Bloggen

Vad ska krävas för att vi ska inse vad som är på väg att hända med vårt klimat?

Jag funderar. När kändes vädret senast normalt? Ni vet en typisk svensk sommar; en skopa sol, lagom mycket regn för att man ska kunna vara lite självgod om man lyckats pricka in semester de tre veckor när solen faktiskt skiner. Eller en vinter som faktiskt var en vinter.

Det var några år sedan. Kanske handlar det om naturliga variationer. Ibland blir det knasterheta somrar och bortregnade vintrar. Men forskningen talar också om något annat. Om klimatförändringar som ger oss ett allt varmare klimat och mer extrema väderhändelser.

Den gångna sommaren borde få alla varningsklockor att ringa. En skogsbrand rasar utom kontroll. Bara under ett dygn slog 48 000 blixtar ner i Sverige. De gånger regnet faktiskt faller känns det som en scen från en domedagsfilm.

I dag ställer Dagens Nyheters vetenskapsreporter Karin Bojs den retoriska frågan: ”Har vi verkligen lyssnat tillräckligt på forskarnas varningar”.

Nej, det tycks inte som det. FN:s klimatpanel IPCC har varnat för att de ökande utsläppen kräver omedelbara åtgärder. Det som världens länder enats om vid tidigare klimattoppmöten är långt ifrån tillräckligt. Åtminstone om vi ska klara oss ifrån två graders uppvärmning – då klimatförändringarna väntas ge mycket dramatiska effekter för vår jord.

Vi går mot en värld där stormar och skogsbränder blir vardag. En verklighet som världens fattiga redan lever i. I Filippinerna krävde stormen Haiyan tusentals liv och gjorde över 800 000 människor hemlösa. På Afrikas horn ledde den svåraste torkan på 60 år till att över tio miljoner människor saknade mat för dagen.

Dessa händelser har gått oss i Sverige nästan obemärkt förbi. Är en skogsbrand som täcker ett område på 22 000 fotbollsplaner tillräckligt omfattande för att vi ska förstå vad som är på väg att hända med vårt klimat?

En bild på Reinfeldt har fått twitter att flöda över av skämtsamma inlägg. Dagens Arena har samlat det bästa från flödet.

Nu är valrörelsen igång och Sveriges borgerliga ministrar gör comeback i tv-rutan. På Dagens Arena lovar vi att hålla koll på vad de säger. De senaste dagarna har vi fått två anmärkningsvärda exempel.

Först var det arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M) som skulle kommentera S-förslaget om traineejobb för 20 000 ungdomar i äldre- och funktionshinderomsorgen. Idén är att slå tre flugor i en smäll: Stressen inom omsorgen, den annalkande personalbristen och den höga ungdomsarbetslöshet ska bemötas. Medan ungdomarna arbetar får de enligt förslaget en 75-procentig lön, samtidigt som de utbildar sig till undersköterskor.

Skulle förslaget, som kostar 2,8 miljarder kronor, röstas igenom i riksdagen så har alltså politikerna skapat 20 000 jobb. Så fungerar ju arbetsmarknadspolitik, att politiker beslutar om reformer som sätter människor i arbete.

En annan sak som en politiker kan göra är att föreslå reformer som förbättrar förutsättningarna för privata företag att växa och anställa. Innan ni anklagar Dagens Arena för att vilja ha det som i DDR vill vi slå fast att vi vet att det privata näringslivet är helt avgörande för en hög sysselsättning – men politikerna och det offentliga kan också spela en viktig roll.

Svantesson har dock inte så stor tilltro till sin egen förmåga. I måndagens Rapport deklarerade hon stolt att politiker inte alls kan skapa jobb!

Därmed inställer sig två frågor:

1. Om Svantesson inte kan skapa jobb, varför tackade hon då ja till att bli arbetsmarknadsminister?

2. Ska vi betrakta citatet ovan som en officiell förklaring till antalet propositioner som Svantesson har presenterat i rollen som arbetsmarknadsminister? Ledtråd: Antalet föreslagna propositioner, trots den höga arbetslösheten, är noll (0).

