Bloggen

Årets kaosvecka må vara här, men känn icke skräck: Dagens Arena berättar vilka seminarium som gäller i veckan.

Måndag 30/6:

>> Föreläsning med Thomas Piketty (mån: 17.15–18.45, tis: 10–12)

Almedalen brukar ibland beskrivas som en festival för politiker. Rockstjärnekänslan kommer i alla fall vara i topp när den franske ekonomen Thomas Piketty angör ön. Först för att på måndagen prata hos LO och sedan delta i Socialdemokraternas ekonomiska seminarium. Alla vill gå – har du inte redan bokat plats är det kört. Inför denna heta tillställning har undertecknad till och med fått frågan om en person skulle få låtsas vara mig ifall jag inte skulle hinna dit. Kanske borde arrangörerna legga besökarna?

Tisdag 1/7:

>> Från handgranat till järnrör – skandalerna som SD vill glömma (09.00–09.45, Mellangatan 1)

Expos vitbok över Sverigedemokraterna kan vara det viktigaste läser den här sommaren. Vi rekommenderar att ni också lyssnar när Expo under Almedalsveckan berättar om skandalerna som SD vill att vi ska glömma.

Onsdag 2/7:

>> Hur finansierar vi framtidens välfärd? Skattehöjningar, riskkapital eller lån? (10.00–11.00, Hästgatan 1)

Låt oss gissa vad de tre arrangörerna Almega, Svenskt Näringsliv och Svenska Riskkapitalföreningen vill att vi ska tycka när lämnar seminariet. Riskkapital är en riktig lågoddsare här. Vi tvivlar heller inte på att det kommer vara knäpptyst om hur riskkapitalägda bolag gör miljarder i vinst – men betalar noll kronor i skatt. Inte heller räknar vi med en livlig diskussion om att nio av tio riskkapitalägda bolag i välfärden styrs av män. Det är med skräckblandad förtjusning som vi beger oss mot detta seminarium. Borde vi kanske poppa popcorn?

>> Kan Filippa vända motvinden inför valet? (16.30–16.45, Cramérgatan H305)

Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt har gjort sig känd för att notoriskt undvika intervjuer där någon kritisk fråga skulle kunna smyga sig in. Nu dyker hon upp i Visby. Vi kommer självklart att bege oss till detta samtal i förhoppning om att få ställa några frågor.

Torsdag 3/7:

>> En svältkur för vård, skola och omsorg – räcker resurserna, eller? (13.00–14.00, terassen Hamnplan)

Välfärden har inga ”rekordresurser” menar Arena Idés chefsekonom Sandro Scocco och Kommunals samhällschef Kristina Mårtensson som nu utmanar både Svenskt Näringsliv och Sveriges Kommuner och Landsting. Debatten lär bli hård när de ryker ihop under torsdagen.

Fredag 4/7:

>> Är marknadshyror lösningen på bostadskrisen i storstäderna? (12.00–12.20, Cramérgatan H305)

Svaret är nej. Men vi går dit för att försäkra oss om att det är det som blir slutsatsen.

>> Vad krävs för en stark återhämtning och fler i arbete? Moderaternas ekonomiska seminarium (10.30–12.00, Wisby Strand och kongress)

Har Moderaterna medvetet lagt sitt ekonomiska seminarium en dag då många redan har hunnit åka hem? Som tur är kommer vi fortfarande att vara kvar. Analys utlovas.

Självklart bojkottar vi seminarier där enbart män deltar i panelen. Det tycker vi förstås att ni ska göra också!

Arenagruppen ordnar och deltar i en stor mängd seminarium. Läs mer om dem här »

Ha en kul Almedalsvecka önskar redaktionen!

I veckan var Rysslands president Vladimir Putin på besök i Österrike för att försöka rädda den nya ryska gasledningen South Stream. Avtalet mellan Österrikes energikoncern OMV och den ryska energijätten Gazprom undertecknades.

Ryssland vill ha en alternativ väg att transportera gas än genom Ukraina, en avsikt är att slippa Ukraina som transitland för rysk gasexport.

Det delvis statligt ägda österrikiska OMV och det likaledes statligt ägda ryska Gazprom ska nu ansluta en gasledning till Österrike från en ledning som börjar på den östra sidan av Svarta havet.

Projektet är kontroversiellt. EU-kommissionen vill att medlemsländerna ska försöka ha en gemensam linje gentemot Ryssland i energifrågor. South Stream splittrar eftersom EU anser att Ryssland använder gasen som politisk påtryckning. Gaskonflikten mellan Ryssland och Ukraina har nu gjort frågan ännu mer angelägen.

