Bloggen

Blogg 12 sep, 2014

Moderaterna – det verklighetsfrånvända partiet

Moderaterna driver stenhårt att de är det nya arbetarpartiet. Ju mer jag tänker på detta “arbetar”parti desto mer känns det som att världen är upp och ner.

Med några få dagar kvar till val lägger Moderaterna i Stockholm upp en kampanjbild i sociala medier som visar en kärnfamilj på strandpromenad med texten “Med Miljöpartiets politik blir Thailandsresan över 2 000 kr dyrare för en familj”. Vidden av detta hån mot majoriteten av landets arbetare är nästan ofattbart.

En sökning på 3-stjärnigt hotell och flyg till Thailand i mitten på december ger ett (rabatterat) pris på 63 832 kronor för en familj med två vuxna och två barn. Vilken arbetarfamilj har råd med det? Vilka arbetare är det moderaterna tycker att de företräder?

Precis som i George Orwells roman “1984” har Moderaterna jobbat med att förvränga verkligheten med positivt laddade ord, genom att försköna och kamouflera den klassklyftevidgande politik de driver. Nej, det är ingen vanlig arbetarfamilj som kan lägga undan över 60 000 kronor för en utlandssemester. 

Enligt Rädda Barnens siffror befinner sig 232 000 barn i Sverige i fattigdom. 75 000 har utförsäkrats från a-kassan sedan 2008 och de långtidssjukskrivna ökar stadigt. Det hade varit mer klädsamt om det nya arbetarpartiet kunde förfasas över det, än att Thailandsresan kostar 63 000 kronor istället för 61 000.

 

Blogg 12 sep, 2014

Jesper Meijling: Jag röstar på Malmö

Malmö har något viktigt att säga. Om möjligheten att bygga ett modernt samhälle, långt från Stockholms bakåtsträvande thatcherism.

Ser man ut över Sverige kan man bli lätt deprimerad. En gnagande oro över allt det som ser ut att gå sönder, och redan har gått sönder. Där jag får kundvalsmodeller och ersättningscheckar i stället för något som faktiskt fungerar.

Längtan efter att se ett samhälle som byggs infinner sig. Och även denna längtan fångas upp och blir ytterligare en snabbt ihopkommen pratbubbla: ”Sverigebygget”. Från några som sekunden tidigare inte hade visat minsta tecken på att vilja bygga något alls för någon. Så småningom kommer nog en ersättningscheck för aldrig utförda Sverigebyggen.

Och det här verkar inte gå att rösta om. Det är inget som syns på valaffischerna, bara på den verklighet som omger dem.

Men häromdagen var jag i Malmö för att presentera min nya bok, och där blir jag glad och hoppfull. Jag kan inte hjälpa det. För där ser jag något av det. En nerfart i glatt orange till en nybyggd stor cykelparkering. Ett nytt parkstråk där det var en bangårdskant. Ett nytt expressionistiskt blickfång till musikhus, som inte gömmer sig utan gör staden större. Överallt hittar ögat glatt lysande tecken på att något byggs upp.

Malmö har någonting viktigt att säga. Malmö rör vid en nerv. Jag försöker förstå vilken: det måste vara den som löper mellan människor och ett samhällsbygge.

Trots all skit i Malmö – det finns en envetenhet i Malmös pågående samhällsbyggande som är formidabel. Sedan pånyttfödelsen från och med 1990-talet bygger man envist vidare, steg för steg. Det var inte bara ett tillfälligt ryck.

De första stora tagen med bro, högskola, nya stadsdelar och ny tunnel – kopplad till en fantastisk centralstation som Jernhusen ville stoppa, men tvingades hjälpa till med – har följts av en fortsättning. Nya stadsdelar och kommunikationer. Nya institutioner. Omsorg om offentliga rum, om det nu är skateboardparker eller torg eller vanlig gatumark. Synliga sociala satsningar som inte verkar påhittade för att förnedra, utan för att få viktiga saker gjorda och skapa stolthet. Detta måste ses, och det måste ses som det levande exempel det är – på ett alternativ.

Det är summan av det som är poängen. Och den är inte möjlig utan medveten politik och långsiktig förvaltning. Som kan tänka två saker samtidigt, medborgare och marknad, och att marknaden inte kan existera utan medborgarna och deras samhälle.

I Malmö får jag känslan av att gå omkring i den nära framtiden. Inte Stockholms nattståndna thatcherism, där staden bara är något som snabbt ska kramas ur och förbrukas. Det är förresten inte en känsla: det är ju information om verkligheten. Att bygga samhälle är absolut möjligt.

Jesper Meijling

Jesper Meijling är arkitekt och ekonomiforskare. Författare till boken ”Marknad på villovägar”.
Tidigare radioproducent vid SR P1 inom samhälle, politik och ekonomi. Doktorand vid KTH i egna projektet ”Markets, Spatial Order and Sustainable Urban Futures”.