Under gårdagen förekom försvarsminister Karin Enström (M) i nyhetssändningarna. Orsaken var de hemska och allvarliga skogsbränderna i Västmanland. I Aktuellts 21-sändning var det tydligt att valrörelsen har börjat. Enström sa att den borgerliga regeringen ”stärker försvarsförmågan och har höjt försvarsanslagen”. Hon berättade också att det blir så även fortsättningsvis ”om alliansregeringen får fortsätta”. Ren valpropaganda, alltså.

Därmed inställer sig två frågor:

1. Hade Enström glömt sitt uttalande i TV4 tidigare under dagen, då hon förkastade MP:s utspel om högre beredskap för extremväder? Att bedriva partipolitik i ett allvarligt läge är ”osmakligt”, enligt Enström. Enligt den logiken var hennes eget uttalande i Aktuellt osmakligt, naturligtvis.

2. Hoppas Enström på att Sveriges nyhetskonsumenter har drabbats av en kollektiv minnesförlust? Enström hävdar alltså i tv att regeringen ”stärker försvarsförmågan”. Men en av sommarens mest intressanta nyheter var SvD:s avslöjande om hur ett Försvarsprisindex (FPI) på Finansdepartementet äter upp anslagen som ges till försvaret. ”Av regeringens höjning bidde det inte ens en fingertutt”, skrev SvD:s ledarsida. ”Den ena handen tar vad den andra ger”, sa Peter Nordlund på Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) till SvD. 

Lycka till nästa gång ni är med i tv, borgerliga ministrar. Vi lovar att hålla ett vakande öga.

FP:s förslag om höjd jämställdhetsbonus i all ära. Men politiken borde istället satsa mer på de med störst behov av en jämställd arbetsmarknad, ensamstående mammor.

I helgen gick flesta partiledarna, mer eller mindre glatt, viftande med regnbågsflaggor i årets Prideparad. Många presenterade nya förslag för att stärka HBTQ-personers rättigheter. I helgen höll också Jan Björklund (FP) sitt sommartal och presenterade, i linje med partiets profil som liberala feminister, ett förslag om fördubblad jämställdhetsbonus. Familjer kan få upp till 6 000 kronor per månad i stället för dagens 3 000 kronor.

Även om jämställdhetsbonusen hittills inte gett några synliga effekter på uttaget av föräldrapenningen, behöver den inte vara dålig i sig. Men, den får negativa konsekvenser för en sårbar grupp.

Ensamstående föräldrar, varav 78 procent är kvinnor, kommer indirekt att drabbas av en höjd jämställdhetsbonus. Ensamstående kvinnor med barn är redan en utsatt grupp. Andelen fattiga har ökat mer i gruppen än i någon annan hushållstyp. Många har låg utbildning, inkomst och anställningsbarhet, arbetslösheten är hög. Deras pension kommer att bli därefter.

Det redan stora ekonomiska och frihetliga gapet mellan mammor som lever i parrelation och ensamstående mammor kommer att öka ytterligare med Folkpartiets förslag. Och det på grund av att den ena gruppen inte har någon att dela föräldradagarna med. I dag går ensamstående föräldrar miste om 13 500 kronor, med Folkpartiets förslag 27 000 kronor.

Jämställdhetsbonusen ska stärka kvinnors position i arbetslivet. Den ska förändra strukturer som gör arbetsgivare mer benägna att ge kvinnor samma möjligheter som män på arbetsmarknaden. Då räcker det inte att locka med mer pengar till cis-familjer.

En arbetsmarknadspolitik som strävar efter verklig jämställdhet ska se till att alla har möjlighet att slå sig in, stanna kvar, och klättra på arbetsmarknaden. På samma sätt som merparten av landets partier nu står upp för HBTQ-personers rättigheter, bör politiken stå upp för den grupp som mer än många andra behöver en plats på en jämställd arbetsmarknad.

Dagens Arena tillbaka och höjer tempot i valrörelsen. Nu väntar nya granskningar, analyser och avslöjanden.

