Bloggen

Trots svåra smärtor skickades Walborg hem. Tre dagar senare avled hon. Historien som Walborgs systerdotter vittnar om är fruktansvärd.

Walborg hade en godartad tumör. Men den hade vuxit sig så stor att den till slut fick tarmen av spricka. Det är ett öde ingen människa borde behöva uppleva.

Hur det kunde ske är den självklara frågan som uppenbarar sig. Exakt vad som hänt får IVO utreda. Men det är i sig anmärkningsvärt att Danderyds sjukhus och ansvarig läkare har missat informationen om tumören.

På Danderyds sjukhus säger chefsläkare Carl-Göran Ericsson att personalen per automatik inte har tillgång till alla journaler.
– Har en patient varit på exempelvis S:t Görans sjukhus ser vi inte de journalerna i vårt journalsystem, berättar Ericsson.

Tyvärr är det en konsekvens av allt fler privatiserade vårdavdelningar. Det kan tyckas som en liten detalj i den stora vårdapparaten. Men konsekvenserna kan i värsta fall bli så allvarliga som de blev för Walborg. Människor får inte den vård de behöver därför att vården kopplas isär och splittras upp.

Den ena vårdavdelningen vet inte vad den andra gör. Liknande vittnesmål hörs från psykiatrin. Det blir svårare att följa upp patienterna och samordna vården. Tidigare självklara samarbeten mellan exempelvis psykiatri och socialtjänst fungerar inte länge.

För Walborg innebar det att hon inte fick den vård hon behövde. Hon förlorade sitt liv.

Vi tar det igen. Walborg förlorade sitt liv.

Det ska bara inte kunna ske.

Walborg skickades hem – dog av sprucken tarm

”Vi har inte tillgång till alla journalsystem”

Dagens Samhälles debattredaktör Andreas Henriksson har publicerat ett blogginlägg i vilket han jämför Eric Sundström med ”en påtänd haschpundare”. Eftersom inlägget har orsakat artiklar i branschmedier (Dagens Media och Resumé) vill Eric Sundström delge Dagens Arenas läsare följande kommentar.

Andreas Henriksson driver tesen att den fristående socialdemokratiska opinionsbildningen inte håller rent vänsterut gentemot dunkla vänsterkrafter. För att knyta undertecknad och den partipolitiskt obundna sajten Dagens Arena till den tesen har Henriksson ett bevis: En lättsam statusuppdatering på Facebook.

Men den person som jag citerar i uppdateringen jobbar inte på något sätt med Dagens Arena, har aldrig skrivit en rad på dagensarena.se, är inte knuten till S och är inte partipolitiskt aktiv. Dessutom handlade uppdateringen *trumvirvel* om vad personen i fråga hade drömt.

Hörde ni något som rasslade till? Det var den enda länken i Henrikssons beviskedja som brast.

Till Dagens Media säger Henriksson att jämförelsen med en påtänd haschpundare ska ses som ”en vänskaplig knuff två vänner emellan”. Den beskrivningen stämmer inte. Henriksson och jag har aldrig haft något som ens liknar ett privat umgänge.

I samma artikel säger Henriksson att han tror att jag tar jämförelsen ”med en klackspark”. Det stämmer inte. Jag tycker inte att det är roligt när/om min mamma, svärmor, systerson eller moster – till exempel – ser att jag på ett nedlåtande sätt påstås ha ett missbruk. Det är ett osakliga påhopp som även slår mot medborgare med en drogproblematik.

Varje gång som sådana påhopp levereras från etablerade åsiktsplattformar, till exempel av en debattredaktör på Dagens Samhälle, sänks den redan låga tröskeln för näthat något ytterligare.

Henriksson säger även att hans angrepp på mig är ett svar på hur jag beskrev Sverige (med Dagens Samhälle i en av rollerna) som en bananrepublik. Mitt inlägg gjordes i sak, Henriksson angriper mig som person.

Det är en helt avgörande skillnad.

De fyra borgerliga partierna har inte haft ett så lågt väljarstöd sedan alliansen bildades för tio år sedan. I EU-valet ser de mer eller mindre ut att gå mot en kollaps.

Medan Moderaterna på hemmaplan retoriskt har transformerat sig till “Det nya arbetarpartiet” har partiet skickat de gamla “bunkermoderaterna” till EU-parlamentet. De har röstat mot skärpta arbetsmiljöregler och lagt ner sina röster när stärkta sexuella rättigheter varit uppe för omröstning. Deras klimatpolitik får dessutom bottenbetyg av Naturskyddsföreningen. Bland annat.

I Novus senaste väljarundersökning som presenterades i lördags får Moderaterna katastrofsiffror. Med sina 15 procent puttas de ned till bronsplatsen av Miljöpartiet. Vi kan kalla det för Gunnar Hökmark-effekten.

Moderaterna har traditionellt sett, liksom Socialdemokraterna, gått väsentligt sämre i EU-val än i riksdagsvalen. I de två senaste EU-valen har Moderaterna landat på 18 procent. Det ser inte ut att det blir ett tredje val med samma resultat.

Paniken har börjat spridas inom Moderaterna. Under natten till lördagen rök valaffischerna på Hökmark, Corazza-Bildt och Fjellner. I stället har man tryckt upp 2 000 nya affischer – med Fredrik Reinfeldts ansikte. Femtio procent av dem har satts upp i Stockholm, enligt Moderaternas pressjour.