Jespers gästblogg ”Marknad och politik” kommenterar marknadiseringsfenomenet i svensk politik, främst kring problemen med påtvingade marknadsmodeller och så kallad new public management i offentliga system och institutioner.

Blogg 12 sep, 2014

Moderatspråk på nyhetsplats i DN

”Striden om bidragen an av valets hårdaste”. Så lyder rubriken i DN om villkoren för arbetslösa och sjuka. Det är moderatspråk på nyhetsplats.

För det är försäkringar vi pratar om. Viktiga försäkringar som skapar trygghet när du blir sjuk eller förlorar jobbet. Grundfundament i ett välfärdssamhälle. Försäkringar som den borgerliga regeringen medvetet har urholkat.

A-kassan har inte höjts sedan 2002. Bara en knapp femtedel av arbetslösa under 30 år har rätt till a-kassa. 86 000 människor har utförsäkrats. 16 000 av dem har man ingen aning om vart de har tagit vägen. Förmodligen tvingas de leva på besparingar och på anhöriga.

Bakom siffrorna finns människoöden som hade kunnat se annorlunda ut om vårt gemensamma skyddsnät inte hade trasats sönder. Öden som Emma, som drabbades av en hjärnblödning och föll igenom trygghetssystemet. Som Monica, vars möte med regeringens rehabiliteringskedja slutade i psykos och tvångsvård. Och som utförsäkrade Saman, som berättar hur han skäms inför sina barn och inte ens har råd att köpa en pulka till sin dotter.

Sjukförsäkringen och a-kassan är viktiga frågor som borde ha fått mer uppmärksamhet i valrörelsen. Men att kalla det för bidrag är att gå på moderat spinn. Dagens Nyheter borde veta bättre än så.

Blogg 11 sep, 2014

Varför pratar vi inte om Husby i valrörelsen?

Varför diskuteras inte Husbykravallerna i valrörelsen? Varför är den största inrikespolitiska händelsen i Sverige under senaste mandatperioden inte en central utgångspunkt när jobben, skolan och välfärden debatteras? Kanske upplever politiker och samhällsdebattörer som bor i gentrifierade bostadsområden att allt är lugnt nu?

Men det är inte lugnt. Ta helgen som var till exempel. I den södra Stockholmsförorten Norsborg brann ett 20-tal bilar natten mellan fredag och lördag. Under helgen spred sig bränderna norrut till Tensta, Rinkeby och Vällingby. I Husby utsattes polis för stenkastning. I samma förort avfyrade en polis ett varningsskott för att mota en uppretad folkmassa, mest bestående av ungdomar, som samlats då polisen gripit en person.

Unga i exempelvis Husby har i media berättat om hur de blir trakasserade av polisen: stoppas, krävs på ID, visiteras, helt utan anledning. I den nyligen utkomna boken “Ofärdsland” av journalisten Kent Werne berättar Karim och Hadir från Husby om hur de under sin uppväxt otaliga gånger utsatts för polisens “fula metoder”. “De kommer hit, behandlar folk dåligt och drar.”, säger Karim i boken.

Händelserna i helgen var inte första gången som polisen sköt varningsskott i förorterna kring Södra Järva: den 25 maj avfyrade en polis i Husby sitt tjänstevapen i avskräckande syfte efter att ha blivit omringad av stenkastande ungdomar. Den 24 augusti sköt polis ett flertal varningsskott i Rinkeby efter att ha stoppat en bil och gripit föraren. Även de skottet brann av efter att patrullen blivit utsatt för stenkastning.

Det var en dödsskjutning som satte igång kravallerna i Husby i maj 2013 och polisen fortsätter att skjuta i miljonprogrammen. För media berättar närpoliser i Rinkeby att de bara har några minuter på sig att föra bort en gripen person innan ungdomar i området börjar protestera, ofta med stenkastning som följd. Fortsätter denna utveckling och vi får en ny dödsskjutning – då vet vi vad följderna blir.

Så varför denna tystnad i valrörelsen? Går man igenom partiledarnas Almedalstal och sommartal läggs ingen vikt vid kravallerna i Husby, Rosengård eller gängskjutningarna i Göteborg. Visst Miljöpartiets Åsa Romson höll sitt sommartal i Rinkeby, men gick inte rakt på händelserna som skakar förorter över hela Sverige.

I söndags var det partiledardebatt mellan Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt i Agenda i SVT. Inte heller då, när SVT själva bestämde vilka ämnen som skulle debatteras, nämndes upploppen. Under gårdagens debatt i Sveriges Radio snuddade man vid kravallerna i Husby, men diskussionen stannade vid plattityder. Jan Björklund svamlade lite om Karl-Oskar och Kristina (från Vilhelm Mobergs bok Utvandrarna), och att Amerika minsann inte hade något omfattande omhändertagandeprogram på 1800-talet. Han landade i att det är för mycket omhändertagande i Sverige.