Nyligen sa regeringen i Bulgarien att de har stoppat det planerade bygget av sin del av gasledningen. Ryssland anklagade EU för att ha kommit med hårda påtryckningar som har fått Bulgarien att fega ur.

Orsaken är att det ryska företaget Stroytransgaz fick ordern bygga Bulgariens del av gasledningen, utan konkurrens från andra företag. Huvudaktieägare i Stroytransgaz är Volga Group. Bolagets ägare, Gennady Timchenko, står på USA:s sanktionslista sedan annekteringen av Krim. Timchenko anses vara Rysslands sjätte rikaste man, enligt Forbes.

I dag meddelade Bulgariens premiärminister Plamen Oresharski, som för närvarande är i Bryssel för att delta i Europeiska rådet, att Bulgarien är intresserade av att South Stream-projektet ska fortsätta. Den bulgariska regeringen ger sig inte, byggstoppet är bara tillfälligt, menar premiärministern.

– Vi har upprepade gånger sagt att vi måste ha alternativa vägar för energiförsörjningen. Vi har ett intresse av att South Stream ska fortsätta, precis som de andra länder vars territorier som projektet löper igenom, säger Oresharski till bulgariska statsradion.

EU ställer sig inte helt avvisande till South Stream, men kräver anpassning till europeisk lagstiftning. De senaste dagarna har Slovenien och kandidatlandet Serbien uttalat stöd för projektet.

Läs också | Rysslands trojanska häst i EU

Statsminister Reinfeldt är en trött general. Och striden han tänker vinna är inte den kommande. Han kämpar fortfarande om att vinna valet 2010. Det står klart när han intervjuas i Dagens Nyheter på torsdagen.

Reinfeldt tycks ha fastnat i retoriken om skyddsvallar och hur Sverige ska rustas inför nästa finanskris. Men de krismoln som ruvade över Europa sommarmånaderna 2010 skrämmer inte längre några väljare.

Snarare har de senaste månaderna med all tydlighet visat att många människor längtar efter politiska visioner. Att som Reinfeldt gör avfärda investeringar – som skulle kunna användas för att bygga nya bostäder eller få svensk järnväg att fungera bättre – låser fast honom vid bilden som regeringstrött.

Under intervjun avfärdar Reinfeldt en höjning av a-kassan och menar arbetslöshetsförsäkringen har karaktären av ett bidrag. Uttalandet har redan gjort TCO:s ordförande Eva Nordmark rasande och på Twitter skriver hon: ” Reinfeldt! Arbetslöshetsförsäkringen är en försäkring som löntagarna finansierar gm att avstå löneutrymme o betala medl.avg. till a-kassan.”

A-kassan har inte räknats upp på 13 år. Nu är ersättningen nere på samma nivå som försörjningsstödet och en ensamstående arbetslös har tappat 3 700 kronor i månaden jämfört med för 13 år sedan. Det skapar trögare rörlighet på arbetsmarknaden och innebär att människor känner sig otrygga.

Med den politiken blir det då inte konstigt att människor ser sig om efter alternativ. Men Fredrik Reinfeldt är inte beredd att vika en tum. Och kanske fångar det mer än något annat hur tiden sprungit ifrån regeringspartiet.

Efter åtta år med borgerligt styre är det många människor som känt av vad det innebär att vara sjuk eller arbetslös med en mycket knaper ersättning. Lägg sjunkande skolresultat, förlossningskris, knäckebröd till dagisbarn och tågstopp till det. Den gnagande oron växer sig allt starkare – och för borgerligheten ringer varningsklockorna.

Lågutbildade tappar mot högutbildade. Skillnader i livslängd ökar.

På tisdagen presenterades nya siffror från SCB. De ger uttryck för de växande klassklyftor vi kan se runt omkring oss.

Din livslängd påverkas allt mer av utbildningsnivå. Vid 2000-talets början levde en kvinna som bara hade förgymnasial utbildning tills hon var i snitt 84,7 år. En kvinna med eftergymnasial utbildning levde tills hon var 86,5 år.

Nu har den skillnaden vuxit så att en kvinna med låg utbildning lever tills hon är 85,4 år gammal, medan den högbildade lever till hon är 87,8 år. En liknande skillnad framkommer för män med olika utbildningsnivåer.

Det är en hemsk konsekvens av rådande klassklyftor. I december förra året kunde vi läsa liknande en liknande rapport för hur framför allt lågutbildade kvinnor får betala med sin hälsa. Socialstyrelsen visade då hur dödligheten för kvinnor i åldern 35–64 år minskade med endast 6 procent för personer med grundskoleutbildning under åren 1991–2012. Samtidigt minskade dödligheten med 33 procent för kvinnor med eftergymnasial utbildning.