41 dagar. Så lång tid är det kvar till riksdagsvalet. Dagens Arena höjer nu tempot och ni kan räkna med en intensiv bevakning de kommande veckorna.

Redan i dag har vi till exempel kunnat berätta att 3 700 barn har vräkts från sina hem – trots att regeringen så tidigt som 2007 lovade nolltolerans mot att barn ska vräkas. Flera andra nyheter ligger i pipeline. Men har du tips på sådant som du tycker att vi ska rapportera om och granska, mejla yonna.waltersson@arenagruppen.se.

Den kommande tiden stärker vi upp redaktionen med Johanna Senneby, som har en bakgrund som frilansjournalist med fokus på arbetsmarknads- och integrationsfrågor. Under sommaren jobbade Johanna även med Irakiska kommittén för kvinnors rättigheter.

Vi tar gärna emot förslag på debattartiklar. Mejla till debatt@dagensarena.se

Välkomna tillbaka!

Ha en härlig sommar! Redaktionen på återseende 4 augusti. 

Almedalen är över för denna gång och redaktionen beger sig nu tillbaka mot Stockholm. Med det tar vi också ledigt i några veckor för att ladda och förbereda vår bevakning inför valrörelsen.

Har du tips på vad vi borde granska de sista brännande veckorna innan valet mejla till peter.leander@arenagruppen.se.

Andra synpunkter och debattartiklar mejlas till undertecknad på yonna.waltersson@arenagruppen.se.

Ha en riktigt skön sommar önskar redaktionen genom
chefredaktör Yonna Waltersson!

Almedalsveckan 2014 är över. Donners plats ekar tomt och intas långsamt av ”vanliga” turister. Det var roligt och intensivt, som vanligt. Och det var en vecka som kräver sin sammanfattning.

Politisk spaning: Den tydligaste förändringen är att den politiska delen av Almedalsveckan inte längre bara utspelas på den klassiska höger-vänsterskalan. Även ”GAL-TAN”-dimensionen måste läggas till (från feminister till rasister). Om du inte har koll på vad det betyder, läs vår avslutande ledare.

Rockstjärnor gör skillnad: En internationellt inbjuden gäst kan alltjämt göra avtryck, trots att Almedalsveckan växer och blir alltmer svår att överblicka. Bland tidigare exempel märks Joschka Fischer (2003) och Karl Rove (2008). Årets stjärna: Thomas Piketty, såklart.

Pedagogisk snackis: Pikettys röriga diagram och föreläsningar lämnade en hel del i övrigt att önska. När vi alla satt och tänkte på hur han borde lära av Al Gores och Hans Roslings presentationsteknik var det Katrine Kielos tur på sossarnas ekonomiska seminarium. Med ett tydligt rutmönster och klockren engelska satte hon in Pikettys slutsatser och de senaste årens ”vänstervåg” i en politisk kontext. En av Almedalens höjdpunkter.

Ingen egen dag men syntes överallt: Gudrun Schyman och FI, såklart.

Bästa seminarium: Dagens Arena har självfallet inte bevakat över 3 000 arrangemang, trots att vi är väldigt ambitiösa. Men av det vi såg höll Socialdemokraternas ekonomiska seminarium på att bli bäst. Men det fanns ingen röd tråd mellan presentationerna, nästan alla talare tilläts dra över tiden och den avslutande diskussionen med Piketty uteblev nästan helt. Synd.

Brännande fråga: På den ”Almedalsfest” som bland annat Fokus och Strandberg&Haage anordnar samtalade CNN-ankaret Max Foster med Carl Bildt och Dr. Zbigniew Brzezinski (tidigare säkerhetsrådgivare till Jimmy Carter). Visst, Bildt är självgod och samtalet präglades av ett amerikanskt perspektiv. Men frågan måste ställas: Vem kan fylla utrikesminister Bildts plats i en sådan panel om/när Löfven vinner valet?

Ovälkommet sällskap: S vill beskatta banker, men SD hann lägga samma förslag.