Under de senaste två mandatperioderna har flera skattelättnader riktats till de som redan har pengar. ROT, RUT, slopad förmögenhetsskatt, jobbskatteavdrag. Vill man kan man kalla det för bidrag. Samtidigt som förmögna invånare i Stockholms innerstad renoverat sina kök för skattepengar protesterade boende i Husby mot gigantiska hyreshöjningar som hotade när hyresvärden ville lyxrenovera deras bostäder. Vart finns Husbybornas ROT-avdrag?

Många av de unga män som greps under Husbykravallerna är kriminellt belastade. Men för att komma till bukt med kriminaliteten i svenska förorter måste vi först se orättvisorna. För vad är det som säger att kriminella inte kan känna en politiskt motiverad ilska?

Nu går valrörelsen in i sitt slutskede. Politikerna bör ta tillfället i akt och på riktigt diskutera varför det brinner i förorten.

Blogg 10 sep, 2014

Det solidariska samhället står på spel på söndag

Det är slutspurt och det kommer många olika mätningar som medierna vill publicera (för de har betalat för dem). Ekots Tomas Ramberg gör en välkommen och saklig analys av de olika resultaten och pekar på svårigheterna med dem. 

Men om vi utgår från Demoskops senaste väljarbarometer är den för de rödgröna både något att förfasas över, men också att hitta kraft från. Socialdemokraterna och Moderaterna tappar mest i den senaste mätningen och Moderaterna verkar göra ett riktigt dåligt resultat valåret 2014. Alliansen har knappat in på de rödgröna med 1,3 procentenhet den senaste veckan och skillnaden mellan blocken är nu 6,3 procent, enligt Demoskop.

Gissningsvis har de rödgrönas tapp delvis att göra med Feministiskt Initiativs uppgång. Dessutom har de osäkra väljarna ökat till 16 procent. Demoskops analys är att Centern och Folkpartiet lockat tillbaka mittenväljarna, bland annat från Socialdemokraterna, som vill veta vilket regeringsalternativ de röstar på. Samtidigt vinner Sverigedemokraterna röster från allianspartierna och Feministiskt initiativ växer på bekostnad av Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

När svenskarna röstade till EU-parlamentet gick både den feministiska och den rasistiska politiken framåt, särskilt bland unga väljare. När de unga fick välja ämnen till Aftonbladets partiledardebatt blev det flyktingar och invandring, jämställdhet, miljö, jobb och sysselsättning och utbildning och skola. En vision om ett humant, jämställt och jämlikt samhälle är den kärna som lockar Feministiskt initiativs väljare och som de rödgröna både behöver stärka, men också visa att Alliansens politik misslyckats med. För vad har hänt under åtta år med alliansens politik, förutom att Sverigedemokraterna fått fler väljare?

Feministiskt initiativ ligger idag på 3,7 procent. Hur eftersträvansvärt det än är att få in ett feministiskt och antirasistiskt parti i riksdagen, går det inte att säga annat än att det är ett risktagande att lägga sin riksdagsröst på dem.

Vad händer om Feministiskt initiativ fortsätter gå upp under dessa fyra dagar, men ändå landar under 4 procent? Sannolikheten att partiet kommer in ligger på 5 procent, enligt statistikverktyget Botten Ada. Kom ihåg att det bara är i en enda mätning där partiet nått över fyraprocentsgränsen.

När partiet med största sannolikhet inte kommer in i riksdagen bidrar den i stället att stärka alliansen och SD – och får därmed motsatt effekt än vad som var tanken. För vad har sittande regering gjort för att stärka jämställdheten och mota rasismen i grind?

Varenda röst är viktig och varenda röst kommer att få betydelse i valet 2014. Vi står inför en kamp om ett samhälle som sätter människors eller kapitalets tillväxt främst. Solidaritet mot egoism. Sverige förtjänar en ny rödgrön regering som arbetar för ett jämlikt samhälle. För att säkra det utfallet behöver de rödgröna alla röster som går att få. Ett starkt valresultat för i synnerhet Socialdemokraterna och Miljöpartiet ökar sannolikheten för att vi kan få en stabil regering de kommande åren.

Nu i valspurten behöver de rödgröna satsa allt på att tala klarspråk om hur Sverige ska bli ett land för alla igen. Hur jobben med skäliga löner ska skapas, hur Jan Björklunds skola där 42 procent inte klarar grundskolan om de har lågutbildade föräldrar ska bli likvärdig igen. Hur kvinnor och män ska behandlas jämställt och hur vi visar att alla människor är lika mycket värda, oavsett ursprung. Det räcker inte med idéer och ideologi, det krävs verksamhet.

Det är helt enkelt rödgrön politik som behövs för att börja praktisera alla medborgares bästa och skapa ett välfärdsland igen. Glöm inte det på söndag.

