänar ni, eller slipper betala i skatt, tack vare de här uppläggen? Har ni räknat på det?

– Nej, det vet jag inte.

Det är klart han vet.

Ofta har ni väldigt stora lån. Det är ju miljardbelopp när ni köper.

– Ja, det kan det vara.

Och då är det hundratals miljoner i ränteavdrag man kan få till.

– Absolut.

Efter ett tag kommer reportern in på lite mer specifika frågor. Men får allt annat än specifika svar.

Jag gissar att du vet varför man behöver två olika bolag på Guernsey?

– Nej, det vet inte jag.

Du vet inte det?

– Nej.

Och du är vd här?

– Ja.

Och du har jobbat här sedan?

– Sedan 2004.

Här blir det rätt kul. För det stämmer inte. Thomas von Koch grundade EQT tio år tidigare, 1994. Detta påpekar mycket riktigt SVT-reportern.

– Ja, haha, sen -94 ja, du har helt rätt, jag var med och grundade. Men jag vet inte det, vi har jätteduktiga skattejurister och bolagsjurister. Jag är inte bolagsjurist.

Och syftet med att det studsar till Polen här när ni ska köpa ett amerikanskt gasbolag?

– Jag vet inte det heller.

Och så fortsätter det. Thomas von Koch vet ingenting. Han rycker på axlarna, flabbar, är osammanhängande och yrvaken. Och sen kommer nästa inslag.

Hemma i tv-soffan börjar jag tänka på hur stressade personalen är på min dotters förskola. Jag tänker på att de inte har råd att köpa in nya målarrockar till barnen. Sen tänker jag på Thomas von Koch.

Då blir jag förbannad.

I senaste avsnittet av SVT:s Korrespondenterna med den obehagliga titeln “Bekvämlighetens pris – herrskap och tjänstefolk”, blev åter frågan om klassamhället tydlig. Att det existerar är det väl ingen som ifrågasätter, men vidden av vad vi människor gör för att framstå som lite finare, lite bättre, får mig ändå att häpna. Åtminstone när det gäller att använda andra människor som betjänter.

I programmet häpnar jag mest över exemplet med den unge mannen Arjun i Indien, som inte ens kan plocka fram sin mobiltelefon själv när han behöver den. Att ta fram sina egna kläder är det inte tal om.

Betjänten, eller butlern, är tydligen på väg tillbaka. Som statussymbol har den existerat länge i överklasshemmen, och att denna yrkeskategori nu är på frammarsch borde väl inte förvåna. Klyftorna i världen ökar, även i Sverige. Statusjakten kan manifesteras i allehanda materiella ting, men den allra största statusen tycks ligga i att låta en annan människa tjäna dig.

The British Butler Academy utbildar butlers för arbete i hela världen. “Superbutlers” som inte betraktas som tjänstefolk utan som en allvetande personlig assistent, med miljonlön.

För fyra år sedan presenterade Socialdemokraterna med rätta ett utskrattat förslag om butlers i tunnelbanan. Dåvarande oppositionsborgarråd i Stockholm, Carin Jämtin och Ilija Batljan, skrev på DN Debatt att de tyckte det skulle byggas in “kollektiva vardagstjänster” i SL:s lokaler. Alla jobbade och stressade så mycket, att debattörerna frågade sig när vi skulle ha tid att leva.

“Men när ska vi älska? När ska vi skratta? När ska vi prata? När ska vi leka med barnen? När ska vi hinna leva livet, så som det ser ut i våra drömmar?”

De stressade storstadsinvånarna skulle hjälpas tillbaka till livet genom att privata företag erbjöd butlers i tunnelbanan som plockade upp tvätten på perrongen på morgonen och lämnade tillbaka den på eftermiddagen.

Jag kommer aldrig att förstå vilken människosyn man har om man tycker att en människa ska tjäna en annan, bara på grund av kombinationen bekvämlighet och pengar. Det ger illa eftersmak om tjänstefolkstrenden är på frammarsch, oavsett om man kan titulera sig superbutler eller inte.