Kabaré: När Clint Eastwood skulle introducera Mitt Romney på Republikanernas konvent 2012 höll han en improviserad och påhittad dialog mellan sig själv och president Obama. Det var uselt, Romneys kampanjchef kräktes i en papperskorg när han insåg katastrofen. Men Reinfeldt tillämpar samma metod och låter som Percy Nilegård när han byter röstläge, imiterar ungdomar och har en slags dialog med sig själv. Ärlig fråga: Finns det någon annan europeisk regeringschef som kör Täby-kabaré på liknande sätt?

Äckligast: Nazister (Svenskarnas parti) på Donners plats.

Fulspel i repris: 2006 la alliansen sin presskonferens om fastighetsskatten mitt under Socialdemokraternas ekonomiska seminarium. I år var det ”Sverigebygget” som ”råkade krocka” med Miljöpartiets presskonferens.

Apropå ”Sverigebygget”: Tänk om Håkan Juholt hade pratat om snabbtåg som ”robust olönsamt” och ”science fiction” – för att sedan dyka upp i Almedalen och föreslå just snabbtåg. Utan besked om finansiering krona för krona. En sådan presskonferens hade blivit lika intensiv som Almedalens årliga DJ-battle.

Partiledaren som drog mest folk: Vi har inte sett polisens siffror, men var det Löfven eller Reinfeldt som hade störst publik? Eller var det Özz Nûjen?

Bästa mingel: Stor konkurrens, svårt att avgöra. Men när USA:s ambassad firade 4th of July i länsstyrelsens vackra trädgård hade solen tittat fram, veckan var nästan slut, det var generöst med mat och framförandet av The Star-Sprangled Banner (a capella) var filmiskt amerikanskt. Första gången som firandet inte skedde i Stockholm. En ny tradition?

Bäst musik före talet: Socialdemokraternas arrangemang, som vanligt. I år Miss Li, som även hade bandet med sig. Utmärkt.

Nästan som förr: För tio år sedan sågs man efter tal och middag på Donners Brunn eller Vinäger. Nu är det en omöjlighet – veckan har växt och det är svårare att ses. Men när VM:s kvartsfinaler spelades i slutet av veckan hade de flesta åkt hem och trötta journalister och en del politiker samlades på O’Learys. Nästan som under tidigare VM-somrar – och VM sammanfaller alltjämt och tyvärr med valår.

Största besvikelsen: Att Reinfeldt pratade reinfeldtska och inte tydligt tog avstånd från att regera vidare med passivt stöd av SD om alliansen blir mindre än de rödgröna partierna (läs mer här).

”Game changer”: Nej, för att vara ett söndertjatat ”supervalår” var det en förvånansvärt lugn Almedalsvecka politiskt. Inget hände som helt har förändrat spelplanen. Vi fick ingen ”game changer” och valet avgörs på fastlandet under sensommar och tidig höst. Fortsättning följer du på Dagens Arena när vi öppnar igen måndagen 4 augusti.

Vi ses då, trevlig sommar!

Moderaternas dag i Almedalen.

Redaktionen passar på att tipsa om en ny bok.

»Pianona i Västerbotten: Det politiska och politikens platser« innehåller texter av Sverker Sörlin, idéhistoriker och författare, skrivna mellan 1995 och 2014. Den röda tråden handlar om att uppfatta det gemensamma, det politiska, i frågor som vid första påseendet inte alltid verkar ha med politik att göra.

”Han talar för det första lågmält, som om själva tonläget är till för att signalera: ”Jag har inga stora planer för er.” Han talar som en terapeut, alltså en psykolog, som sitter nära dig på soffan och lyssnar till just dina problem. Han reser runt i landet för att förstå hur människor har det, och man får det bestämda intrycket att han menar vad han säger.

När han vet hur människor har det skall han försöka lösa deras problem. Han låter kanske också som en rörmokare. Han kryper in under rören och sticker fram huvudet och säger: ”Jag tycker det verkar som om du har en läcka här i sjukförsäkringssystemen.”

Du, jag lagar den åt dig.”