Blogg 09 sep, 2014

Podcast: Borgerlighet extra allt

Har Alliansen plockat bort framtiden ur den politiska diskussionen? På vilka sätt har de brutit socialdemokraternas hegemoni?

Hör Ulrika Schenström, politisk analytiker med bakgrund inom Moderaterna, Svend Dahl, fil.dr i statsvetenskap och chef på Liberala Nyhetsbyrån och Eric Sundström, Dagens Arenas politiske chefredaktör.

svendPanelen tar tempen på partierna i valrörelsens upplösning.

Bubblar kritiken mot Fredrik Reinfeldt under ytan hos regeringen? Reinfeldt har blivit bunkern där det helst inte ska komma någon annan, en rädsla för att någon annan ska dra stjärnglans och lyster från Moderaterna, menar Svend Dahl.

Efter vvv-valet (läs: Europaparlamentsvalet) började allt handla om vänstern, värderingar, välfärd, menar Ulrica Schenström. Miljöpartiet började gå ner och Centerpartiet upp. Det är borgerlighet extra allt.

Panelen önskar sig en ny stjärna. Göran Persson var duktig på att lyfta och flytta runt personer på olika positioner, påminner Schenstörm.

Är Centerpartiet verkligen ett utrotningshotat parti i sina kärnfästen? Kommer Annie Lööf och Birgitta Ohlsson-effekten att möblera om hos alliansen? Stämmer det att kvinnor i storstäder anser att Åsa Romson är fel ute, trots att de gillar jämställdhet, feminism och miljö?

Lyssna här och tyck till »


I Itunes »

Mixcloud för Android, Samsung »

Tack till Maria Georgieva, producent.

Blogg 09 sep, 2014

4 av 10 lärare känner obehag av att gå till jobbet

Jobbhälsobarometern 2014, som har tagits fram av branschorganisationen Sveriges Företagshälsor, visar att anställda inom skolan är den yrkesgrupp som mår sämst. Att så många som var fjärde lärare riskerar sjukskrivning och frånvaro från jobbet är alarmerande på många plan. Intressant nog är motivationen för arbetet samtidigt högst inom skolan.

Samtidigt som befintliga lärare vittnar om en hög arbetsbelastning, är det svårt att rekrytera nya lärare in i yrket. När 39 procent av de tillfrågade lärarna känner obehag av att gå till jobbet, 43 procent upplever att de inte hinner med sina arbetsuppgifter inom ordinarie arbetstid och 51 procent uppger att de inte får stöd vid för hög arbetsbelastning, borde alla alarmklockor ringa högt. Lägg på detta att 34 procent inte nöjda med sin fysiska arbetsmiljö.

I skoldebatten slåss politikerna om att lova guld och gröna skogar till skolor och lärare. Löften ges om höga löner, mindre klasser och fler specialpedagoger, trots att det tycks saknas både pengar, lokaler och utbildad personal.

I Årstadal i Stockholm byggs det bostadsrätter i 8-miljonersklassen – men några skollokaler finns inte i sikte. Hösten 2013 skulle 104 stycken 6-åringar från området börja bussas fram och tillbaka till Brännkyrka gymnasium, eftersom skollokalerna inte räckte till. Det satte barnens föräldrar stopp för.

Årstadal är ett socioekonomiskt starkt område. Här kommer föräldrarna att fortsätta mejla till tjänstemännen, bjuda in till möten med ansvariga politiker och kräva att skolledningen följer skollagen. Årstadal är ett område där politikerna måste stå på god fot med sina väljare, annars tar de sina barn någon annanstans. Eller är den möjligheten förbi? För är inte varenda skola överfull med kunskapstörstande barn och sönderstressade lärare nuförtiden?

Barackerna står som spön i backen. Alliansen har misslyckats med att planera för skolbyggandet lika mycket som för nyrekryteringen av lärare. Det är skrämmande att det saknas långsiktighet när det gäller grundläggande förutsättningar för skolans verksamhet. Som läget ser ut nu kommer det vara ett mirakel om siffrorna i nästa års Jobbhälsobarometer ser bättre ut än i år.

Blogg 09 sep, 2014

Eric Sundström: En liten guide till valspurten

Bara fem dagar kvar till valet och frågorna är många. Hur stabil är de rödgrönas ledning, kommer FI in, vilka debatter är kvar? Dagens Arenas Eric Sundström sammanfattar valspurten.

Hur säker är de rödgrönas ledning?
Enligt sajten ”Poll of polls”, som gör en viktad sammanvägning av de stora opinionsundersökningarna (Demoskop, Ipsos, Novus, SCB, Sifo, YouGov och United Minds), är dagens mandatfördelning följande:

169 till de rödgröna (S+MP+V) och 141 till borgarna (M+FP+C+KD). SD får 39.

Alltså: Ganska betryggande ledning för de rödgröna, men ingen egen majoritet (kräver 175 mandat). S och MP får 143 mandat och är därmed större än borgarna, vilket har betydelse för budgetprocessen. Om S+MP blir mindre än borgarna ökar spekulationer om en regering som även inkluderar V.