De senaste åren har vi sett hur sjukförsäkringen urholkats och arbetsmarknaden blivit otryggare. Rehabilitering och preventiva åtgärder är ett privilegium för fåtalet. Då ser vi också hälsoklyftorna öka. Det är livsviktigt att den här utvecklingen bryts.

Smutsigt spel när Europaparlamentets partigrupper bildas.

På onsdagen fick slutligen Ukip:s Nigel Farage ihop en grupp i Europaparlamentet. Genom att släppa in Sverigedemokraterna sätter han sig förvisso i en svår situation. I brittiska tidningar haglar just nu kritik mot att Ukip bildar grupp med ett parti där en av grundarna varit med i Waffen SS.

Men Farage har starka skäl att släppa in SD – trots vad han lovat innan valet. Ukip såg efter valet ut att stå utan partigrupp. För en politiker som byggt mycket av sin framgång på kontroversiella uttalanden som fått stor spridning på hemmaplan är det inte obetydligt att plötsligt bli av med mycket av talartiden.

Ukip skulle dessutom bli av med stora summor pengar genom att stå utan partigrupp. Tankesmedjan Open Europe har räknat fram att Ukips grupp årligen kommer att kunna kräva lite drygt 38 miljoner kronor i ersättning. Ett skäl som förmodligen vägde väldigt tungt när Farage släppte in Sverigedemokraterna.

– Med de miljoner som erbjuds i ersättning har Europarlamentets regelverk starka incitament för partier att forma grupper – även om de inte är naturliga sängkamrater, säger Open Europes Vincenzo Scarpetta till tidningen The Guardian.

På liknande sätt har också Tories konservativa grupp släppt in Dansk Folkeparti och Sannfinländarna. Något som innebär att gruppen som det ser ut i nuläget blir parlamentets tredje största. Det ger i sin tur gruppen makt genom att gruppen kan få både vice talmän och bli ordförandeposter i utskott.

Om Farages partigrupp överlever hela mandatperioden är däremot långt ifrån säkert. En grupp måste ha 25 medlemmar från minst sju länder. Gruppen har nu det minimala sju länder – där den franska parlamentarikern representeras av en avhoppare från Nationella Fronten. Också Tjeckien och Lettland har en representant vardera.

Klart står dock att Europas konservativa tycks ha mindre och mindre emot att dela säng med främlingsfientliga kamrater.

Den unga kvinnan blev våldtagen, det konstaterar också domstolen. Trots det frias mannen. Enligt hovrätten saknade mannen uppsåt och därför vill man inte fälla honom.

Hur kan det vara möjligt? Att å ena sidan komma fram till att det handlat om våldtäkt – men ändå inte straffa. ”Ett av de märkligaste domskäl jag läst på länge” kommenterar advokaten och specialisten på brottsoffer, Elisabeth Massi Fritz.

I sammanhanget kan det vara värt att påminna om att kvinnan har gjort många ”rätt”, som vår krönikör Torun Carrfors skrivit om tidigare. Hon har protestrat. Hon har inte haft samlag med mannen tidigare. Vittnen har sett henne i upprivet tillstånd efter våldtäkten. Kvinnan undersöks också av läkare innan hon duschat.

Ändå räcker inte det. Och det är bara en i raden av friande domar. Sex pojkar som frias för gruppvåldtäkt mot en 15-årig tjej. Fosterpappan som trots spermabevis frias från våldtäkt på en sjuttonåring. En man som erkänner våldtäkt på facebook – men målet går inte ens till åtal.

Det verkar som att det i praktiken är fritt fram att våldta – bara du efteråt hävdar att de protester du möjligtvis råkade höra var ett kinky inslag i akten.

Jag tror att de flesta av oss är överens om att rådande lagstiftning inte fungerar. Men personligen börjar jag tvivla på att det räcker med att kräva samtyckeslagstiftning.

Efter domen i tingsrätten fick domaren frågan vad han tycker om medierapporteringen. Han svarade att den gör honom rädd, att ”det är ingen som talar för honom i det här läget. Det handlar bara om vad hon drabbats av. Han har också drabbats.”

Ursäkta, men det var alltså kvinnan som blev våldtagen. Det är hennes smärta, hennes utsatthet, hennes helvete. Med sådana domare, vad spelar det då för roll vad vi har för lagstiftning? Att hovrätten fortsatte på den inslagna vägen visar bara att lagstiftningen inte håller måttet.

Det råder en fullkomlig rättsröta och vi behöver en haverikommission.