Citatet är hämtat ur essän När berättelserna tagit slut – eller: Välkommen Mr Chance. Läs mer om »Pianona i Västerbotten:«

På onsdagen arrangerade Svenska Riskkapitalföreningen (SVCA) och arbetsgivarorganisationen Almega ett seminarium för att diskutera huruvida Sverige har råd att tacka nej till riskkapital i välfärdssektorn. Diskussionen blev därefter.

I en svettig lokal diskuterade företrädare för riskkapitalbolag, Svenskt Näringsliv och Almega om det är en myt att ”riskkapitalet” har tagit över välfärden.

Föga förvånande lyftes riskkapitalbolagen fram som en lösning på de sakfrågor som är på allas läppar: vården, skolan och omsorgen.

Konkursen av JB Education, som Dagens Arena har granskat tidigare, har satt villkoren för hur riskkapitalbolagen uppfattas, menade Anders Lönngård, Landstingsfullmäktigeledamot för Socialdemokraterna i Stockholm.

Konsulten Thomas von Koch höll med.
– JB var ett dåligt äpple som förstör för alla andra.

Det ska inte behöva handla om vem som äger vad längre, menade företrädarna för riskkapitalet. Det handlar om att rusta Sverige, där ägare av kött och blod tar ansvar för sina företag, förklarade konsulten Thomas von Koch, managing partner, Eqt Holdings AB.

– Vi har slagit sönder hierarkier, sa Fredrik Näslund, partner, Nc Advisory AB och rådgivare till Nordic Capital fonder.

Panelen var enig, de privata bolagen i välfärdssektorn har förändrats och förbättrats. Panelen, som tjoade och tjimmade om valfriheten kontra välfärdsskulden, bestod av Anders Lönnberg, Landstingsfullmäktigeledamot Stockholm, Socialdemokraterna. Jon Karlfeldt, Partistyrelseledamot, Miljöpartiet. Bettina Kashefi, Chefsekonom, SKL. Gustav Hemming, Miljö- och skärgårdslandstingsråd Stockholm, Centerpartiet. Fredrik Näslund, Partner, NC Advisory AB rådgivare till Nordic Capital fonder. Thomas von Koch, Managing Partner, EQT Holdings AB. Ulf Lindberg, Näringspolitisk chef, Almega.

Det finns en potential att organisera sig på ett smartare sätt för att möta de enorma behoven av investeringar i framtiden, menade Fredrik Näslund. 100 miljarder kronor som avsändarna (surprise, surprice) inte vill finansiera med skattehöjningar.

En tillbakablick fräschar upp minnet. Det var skattebetalarna och patienterna som blev de stora förlorarna på det gigantiska riskkapital projektet Nya Karolinska sjukhuset (NKS). I en rapport från 2013 sågade Timbro prestigebygget jäms med fotknölarna.

Det lämnade ett stort hål i finansieringen av sjukhusbygget, som totalt har en nota på 52 miljarder kronor som fram till 2040 inte löser vårdkrisen i Stockholm.

– Det är inte en fråga om antingen eller, utan om både och. Vi behöver utnyttja varandras komparativa fördelar. I fallet med Nya Karolinska har man utnyttjat varandras komparativa nackdelar, förklarade Anders Lönnberg (S). Skanska lånar pengarna och landstinget står för planeringen.

Miljöpartiets partistyrelseledamot Jon Karlfeldt dribblade bort sig när han försökte beskriva sitt enorma engagemang för det så kallade värdet av välfärdsföretagande.

– Var får man det kapital man behöver så billigt som möjligt? Med så mycket annat positivt på köpet som möjligt? Ekonomiskt drivkraft ska inte behöva vara drivkraften, sa Jon Karlfeldt.

Miljöpartiets osammanhängande vacklande fick mothugg. Riskkapitalbolagens guldgossar uppmanade politikerna att hålla tungan rätt i mun i valrörelsen.

– Ni säger vackra saker om riskkapitalbolag här inne, men där ute låter det annorlunda. Tala med en tunga oavsett vilken publik ni har, uppmanade Gustav Hemming (C), miljö- och skärgårdslandstingsråd i Stockholm.

– Visst har du en poäng, medgav Jon Karlfeldt.