Kommer FI in?
Nej, det verkar inte så. Enligt sajten Botten Ada, som drivs av en doktorand i statistik, är sannolikheten att FI kommer in i riksdagen lägre än fem procent. Men de verkar komma in i Stockholms kommunfullmäktige, vilket lär leda till en del taktisk röstsplittring (rödgrönt till riksdagen, rosa i kommunen) i till exempel Hornstull.

Vad kan jag förvänta mig i slutspurten?
Desperat fulspel från Moderaterna, tyvärr. Det senaste exemplet är ett personligt brev från självaste finansminister Anders Borg till villaägare i Stockholms län, i vilket Sveriges finansminister lögnaktigt påstår att ett maktskifte kan innebära 25 000 kronor om året i höjd fastighetsskatt. Men S har inget sådant förslag och tilltaget är ”ovärdigt en finansminister” menar Sveriges nästa finansminister Magdalena Andersson.

Vilka partiledardebatter och dueller är kvar?
Onsdag 10/9: Partiledardebatt i P1 från klockan 15.00.
Torsdag 11/9: Partiledardebatt i TV4 från klockan 21.00.
Fredag 12/9: Partiledardebatt i SVT från klockan 20.00.
Lördag 13/9: Duell Reinfeldt vs Löfven i TV4 från klockan 20.00.

Vad gör jag på söndag?
Röstar, om du inte redan har gjort det. Mer info om hur du röstar finner du här – eller så ringer du 020-825 825.

Vad gör jag på måndag?
Tittar på Arenagruppens valanalys som webbsänds via www.dagensarena.se med start klockan 08.30. Vi har ett begränsat antal platser till Dagens Arenas läsare – mejla eric.sundstrom[a]arenagruppen.se om du vill komma (frukost från 08.00). Programmet ser ut som följer.

08.30: Eric Sundström och Irene Wennemo (båda Dagens Arena) hälsar välkomna och ger en uppdatering kring de senaste siffrorna och mandatfördelningen.
08.35: Björn von Sydow (S), tidigare statsråd, talman och docent i statsvetenskap, ger en analys av det parlamentariska läget. Vilka blir de nästa stegen mot en ny regering, som också ska kunna få stöd för sin budget, givet nattens resultat?
08.45: En rödgrön panel bestående av Mona Sahlin (S), Ali Esbati (V) och Paulo Silva (MP) analyserar valutgången. Vilka är valets vinnare och förlorare – och varför? Vilka partier kommer Sveriges nästa regering att bestå av?
09.15: Björn kommenterar panelens olika scenarier.
09.20: Publikfrågor till Björn, Mona, Ali och Paulo.
09.30: Arrangemanget avslutas.
Trevlig valspurt önskar Dagens Arena!
Blogg 09 sep, 2014

Lyssna på kritiken mot vinstdrivna friskolor

Just nu granskas koncernen Internationella engelska skolan i Sverige AB (IES) av Skolinspektionen. Skolinspektionen har dock ingen möjlighet att bedöma de ekonomiska förutsättningarna för skolans drift. Det eftersom grundaren Barbara Bergström har sålt 75 procent av sina aktier till det amerikanska riskapitalbolaget TA Associates 2012. 

Eftersom det amerikanska ägandet hindrar Skolinspektionen från insyn har det externa revisionsbolaget PWC fått i uppdrag att gå igenom ekonomin, bland annat genom intervjuer med IES:s ekonomi- och redovisningschefer. Det skriver Lärarnas Nyheter och citerar ur PWC:s rapport till Skolinspektionen:

”Skolinspektionen/Skolverket saknar i dag, så vitt är känt, insynsmöjlighet i de ultimata ägarna samt andra eventuella ekonomiska intressenter som genom avtal sakligt sett har den bestämmande makten över IES AB… Även om det ser bra ut nu kan förutsättningarna ändras dramatiskt på mycket kort tid.”

Även i Storbritannien är IES satt under lupp. Under våren 2014 rapporterade brittisk media om den kritik som friskolor i landet har fått från den brittiska motsvarigheten till Skolinspektionen, Office for Standards in Education, Children’s Services and Skills (Ofsted). En av skolorna är IES Breckland i Suffolk, som ansågs vara ett av landets friskoleflaggskepp när den startade 2012.

Kritiken mot skolan i Suffolk är hård och handlar om att eleverna får en andra klassens utbildning. Både undervisning, bedömning och betygsättning brister. Den engelska inspektionen har redan stängt ner två andra friskolor på grund av brister i verksamheten och en tredje är under polisutredning efter misstanke om bedrägeri skriver The Independent.