För ett år sedan släcktes public service-bolaget ERT ned av den grekiska regeringen. Stängningen av radio och tv riskerade att skapa en regeringskris då beslutet inte hade stöd av de mindre partierna i regeringen.

Anställda journalister trotsade beslutet och fortsatte jobba. Senare under året kom även tv-huset att utrymmas av polis med tårgas.

Nedläggningen väckte en internationell folkstorm. Det Europeiska journalistiska nätverket (EFJ) stöttade grekiska journalister som protesterade för att markera mot regeringens sparåtgård. 

Tidigare ERT-anställda och fackligt anslutna driver ERTopen och håller sändningarna igång. De menar att de står i allmänhetens tjänst i alla grekiska regioner. 

Nyligen lanserades ett nytt så kallat public service-bolag, NERIT, som drivs av finansministeriet. Sändningarna börjar inom några månader. Enligt ERT drivs NERIT utan redaktionellt oberoende. I ett öppet brev uppmanar Europeiska radio– och TV–unionen (EBU) premiärminister Antois Samaras att backa med sändningarna. NERIT kommer att finanseras via skattesedeln och kosta tre euro.

Mediekriser i sydeuropeiska länder avlöser varandra. I Valencia i Spanien har public service-bolag stängts. Där domineras medieklimatet av privata ägare.

Protester mot den privata mediekoncentrationen hörs även i Bulgarien. Medier i Bulgarien tystas för att skydda affärsintressen i stället för att bedriva saklig rapportering. Fysiska angrepp mot oberoende journalister har blivit allt vanligare de senaste åren och fallen förblir ouppklarade.

Enskilda journalister som tänjer på gränserna drabbats av våldsamma konsekvenser. Efter attacken mot journalisten Genka Shikerovas bil samlades kollegor i protest. 

Något som Grekland, Spanien och Bulgarien har gemensamt är att de institutioner – med uppgift att upprätthålla rättsstaten, bygga demokrati, och öka levnadsstandarden – kan beskrivas som egennyttiga. Detta kan tända gnistan hos de oberoende medieaktörer som försöker kraftsamla mot nedmonteringen av det fria ordet.

Cecilia Stenshamn skriver i sitt svar till Dagens Arena att Marie Sundström inte plockades bort som medicinskt ansvarig sjuksköterska i Hässelby-Vällingby. Något Dagens Arena rapporterade om den 11/4 i år. Istället menar Cecilia Stenshamn ”Att Sundström inte längre ansvarar för Hässelby-Vällingby beror på att Stockholm stad samlat alla MAS:ar i regionala grupper eller ”kompetenscentrum”.”

Visst stämmer det att MAS-tjänsterna i Stockholm regionaliserats. Men sedan dess har Marie Sundström bara haft MAS-uppdrag i Hässelby-Vällingby. Tills det att hennes rapport om Koppargården blev offentlig i mars i år. I den påpekar hon underbemanning och långa arbetspass för personalen på Koppargården. Ett problem som fackförbundet Kommunal har bekräftat för Dagens Arena.

På det nämndsammanträde där Marie Sundströms rapport skulle ha lagts fram fick stadsdelens politiker i stället läsa ett PM undertecknat stadsdelsdirektören och chefen för äldrevården. I PM:et går cheferna i polemik med Marie Sundström, trots att ingen hade fått läsa hennes rapport. Detta reagerade vänsterpartisterna Margaretha Boman och Leif Larsson starkt på. Dagarna efter fick de bägge politikerna höra att Marie Sundström inte längre skulle vara kvar som MAS i Hässelby-Vällingby. De frågade då stadsdelsdirektören om det stämde.

Så här berättade Margaretha Boman för Dagens Arena: ”När vi frågade om det stämde att Marie Sundström inte längre ska vara MAS (Medicinskt ansvarig sjuksköterska) i Hässelby-Vällingby fick vi veta av stadsdelsdirektören att Marie Sundström ska börja som MAS i Bromma.”

Detta beslut, att flytta på Marie Sundström, kom plötsligt, långt efter den regionalisering som Cecilia Stenshamn hänvisar till och som direkt följd av den rapport Marie Sundström presenterade för sina chefer.

När Dagens Arena pratade med Marie Sundström bekräftade hon det som Margaretha Boman och Leif Larsson berättat för Dagens Arena. Hon sa också att hon ägnade dagarna åt att hjälpa den MAS som skulle ta över hennes uppdrag i Hässelby-Vällingby.

Under sommaren gör Marie Sundström ett tillfälligt inhopp i Hässelby-Vällingby. Men hon berättar att hon inte får göra uppföljningar. I september kommer hon att ta över MAS-ansvaret i Bromma.