Socialdemokraten Anders Lönnberg blev välkomnad in i ”gänget” av Centerpartiets Gustav Hemming.

– Anders Lönnberg är en fantastisk Allianssosse som jag tycker väldigt mycket om.

Det roligaste under seminariet var när Anders Lönngård siade om blockpolitikens upplösning. För honom är debatten om vinster i välfärden som en kall nordisk natt, som en Lars Norén-pjäs. Ett mörker där ingen hör honom skrika.

– Alla block får ge och ta. Helt enkelt. 

Dagens Arena har tidigare skrivit om Nya Karolinska:

Läkarförening: Vårdkrisen är politikernas fel
Många turer i NKS-affären
Riskkapitalister kan ta över Nya Karolinska
Dyr affär för stockholmarna
Utan konkurrens

Läs också:
En friskolejättes uppgång och fall
JB:s skolor mjölkades på pengar

Vänsterpartisten Seluah Alsaati ringde upp Svenskarnas Partis ordförande Stefan Jacobsson för att fråga om han tycker att hon är svensk. Vi rekommenderar att ni ser det här klippet.

Efter att ha läst på Svenskarnas Partis hemsida om att bara de med “västerländska genetiska och kulturella arvet” är svenskar beslutade sig vänsterpartisten Seluah Alsaati att ringa upp Stefan Jabobsson som är ordförande för Svenskarnas Parti. Hon frågar honom om hon som har en mamma från Finland och en pappa från Irak kan räknas som svensk.

SvP:s makabra människosyn bli minst sagt tydlig i det här klippet där Stefan Jacobsson vägrar gå med på att erkänna Alsaati som svensk. Vi rekommenderar att ni tittar på det här youtube-klippet.

På tisdagsförmiddagen berättade Guardians redaktionschef Paul Johnson, i samtal med Sveriges Radios Ginna Lindberg, om bristen på transparens och arbetet bakom kulisserna med världens största övervakningsavslöjande: fallet Edward Snowden. 

– Undervisa inte oss journalister i hur säkerhet funkar. Vi tappade inte bort materialet, utan det var NSA som gjorde det. Över 850 000 personer hade tillgång till deras system., något som tyder på bristen på transparens.

När brittiska myndigheter insåg vidden av Snowden-fallet ställdes Paul Johnson och hans kollegor, både i Storbritannien och i USA, inför bisarra påtryckningar. Johnson och hans kollegor ombads förstöra hårddiskar och datorer. Journalisterna utmålades som det stora hotet mot statssäkerheten. Därför var det viktigt att inte vara vårdslös med materialet, menar Johnson.

– De sa: du har haft ditt lilla roliga, du startade din debatt, ge oss tillbaka materialet. Vi fick över 10 000-tals dokument och valde att använda 26 stycken. Johnson beskriver urvalsprocessen som essentiell, dels för att inte knäcka Snowdens ursprungliga idé – att starta en debatt om övervakningssamhället, men också för att inte äventyra statssäkerheten.

Övervakningens guldålder blir rätt så världsomspännande när nätets möjligheter gör publiceringar obegränsade.

Enligt Johnson är de viktigaste lärdomarna efter Snowden-fallet: var mer noga med säkerheten och hanteringen av källor. Ett sätt är att använda kryptering, i synnerhet när man tar emot tips. Var varsam, lita inte på att de smarta telefonerna är dina vänner, menar han.

Fredrik Laurin, tillträdande redaktör för grävande journalistik på Sveriges Radio, höll med:

– Sluta vara så lata. Varför kan inte journalister hantera källor?

Det visar på behovet av kompetensutveckling i en krympande yrkeskår. Snowden-fallet påminner om hur förutsättningarna och villkoren för den granskande journalistiken på nätet kan formas. Det visar också hur demokratiska stater kan utöva kontroll över sina medborgare, menar Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet.

NSA:s hantering av Snowden-fallet utvecklades till en kavalkad i pinsamheter, som gör avkall på säkerheten.

Fredrik Laurin passade på att ställa en fråga till det parti som får möjlighet att bilda regering i höst. Uttryckligen till Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven. ”Kommer Löfven att erbjuda Snowden asyl i Sverige?” Även Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski höll med om att den svenska regeringen borde ge Snowden asyl i Sverige.