IES Breckland är den första skolan i England som drivs av ett vinstdrivande företag, trots regeringens löften om att inte tillåta vinstdrivande friskolor. De ordinarie reglerna har kunnat kringgås eftersom stiftelsen som grundat skolan skrev på ett 10-årigt kontrakt med IES, värt 21 miljoner pund.

Kritiken mot vinstdrivande skolor i Sverige har ökat i takt med de senaste årens konkursrapporter och bristfälliga kvalitet i många av de vinstdrivande skolorna. I en dagsfärsk undersökning som Lärarnas Riksförbund publicerar visar det sig att endast nio procent av väljarna stödjer vinstuttag i skolan. 89 procent vill antingen ha ett reglerat uttag där vinsterna ska återinvesteras eller förbjuda vinster helt.

Det intressanta är att motståndet till vinster i skolan även finns bland alliansens väljare. Bland Moderaternas väljare vill hela 65 procent att all vinst ska återinvesteras och 17 procent förbjuda det helt. Lärarnas Riksförbund anser det vara ett slöseri med skattepengar att vinsterna inte går tillbaka till skolan. Oavsett namn på nästa utbildningsminister är det en fråga som måste tas på allvar.

Blogg 09 sep, 2014

Ett hån (m)ot de äldre

Stockholmsmoderaterna låter företagen gå före de äldre.

”Vi välkomnar alla”. Så säger äldreborgarrådet i Stockholm, Joakim Larsson (M), om det stora antalet hemtjänstbolag som kommunen har avtal med.

Visst kan det låta vettig ur ett strikt marknadsperspektiv. Men konsekvenserna för de äldre är allvarliga. Kommunen har i efterhand tvingats riva upp avtalet med vart tionde bolag.

Obetalda skatter och avgifter är en av anledningarna till att avtal har hävts. Två av bolagen hade en omsättning under 1 000 kronor.

90-åriga Ulla Jägerstedt berättade nyligen för Dagens Arena om den omöjliga situation du hamnar i som äldre när du behöver hemtjänst:

”Biståndshandläggaren lämnade mig med en katalog med 102 olika hemtjänstutförare som jag kunde välja mellan. Jag hade till förmiddagen dagen efter på mig att välja.”

Det ger en viss bismak av utpressning. Vilka möjligheter har du som äldre att kontrollera vilka bolag på listan som har betalat sina skatter och har en ekonomi i balans? Hur ska du veta om du får en vettig vård?

Än värre blir det för den som är svårt sjuk och inte har någon anhörig som kan hjälpa till med valet. Det blir ett lotteri som i värsta fall kan innebära att du dina sista dagar i livet inte får den omvårdnad du behöver.

När Joakim Larsson säger att han välkomnar alla är det knappast äldres rätt till en bra vård och omsorg som han säger välkommen till.

Blogg 08 sep, 2014

Välkommen Vesna!

Vi hälsar Vesna Prekopic varmt välkommen till redaktionen.

Dagens Arena har från och med i dag en ny praktikant. Vesna Prekopic kommer att vara med oss och Magasinet Arena under hela hösten.

Vesna har redan skrivit ett första blogginlägg om Björklunds skola och att läsförståelse och sjunkande betyg hör ihop.

Vesna Prekopic läser “Journalistik för akademiker” på Södertörns högskola. Hon frilansar också för Litteraturmagazinet, Rockfoto och har en bakgrund i skolvärlden.

Det ska blir väldigt roligt att ha Vesna hos oss! Tips mejlas till vesna.prekopic@arenagruppen.se. På Twitter nås Vesna på @vesnaprekopic.

Blogg 08 sep, 2014

Läsförståelse och sjunkande betyg hör ihop

Nej, Jan Björklund, du kan inte skylla grundskolans sjunkande slutbetyg på någon annan än dig själv. Skolverket redovisar färska siffror på att andelen elever som går ut årskurs 9 utan behörighet till gymnasiet har gått från 12,5 procent under 2013 till 13,1 procent under 2014. Det går inte att bortförklara.

Möjligheten att lyckas i skolan, och i förlängningen i livet, ska inte bero på vilka föräldrar barnen har fått på sin lott. Skolans uppdrag är att säkerställa att alla elever får genomgå en god och likvärdig utbildning. Det är reglerat i nationella styrdokument.

I verkligheten visar det sig att 42 procent av dem som inte når gymnasiebehörighet kommer från hem med lågutbildade föräldrar, medan 5 procent som inte klarar sig är barn till akademiker. Det bekräftar att Björklunds skola är på fritt fall nedåt ur ett likvärdighetsperspektiv.

Betygen sjunker samtidigt som läsförståelsen i svensk skola gör det. Det är ingen slump att PISA-rapporten visar att Sverige ligger lågt när det gäller att nå upp till den grundläggande läsförståelse som anses vara en förutsättning för fortsatt lärande. Det innebär att eleven ska kunna förstå textens huvudidé och kunna förklara innebörden även när all information inte är presenterad. 18 procent av eleverna i ett genomsnittligt OECD-land når inte upp till den nivån. I Sverige är siffran 23 procent.