Stenshamn skriver vidare att Marie Sundström tog parti för läkarföretaget Trygg Hälsa. Hon exemplifierar detta med att Marie Sundström ska ha påstått att en demenssjuk man fått träffa en läkare vid tre tillfällen och därför inte behövde vara med vid en vårdplanering. Däremot visar journaler att så inte var fallet. Att Marie Sundström hävdat detta beror på att hon frågade chefen för läkarföretaget Trygg Hälsa om den demenssjuka mannen träffat en läkare, och då fått svaret att mannen haft kontakt med en läkare vid tre tillfällen.

Vidare skriver Cecilia Stenshamn att Marie Sundström självsvåldigt struntat i att fylla i bytet av läkarföretaget Trygg Hälsa på en blankett, efter att förvaltningen beslutat om att ge uppdraget till ett konkurrerande företag. Marie Sundström fyllde dock i den ena delen av blanketten, som gällde läkarbyte av en annan, dock mindre, del av Koppargården. Missen menar hon beror på ett slarvfel. Kan Cecilia Stenshamn bevisa att det var medvetet?

Jag vill också än en gång påpeka att Cecilia Stenshamn inte har gett Marie Sundström chansen till ett genmäle, detta trots att hon i en rapport och en bok om Caremaskandalen riktar ett femtiotal påståenden och anklagelser mot Marie Sundström.

Precis som Cecilia Stenshamn skriver i sitt svar till Dagens Arena finns det inga helgonglorior att dela ut i den historia som kallas för Caremaskandalen. Men Stenshamn måste också kunna skilja på en sjuksköterska som gör sitt arbete och mediebilden av en skandal.

Dagens Samhälles reporter påstår att vi skulle fara med osanning om att Marie Sundström förlorat sina MAS-uppdrag i Hässelby-Vällingby. Dagens Samhälle menar att hon “inte flyttats för att hon är obekväm, utan för att Stockholm har infört en ny MAS-organisation.”

Vi har vittnesuppgifter på att stadsdelsdirektören sagt till Vänsterpartisten Margaretha Boman att Marie Sundström ska flyttas till Bromma. Så här berättade Margaretha Boman för Dagens Arena tidigare:

– När vi frågade om det stämde att Marie Sundström inte längre ska vara MAS (Medicinskt ansvarig sjuksköterska) i Hässelby-Vällingby fick vi veta av stadsdelsdirektören att Marie Sundström ska börja som MAS i Bromma.

Detta bekräftas även av Marie Sundström. Sen stämmer det att MAS-organisationen har omorganiserats. Men efter den organiseringen och fram till att Marie Sundströms rapport om Koppargården nådde cheferna har hon bara gjort MAS-uppdrag i just Hässelby-Vällingby. Efter att rapporten publicerades har hon inte gjort MAS-uppdrag i Hässelby-Vällingby.

Vad gäller Annica Dominius mejl om de oanmälda besöken på Koppargården innan hösten 2010, där skriver hon: ”Vi genomförde både anmälda och oanmälda besök på Koppargården under 2009 och 2010. Vi tog in personallistor mm. Vi kollade sedan att bemanningen stämde, la det som arbetsmaterial och hade med oss det som en punkt i avtalsuppföljningen.  Vi genomförde inte så strukturerade och dokumenterade besök innan hösten 2010.”

Dagens Arena kan utan problem hävda att det är ett erkännande av bristfällighet. Eftersom hon medger att besöken inte var så strukturerade och inte så dokumenterade. Och att detta pågick till hösten 2010. Carema kom till Koppargården i september 2008.

Det är svårt att förstå varför Dagens Arena underkänner alla vittnesmål om att det pågick en allvarlig konflikt på Koppargården när verksamheten drevs av Carema. Är det är ett försök att återupprätta den gamla svart-vita historien om äldreboendet, där några var hjältar och andra förövare?

Den verkliga historien är snarare grå och alla inblandade har del i ansvaret för det som hände.

Konflikten på Koppargården ledde till att sjuksköterskornas fackliga organisation Vårdförbundet ingrep. Arbetsmiljöverket konstaterade att sjuksköterskor undvek att rapportera fel och brister av rädsla för att skuldbeläggas av läkaren från Trygg Hälsa.

Även Socialstyrelsen har sett allvaret i konflikten och framhöll därför vikten av att samarbetet fungerar för att verksamheten ska kunna bedrivas säkert, i den samlade granskningen av händelserna på Koppargården.