Dagens Arena vill jobba mer med att få in krypterade tips. Här kan du kontakta oss och få information om dina grundlagsskyddade rättigheter »

Vill du också stötta vår granskande journalistik? Gör det här »

Dagens Arena har vid ett flertal tillfällen skrivit om övervakning i Sverige och om Snowden-fallet, både på ledar- och nyhetsplats. Vi har dessutom följt hur digitala rättigheter kan höra ihop med rättigheter utanför nätet.

Samtyckesfrågan kan ha bidragit till Fi:s framgångar i EU-valet. Det och mycket mer diskuterades på ett TNS/Sifo-seminarium under Almedalsveckan.

När alliansen pratar sjukförsäkring blir det verklighetsfrånvänt.

“Sjukförsäkringen på rätt väg”. Centerpartisten Solveig Zander står på en av de många scenerna i Visby under Almedalsveckan. Hennes ord framstår som direkt verklighetsfrånvända.

Samma förmiddag har LO presenterat en ny undersökning. 44 procent av svenskarna har blivit mer missnöjda med regeringen efter sjukförsäkringsreformen. Bland dem som varit sjuka är siffran ännu högre: 61 procent.

Kritiken är på intet sätt oväntad. Sjukförsäkringsreformen är den borgerliga regeringens stora haveri. Det regeringen utsatte sjuka människor månaderna innan reformen trädde i kraft var en skandal. Människor lämnades vind för våg och redan fattiga människor hade ingen aning om de skulle få någon ersättning eller om de skulle tvingas lämna hus och hem.

Reformen har inneburit att svårt sjuka fattiggörs och tvingas till socialbidrag. Många av dem som har utförsäkrats har ofta omfattande och komplexa sjukdomar. Det spelar då ingen roll om du inte vill något hellre än att arbeta – möjligheterna är små att kunna återgå till arbete eller att studera.

I dag skriver samtidigt Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) på debattplats hos Dagens Arena att de intet sätt känner igen sig i alliansens jubelrop över sjukförsäkringsreformen. 

Det är bara att instämma. Sjukförsäkringen är inte på väg åt rätt håll – den är sönderskjuten. Låt situationen för de sjuka bli en stor valfråga!

Är bevakningen av Almedalsveckan en massmedial tryckkokare – trots att det bara är en bråkdel av alla händelser som bevakas?

Vad fokuserar medierna på? Vad väljer man ut och vad väljer man bort i sitt urval? Vad får vi veta och vad får vi inte veta?

Det var några av frågeställningarna vid Tidningsutgivarna och Institutet för mediestudiers seminarium Mediemakt – vad får vi inte veta i Almedalen?

Dagens Arena nämndes flera gånger under seminariet. Daniel Mathisen lyfte i gårdagens ledare att bevakningen av Almedalsveckan kan bli ett nav för ytlig vimmel-journalistik. Same procedure as every year:

”Journalistik handlar inte om att rapportera om vad som händer framför näsan på oss, utan om att skildra fenomen och strömningar som inte kommer till tals i kommersiella kanaler.”

Ingen i panelen höll med Daniel Mathisen eftersom de ville sätta journalistiken i relation till demokratin, medieutrymmet i respekt för medborgarna. Reportrar bör hinna tolka, oavsett om bevakningen tenderar att upprepa ett likartat innehåll under veckan.

Expressens chefredaktör, Thomas Mattsson, menar att läsare, speciellt under ett valår, vill höra vad partiledarna säger.

När makten talar, spetsa öronen. Någon kanske avgår. Vem vet.

Och den ytliga vimmel-journalistiken kan beskrivas som en strategi för mer läsning, menar Thomas Mattsson.

Får man som läsare veta vad som händer? Vem skriver man för? Och vem bryr sig?

Självbespeglingen och tillgängligheten i sociala medier påverkar journalisternas relation till läsarna, mediekanalerna och beslutsfattarna – och även till sig själva.