Bristande läsförmåga och läsförståelse är det som hindrar kunskapsinhämtning i alla ämnen. Det krävs läsförståelse för att förstå vad parlamentarism handlar om, liksom för att kunna prata om matematiska lösningar. Det krävs läsförståelse för att kunna vara en delaktig samhällsmedborgare senare i vuxenlivet.

Det är strålande att det i Sverige görs lässatsningsprojekt som till exempel “Läs för mig”, som dragits igång av LO, ABF och Socialdemokraterna för att engagera vuxna i barnens läsande.

The Guardian skriver i dag också om ett liknande projekt som ska öka de brittiska barnens läsförståelse, kallad “Read On. Get On”. Ett syfte är att få de stora politiska partierna att prioritera läsfrågan i de kommande valmanifesten. Om ingenting görs befaras att 1,5 miljoner brittiska barn inte når upp till grundläggande läsförmåga 2025 och riskerar att senare gå utan jobb. För det finns en tydlig koppling mellan dåliga läskunskaper och arbetslöshet.

Jan Björklunds misslyckande att 13,1 procent av niondeklassarna inte kan läsa vidare på gymnasiet är i förlängningen ett demokratiproblem. Både det svenska och det brittiska läsprojektet vill uppmuntra föräldrar att läsa för och med sina barn. Det är klokt tänkt och uppmanar till ett föräldraengagemang som behövs.

Men om alla barn ska få en rättvis chans att lära sig, att ta till sig kunskaper, så måste skolan vara den plats där läsförmågan kan utvecklas. Björklunds ordningsregler och tidiga betyg är inte rätt väg för att nå dit.

Blogg 08 sep, 2014

Vi ska ha en fungerande sjukförsäkring!

70 000 fler är sjukskrivna i dag jämfört med för fyra år sedan. Antalet sjukskrivningar har ökat med 80 procent den senaste mandatperioden. Samtidigt har 86 000 utförsäkrats sedan regeringens ändrade sjukförsäkringsregler infördes.

Det är för dessa människor som vi behöver en sjukförsäkring värd namnet. Liksom för alla oss som någon gång under livet kommer bli svårt sjuka. Vill vi mötas av trygghet? Kunna kämpa för vår överlevnad utan att också känna skräcken för att vår ekonomi inte går ihop? Eller ska vi acceptera att människor fattiggörs när de samtidigt kämpar mot cancer?

Om det skriver också LO:s andre vice ordförande i dag på SVT Opinion:

”Den som redan innan en längre sjukskrivning lever med otrygga anställningsförhållanden och/eller påtvingad deltid, hamnar i en fullständigt ohållbar situation. Det här är inte värdigt ett rikt samhälle.”

I augusti intervjuade vi Ingela Edlund. Hon sätter i intervjun fingret på exakt varför vi måste ha en fungerande sjukförsäkring:

“Hela allianspolitiken går ut på att det är individens fel. Att man är sjuk eller att man är arbetslös. Vi måste se att så är det inte. Det är tillräckligt många som är sjuka – kanske framför allt i cancer – som går runt och funderar på om det är något de skulle ha gjort i sina liv för att inte bli sjuka. Har jag ätit för mycket? Har jag druckit för mycket? Har jag inte motionerat tillräckligt? Det blir en dubbel skuldbeläggning. ‘Nu kan jag inte ens komma tillbaka till jobbet efter att jag är färdigbehandlad. Är det mitt fel? Det också?'”

Nu är det inte ens en vecka kvar till valet. Utgången är långt ifrån given. Vill du ha en sjukförsäkring värd namnet är det knappast sittande regering du ska rösta på.

I eftermiddag mellan klockan 16 och 17 finns möjlighet att diskutera sjukförsäkringen direkt med Ingela Edlund här >>

Blogg 04 sep, 2014

Här är ditt Thatcher-quiz, Annie Lööf!

Ikväll är det Annie Lööfs tur att delta i SVT:s partiledarutfrågning, som alltid innehåller ett quiz. Här är frågorna som SVT bör ställa.

Jonas Sjöstedt (V) fick såväl Lenin som Stalin i knäet. Jimmie Åkesson (SD) förhördes om Nordens historia, och Stefan Löfven (S) om feminism.

Ikväll är det Annie Lööfs tur att ställas inför den kanske svåraste delen i SVT:s partiledarutfrågning: Ett oförutsägbart quiz.

Ett förslag från Dagens Arena är att det i Lööfs fall bör handla om Margaret Thatcher. C-ledaren har nämligen Järnladyn som politisk förebild. Lööf har sagt att Thatcher ”hade råg i ryggen”, visste ”var skåpet skulle stå” och att hon ”försöker ta efter henne”.