Konflikten har dessutom identifierats och beskrivits av andra än Dagens Samhälle. ”Vi fann en arbetsplats präglad av djupa motsättningar som går långt tillbaka i tiden, men alla som vi pratade med var överens om att skandalen Koppargården’ i grund och botten handlade om en konflikt mellan de två privata företagen Trygg Hälsa och Carema”, skrev till exempel chefredaktören och en reporter från Vårdförbundets tidning Vårdfokus på Dagens Samhälles debattsida våren 2012.

Alla dessa slutsatser väger dock lätt för Dagens Arena som tycks mena att konflikten var begränsad och att den hängde ihop med underbemanning snarare än att två yrkesgrupper inte drog jämnt.

Det en analys som Dagens Arena är tämligen ensam om.

Dagens Arena hävdar att Annica Dominius, tidigare chef för Hässelby-Vällingbys äldreomsorg, har ”erkänt” att stadsdelens uppföljningar var ”bristfälliga”. Jag har tagit del av aktuell mailkorrespondens med Dagens Arenas reporter Peter Leander och konstaterat att det inte var så Annica Dominius uttryckte sig.  Hon skrev istället:

”Vi genomförde både anmälda och oanmälda besök på Koppargården under 2009 och 2010. Vi tog in personallistor mm. Vi kollade sedan att bemanningen stämde, la det som arbetsmaterial och hade med oss det som en punkt i avtalsuppföljningen.  Vi genomförde inte så strukturerade och dokumenterade besök innan hösten 2010.”

För ordningen: detta är inte det samma som ett erkännande av bristfällighet.

Vid sidan om stadsdelens genomgångar av bemanning och andra avtalsvillkor har den mest omfattande genomlysningen gjorts av revisionsfirman PWC, på uppdrag av Carema.

• Enligt PWC hade Koppargården i snitt 0,12 sjuksköterskor per boende under 2009.
• Under 2010 uppgick bemanningen till 0,11.
• De första fem månaderna 2011 låg nivån åter på 0,12.

Stadsdelsförvaltningen ansåg att dessa nivåer låg inom ramen för Caremas avtal – men vad säger siffrorna i övrigt?

Är 0,11-0,12 sjuksköterskor per boende mycket eller lite?

I december 2013 gjorde jag en jämförelse med kommunala Stureby vård- och omsorgsboende som ligger i Stockholmsstadsdelen Enskede och är jämförbart med Koppargården vad gäller verksamhet och storlek.

Där låg sjuksköterskebemanningen på samma nivå som på Koppargården 2010: 0,11 per boende.

Jag har även jämfört med bemanningsnivån i min gamla hemkommun Köping, styrd av Socialdemokraterna så länge någon kan minnas och utan tillstymmelse till konkurrensutsättning i äldreomsorg och andra välfärdsverksamheter.

År 2012 uppgick antalet sjuksköterskor på kommunens äldreboenden till 0,05 per boende.

Bemanningen i Köping var alltså knappt hälften så hög som på Koppargården under Carema. Bemanningen i Köping ligger också, förmodar jag, på ungefär den nivå som skulle ha nåtts på Koppargården om Carema hade skurit sjuksköterskebemanningen med hälften, vilket är vad Marie Sundström hävdat.

En sista jämförelse: i februari 2014, alltså två år efter att Stockholms stad tagit över driften igen, uppgick sjuksköterskebemanningen på Koppargården till 0,11 per boende.

Det är samma siffra som 2010 vilket gör det logiskt att Marie Sundström åter har hävdat att bemanningen är för liten.

Det är uppenbart att den kritik hon gång på gång ger uttryck för bottnar i ett personligt tyckande, snarare än i en bedömning av hur äldreomsorg bäst bedrivs med de resurser som Stockholms stads politiker beslutat om.

Till sist måste jag påpeka att Dagens Arena har fel om orsaken till att Marie Sundström inte längre är placerad i Hässelby-Vällingby. Hon har inte flyttats för att hon är obekväm, utan för att Stockholm har infört en ny MAS-organisation. Istället för att ha ansvaret för varsin stadsdel är alla medicinskt ansvariga sjuksköterskor numer samlade i regionala grupper.

Det som påstås om Marie Sundström skulle med andra ord kunna sägas om varje MAS.

Thord Eriksson

Reporter på Dagens Samhälle, författare till boken ”Folk dör här”.

Lite drygt två år försenat antog EU-kommissionen i dag en ny arbetsmiljöstrategi. Europafacket är inte sena med att rikta besk kritik mot innehållet.

I en kommentar säger Jósef Niemiec, generalsekreterare för ETUC, att strategin saknar konkreta förslag till åtgärder och inte innebär några arbetsmiljöförbättringar.