Det handlar om att komma närmare. Genom att tumla sig in.

Anna Karin Lith, redaktionell chef på MittMedia, berättade att det kan upplevas som geggigt när makten och medierna svävar ovanför läsarna.
– Det är ett demokratiskt problem eftersom läsarna upplever att frågorna är långt bort från de när det till exempel uppstår en polarisering i mediebevakningen mellan landsbygd och stad.

Med hjälp av den nya tekniken kan Almedalen som mötesplats komma närmare. Men på vilka nya plattformar kan det demokratiska samtalet föras? Plattformsneutralt eller inte, personliga möten ska inte underskattas. Det finns både rationella och marknadsmässiga argument för det, menar Thomas Mattsson.

Vad händer när alla plötsligt blir politiska reportrar? Nyhetsvärderingen blir ännu viktigare. Precis som att de sociala medierna är i behov av ett aktivt och publicistiskt redaktörskap.

– I Almedalen är de stora makthavarna tillgängliga. Det blir ett stort värde när många deltar, menar Mattsson.

Men vad är det som är så viktigt som får vi inte veta? Vad är det läsarna missar när de själva kan bidra till att förmedla innehållet?

Politikernas budskap går först, men det är ju för att det är medielogik. Ungefär samma personer syns överallt. Det är ett problem, menar Brit Stakston på JMW.

Efter Almedalsveckan är minskningen av arbetsmarknadsjournalistiken, exempelvis, konstant. Där finns det sprängstoff som kan innehålla minst lika mycket dramatik som Kungahusets nya tronarvingar.

På seminariet presenterade också Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter ett valmanifest med förslag för att stärka journalistiken, för en ny mediepolitik.

Förhoppningen är att en ny regering – oavsett färg – tar ett ett helhetsgrepp om mediepolitiken.

Med enkla medel kan journalistikens villkor förändras. Det handlar om att värna upphovsrätten i den digitala tidsåldern för att skapandet av litterärt innehåll ska säkerställas, skriver Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter i valmanifestet. Samtidigt bör informationsfriheten inte rubbas, så att upphovsrätten försvagas, utan får ett skydd i en digital miljö, menar TU.

I manifestet redogör även riksdagspartierna om sina uppfattningar om allt från tidningsskatt, public service, digitalisering, momsregler och upphovsrätt.

Samtliga riksdagspartier delar Tidingsutgivarnas och Sveriges Tidskrifters uppfattning när det gäller momsen på digitala publikationer, nämligen att det är orimligt att momsen på digitala utgåvor är fyra gånger så hög som momsen på samma publikationer i tryckt form. De uppmanar att den kommande regeringen verkar inom EU för ett uppdaterat regelverk som inte diskriminerar modern teknik, menar Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter.

För att återkomma till Dagens Arenas ledare från igår.

”Ska Almedalen bli en verkligt demokratisk plats krävs betydligt bredare representation och kanaler som speglar hela samhället – inte befintliga maktskikt.”

Rummet är här, Orten i fokus också. Bland många andra. De försöker bland annat sätta antirasismen på dagordningen under årets Almedalsvecka.

Slutsatserna under seminariet landade i att se förbi spektaklet. Samtidigt är Almedalen en demokratisk mötesplats där nyhetsvärderingen präglas av vad som är relevant för specifika målgrupper och läsare. Bortom medielogikens vanmakt.

Makten och självbespeglingen talar nämligen inte bara med sig själva.

Redan tidigt i morse tog vi båten över till Visby. Nu har redaktionen installerat sig och Dagens Arena kommer snart att inleda bevakningen av Almedalsveckan.

I likhet med tidigare år kommer vi att analysera de politiska utspelen och partiledartalen. Självklart kommer vi att ge er de viktigare detaljerna från de olika seminarier som äger rum under veckan.

Aktuella debattartiklar kan skickas till debatt@dagensarena.se.

Stötta oss!

Du kan också göra en insats och stötta Dagens Arenas granskande journalistik. Besök oss här för att donera » 

Mycket nöjsam läsning under den kommande veckan önskar
chefredaktör Yonna Waltersson med redaktion.