Kanske kommer Lööf till och med att värma upp inför utfrågningen genom att titta på gamla debatter med Thatcher? Lööf har nämligen sagt att det är något som får henne att ”må bra hela dagen”.

Oavsett hur Lööf laddar: Här är Dagens Arenas quizförslag som SVT gärna får köra ikväll!

 

När var arbetslösheten som lägst under Thatchers tid vid makten (1979-1990)?

1) När hon tillträdde. X) När hon avgick. 2) I halvtid, våren 1985.

Ledtråd: Svaret är detsamma för Reinfeldt!

 

Med ”Section 28” förbjöd Thatcher att något av nedanstående framställs positivt. Vilket?

1) Skattehöjningar. X) Homosexualitet. 2) Gruvarbetare.

Ledtråd: David Cameron har bett om ursäkt för Section 28 i samband med ett Pride-arrangemang.

 

Thatcher förespråkade dödsstraff, men vilken metod föredrog hon?

1) Giftspruta. X) Elektrisk stol. 2) Hängning.

Ledtråd: Det värsta och äldsta alternativet, som är så grymt att begäran om ”benådning” till halshuggning ofta förekom.

 

Hur många kvinnliga ministrar utsåg Thatcher under sina elva år?

1) Drygt 10 procent var kvinnor. X) En minister var kvinna. 2) En tredjedel var kvinnor.

Ledtråd: Janet Young satt dessutom bara ett år som Lordsigillbevarare (minister utan portfölj).

 

Vad sa Thatcher 1987 om personer som menade att ANC en dag kommer styra Sydafrika?

1) De är terrorister precis som ANC. X) De lär få rätt men inte under hennes eller Nelson Mandelas livstid. 2) De lever i ”cloud-cuckoo land”.

Ledtråd: ”Cloud-cuckoo land” är ett för roligt uttryck för att användas av en slump.

 

Dödsstraff, terrorister och gruvarbetare – det blir ännu bättre tv än Lenin, feministiska boktitlar samt Ask och Embla. Lycka till ikväll Annie Lööf!

Blogg 04 sep, 2014

Alla fattar utom Moderaterna

Det är hjälmtvång på svenska byggarbetsplatser. Det står med i kollektivavtalet och alla stora byggföretag Peab, JM, Skanska och NCC arbetar hårt med att deras anställda ska bära alla skydd som krävs för att bygget ska vara en säker arbetsplats.

Fackförbundet Byggnads har under många år kampanjat, tjatat och arbetat för att deras medlemmar ska ta på sig hjälmen sekunden de stiger in på byggarbetsplatsen.

Det finns en orsak till det: hjälmen kan vara det som avgör skillnaden mellan liv och död. Eller för att citera Stig Lahti, regionalt skyddsombud på Byggettan i Stockholm: ”Vi vill ju att våra killar ska nå pensionsåldern”. För det är ju inte alla byggnadsarbetare som gör det. Varje år dör 7, 10, 14 byggnadsarbetare. Man brukar säga att det dör en byggnadsarbetare i månaden. De faller, krossas, spetsas eller dör av giftiga gaser. Betydligt fler skadas allvarligt. Därför är säkerhet A och O. Alla i branschen förstår det: facket, arbetsgivarorganisationen BI och företagen. Alla.

Men inte Moderaterna. I en kampanjfilm under parollen ”Fler ska få uppleva sin första dag på jobbet” står fyra byggnadsarbetare i en hiss. En är ny och de andra driver hjärtligt med honom. Men av de fyra byggnadsarbetarna är det bara en som har hjälm.

Att fler ska få uppleva sin första dag på jobbet är väl bra. Arbetslösheten måste ner, fler jobb måste skapas. Men ingen ska heller behöva uppleva sin sista dag i livet på jobbet.

Efter att alliansen kom till makten 2006 var de snabba med att göra stora neddragningar på Arbetsmiljöverket. Konsekvensen blev att myndigheten inte kunde göra lika många kontroller, framförallt akuta.

Jag minns själv när jag ringde dem en gång. Förskolan bakom mitt hus byggde ut en av avdelningarna. Några takläggare arbetade med att lägga ut nya tegelpannor. De befann sig ett par meter över marken men det saknades fallskydd. Ett ljushuvud i arbetslaget hade också fått för sig att bära upp kapsågen på taket, som de använde för att skära tegelpannorna med. Jag ringde Arbetsmiljöverket och undrade om de kunde komma ut. Svaret jag fick var att de kanske kunde komma om ett par dagar. Jag förklarade då att bygget troligtvis skulle vara klart i slutet av dagen. Samtalet slutade med ett lamt löfte från myndigheten om att ”vi får se vad vi kan göra”. De kom aldrig.

Moderaternas valfilm signalerar ett totalt ointresse för arbetsmiljö, ett ointresse de tillsammans med sina alliansvänner har gjort politik av genom att aktivt nedprioritera arbetsmiljöfrågorna. Men byggnadsarbetarna fortsätter att dö.