Europafacket konstaterar också att även om strategin erkänner att 4 000 människor dör varje år på arbetsplatser i EU och att 16 000 dör som en följd av arbetsplatsrelaterade sjukdomar innebär strategin att arbetsmiljön fortsätter att luckras upp. Ursäkter om att “lagstiftningen behöver förenklas” används för att minska skyddet för det anställda.

Att EU inte förmår leverera mer är dystert. Inte minst sett till hur EU:s krishanteringspolitik har inneburit att Europas sociala modell har slagits i bitar. Vi har sett fattigdom och social utslagning skjuta i höjden. Politiken har gett som direkt konsekvens att arbetslösheten blivit högre och lönerna lägre. Till det borde vi verkligen inte behöva lägga sämre arbetsmiljöskydd.

Thord Eriksson, reporter på Dagens Samhälle, skriver att Marie Sundström i sin kvalitetsuppföljning av Koppargården gav samarbetet mellan sjuksköterskor och läkare högsta betyg. Detta trots att det pågick en konflikt mellan just sjuksköterskor och läkare.

Precis som det framgår av Dagens Arenas artikel fick samarbetet högsta betyg därför att företrädare för yrkesgrupperna på Koppargården svarade att samarbetet var bra. Det är deras ord, inte Marie Sundströms åsikter, som ligger till grund för resultatet.

I oktober 2010 fick Marie Sundström ett mejl från två sjuksköterskor på Koppargården. I mejlet målas en helt annan bild av orsakerna till konflikten upp, än den som framförts av Carema: att stress till följd av stor personalbrist bland både sjuksköterskor och omvårdnadspersonal hade skapat en negativ stämning på Koppargården. Dessa sjuksköterskor försvarar även Trygg Hälsas läkare. Marie Sundström har alltså delvis fått indikationer om att det pågår en konflikt mellan vissa sjuksköterskor på Koppargården och en läkare. Samtidigt får hon information om att konflikten är begränsad och beror på underbemanning. Marie Sundström var även med på det möte där man beslutade att ta bort läkaren som personalen på Koppargården ansåg var orsaken till konflikten. När en ny läkare var på plats frågade Marie Sundström flera av personalen om hur samarbetet fungerade, och fick som svar att det fungerade bra, men att den nya läkaren ibland kunde vara svår att få tag i.

Av både Marie Sundströms oanmälda besök på Koppargården den åttonde oktober 2010, och mejlet från de två sjuksköterskorna på Koppargården framgår det att personalen känner sig pressad av den låga bemanningen. Sjuksköterskorna skriver i sitt mejl att sjuksköterskebemanningen hade halverats: ”Tidigare var sköterskebemanningen två ssk:or / plan dagtid vardagar och en på kvällen, vissa våningar hade en och ½ vån kvällstid. Helger en ssk/ plan dagtid. Sedan två år tillbaka är ssk-bemanningen sänkt till en ssk / plan förutom på ronddagar, då vi är två.”

Dagens Samhälle försvarar ständigt Carema med att stadsdelens tjänstemän gjort kontroller av bemanningen på Koppargården och aldrig hittat några fel. Men vad de inte skriver är att de oanmälda besöken, som tjänstemännen gjorde under 2009 och fram till hösten 2010, var bristfälliga. Något Annica Dominius (före detta chef för äldrevården i Hässelby-Vällingby) erkänner i ett mejl till Dagens Arena. Det första ordentligt genomförda oanmälda besöket, där sjuksköterskebemanningen granskas, gjordes inte förrän den tredje maj 2011. Då hade Carema varit på Koppargården sedan september 2008.

Dagens Samhälle har tidigare riktad skarp kritik mot medias ensidiga granskningen av ”Caremaskandalen”. En befogad kritik eftersom inte alla sidor fick koma till tals. Det är därför förvånande att man själv begår samma misstag i sin granskning av Marie Sundström.

Tack för Dagens Arena och tack till Håkan A Bengtsson och Per Wirtén som startade Magasinet Arena. Sedan starten 1993 har Arena vuxit till en grupp med flera grenar, bland dem webbtidningen Dagens Arena.

Att få denna webbtidning till sin e-adress varje vardag med nyheter om samhällsfrågor och politik är en bra start på dagen. Då blir det så enkelt att läsa, språket är ”rakt på sak” och har en friskhet som väcker intresse. Allt baserat på duglighet och gott omdöme från ”vassa pennor”.

Nyhetstidningar i det marknadsekonomiska samhället har en tuff uppgift. Där blandas nyheter och annat, inte alltid på bästa sätt, och trovärdigheten skadas. Dagens Arena är annorlunda, har en seriositet som förvaltas på ett klokt sätt.

Arenas ledord är oberoende, radikal och progressiv. Wikipedia beskriver radikal ”att gå till botten med något, arbeta för förändring, används ofta som synonym till vänstersinnad, men även högergrupper definieras ibland som radikala”. Progressiv innebär framåtskridande, mot något bättre. Dessa ledord ger tillsammans en dynamisk effekt.

Med duktiga entusiaster och begränsade intäkter har Dagens Arena placerat sig i mediavärlden. Lågmäld profil har gett resultat i form av hög trovärdighet och hög image. Läsare och vänner uppskattar detta och vill framföra ett varma tack!

Inger Lagerman, journalist
Thage G Peterson, teolog, fd talman
Birgitta Strömbäck, Arenavän
Med flera

Så var det dags igen. De fem största bolagen i välfärden – riskkapitalägda jättar – omsätter varje år miljarder. Men att betala skatt är de däremot inte villiga till. Sammanlagt betalade Ambea, Capio, Attendo, Academedia och Aleris bara 26 miljoner kronor i bolagsskatt 2012.

Vi har sett liknande uträkningar tidigare. Som Dagens Arenas granskning från tidigare i våras. Attendo gjorde en samlad rörelsevinst åren 2007–2012 på 3,5 miljarder kronor. Vad betalade man i skatt? Noll kronor.

De här bolagen tar emot enorma summor i skattemedel. Men att ge tillbaka till samhället i form av inverteringar eller betalda skatter – det är man helt ointresserad av. Nu är ju inte det heller riskkapitalbolagens affärsidé. Men när det vi får tillbaka är försämrad kvalitet i välfärden och oacceptabla anställningsvillkor – vad ska vi då med dessa bolag till?

Inkomstklyftorna är tillbaka på lika höga nivåer som på Jane Austins tid. I världen finns numera en klick av ”global rich”, som rör sig utanför den värld vi vanliga dödliga människor befinner oss i. Varken företagen de leder eller som privatpersoner bemödar de sig att betala skatt.

Problemet är större än de bolag som äger vår välfärd. Amazon och Apple är bara två av de företagsjättar som undviker att betala miljarder i bolagsskatt. Skatteuppläggen säger något om vilka gigantiska summor som skulle kunna bidra till en gemensam välfärd. Det ger också en fingervisning om vilket enormt demokratiskt problem det är att dessa bolag smiter från skatten.

Riskkapitalist eller fastighetsägare – världens rika blir bara rikare. Först när Thomas Piketty satte dessa rikedomar på pränt i 600-sidiga ”Capital in the Twenty-First Century” blev det tydligt exakt hur stora klyftorna blivit.

Om vi nu är helt överens – som den debatt som följt på Pikettys bok antyder – om att den här ojämlikheten är oacceptabel måste vi också våga sätta hårt mot hårt. Det må vara obekvämt för ett socialdemokratiskt parti att tala om återinförd fastighets- och arvsskatt, eller för den del en global skatt på de superrika. Men att som S gör i dag – tala om krav på mer långsiktigt ägande inom välfärdssektorn – räcker inte långt.

Hoppet står nu till att ett regeringsskifte kan ge tillräckligt med råg i ryggen för att våga söka nya lösningar.

800 000 barn i fattigdom som en följd av Europas åtstramningspolitik. Europas välfärd har söndertrasats enligt ny ILO-rapport.

EU:s krishanteringspolitik har skett till en mycket hög kostnad. Det slår ILO fast i en ny rapport. Europas höger har varit drivande i den politik som nu har lett till att 800 000 barn befinner sig i fattigdom.

ILO:s slutsatser är dystra:
“De vinningar som Europas sociala modell tidigare har uppnått, och som drastiskt minskat fattigdomen och som ledde till välstånd under perioden efter andra världskriget, har urholkats genom kortsiktiga åtgärder, konstaterar rapporten.

EU har genom åtstramningspolitiken misslyckas att stimulera fram nya jobb. I klarspråk har EU:s krishantering lett till högre arbetslöshet och lägre löner. Samtidigt har fattigdom och social utslagning skjutit i höjden.

Vi pratar om 123 miljoner människor som befinner sig i fattigdom. Barnadödlighet som skjuter i höjden och tidigare utrotade sjukdomar som nu tar nya liv.

ILO:s rapport visar med all tydlighet att vi behöver en annan politik. Inte minst ställd bredvid Thomas Pikettys uträkningar som visar att de rika blir allt rikare. Bollen ligger nu hos Europas progressiva rörelser att visa att det finns en alternativ väg att gå.