När politiken inte lockar väljare hoppas men att förtroendet för statsministern ska fungera som livboj. Om det fungerar får vi reda på vid 23-tiden i kväll.

Om Moderaterna trillar ned till att bli det tredje största av de svenska partierna kommer den politiska debatten att ta en ny vändning. Folkpartiet backar betänkligt och det är osäkert om ens Kristdemokraterna och Centerpartiet behåller sina mandat i EU-parlamentet.

Är EU-valet en indikation på alliansprojektet förestående kollaps?

EU-valvaka med Dagens Arena. Kommentarer, intervjuer och utblick i Europa.

Dagens Arena har dragit igång kvällens bevakning av EU-valet.

Under kvällen ger vi snabba kommentarer. Aktuella personer kommer att intervjuas i samband med att vallokalsundersökningen presenteras vid 21-snåret. Vi kommer även att ge en utblick i Europa.

Klockan 23 väntas första resultaten att komma. Vi kommer självklart att följa upp dessa.

Följ oss även på twitter via @dagensarena

Välkomna att följa oss under kvällen!

Två svenskar framhålls när pr-byrå erbjuder EU-politiker till salu. Avslöjandet är en bomb i valrörelsen.

Köp en EU-politiker för 58 000 kronor. På torsdagsmorgonen rapporterar SVT om hur den inflytelserika PR-byrån DODS erbjuder sina kunder att köpa utspel från EU-politiker.

“Du berättar för mig vilken fråga du vill lyfta och ger oss namn på 4-5 parlamentariker eller EU-kommissionärer som du vill ska skriva om din fråga”, säger Andrew Hamilton-Thomas, som är byråns EU Political Sales Executive.

Han kallar också serien för en succé.

Avslöjandet är en bomb i valrörelsen. Lobbyfirman framhåller nämligen två svenskar som särskilt intressanta.

De två svenskarna är ännu inte namngivna. Gissningsvis kommer SVT att släppa vilka det är under dagen – om ingen annan redaktion hinner jaga fram det innan.

Valet har fått sin faktor x – som kan vända upp och ned på valresultatet. Räkna med många tuffa frågor och politiker som ställs till svars. Temperaturen steg just ytterligare i valrörelsen.

Romernas situation kommer inte att förändras till det bättre genom att EU-länder utesluts. Det borde FI:s Soraya Post förstå.

Rumänien, Bulgarien och andra östeuropeiska länder kan behöva uteslutas från EU för att förbättra situationen för romer. Det anser Feministiskt initiativs toppnamn i EU-valet, Soraya Post, i en intervju i DN i dag.
”Jag har sett misären med egna ögon. Det är värre än i tredje världen.”

På en punkt har Post rätt. Misären för romer är fruktansvärd. Runt om i Europa förföljs romer. Diskrimineringen är systematisk.

Men du ska vara ordentligt verklighetsfrånvänd för att tro att en uteslutning av länder från EU skulle påverka situationen för romer till det bättre. Det är minst sagt anmärkningsvärt att en person som säger sig värna romers villkor kommer med ett sådant påstående.

En uteslutning av Bulgarien, Rumänien eller andra östeuropeiska länder skulle göra romerna till den perfekta syndabocken. En redan miserabel situation skulle ta ännu ett steg ner i helvetets vändkrets. Då finns inga spärrar längre kvar för våldet och förföljelsen av romerna.

All anledning finns att kritisera östeuropeiska länder för hur de behandlar romer. Men med EU-medlemskapet finns också möjlighet att sätta press. Att följa upp om EU-stöd går till projekt som förbättrar romernas livssituation. Att genom Europaparlamentets arbete ställa krav på att medlemsländerna står upp för mänskliga rättigheter – för alla EU-medborgare. Att genom EU-domstolen fälla länder för diskriminering mot romer.

I dag finns också möjligheten för rumänska och bulgariska romer att ta sig till Sverige och vistas här lagligt. De pengar de tjänar här har förbättrat villkoren för dem som är kvar i hemländerna. Det vittnade bland annat Socialtjänsten i Stockholm om när de i höstas besökte Rumänien för få en bättre kunskap om romernas levnadssituation. ”Vid besöket i byn Valea Corbului kunde vi med egna ögon se hur standarden i byn ökat de senaste fem åren som ett resultat av bybornas resor till andra länder för sin försörjning.”

Romer som däremot tar sig hit från Kosovo, som inte är medlem i EU, avvisas och tvingas tillbaka till villkor som människorättsorganisationer gång på gång dömer ut. Är det vad Post föredrar?

Kommer Nationella Fronten och Frihetspartiet att kunna bilda en ny partigrupp i EU-parlamentet? Hittills har de röstat mot varandra i hälften av omröstningarna, enligt ny sammanställning.

Nu är det bara dagar kvar till EU-valet. Mycket talar för att flera högerextrema nationalistpartier kommer att gå framåt. Men i EU-parlamentet är det nödvändigt att ingå i en partigrupp för att få något reellt politiskt inflytande.

Hittills har de nationalistiska partierna haft samarbetsproblem i EU-parlamentet. Eller snarare – de har mötts med kalla handen av de andra partigrupperna.

Det vill framför allt franska Nationella Fronten nu se en ändring på.

Marine Le Pens parti har vind i seglen och ser ut att få störst väljarstöd av de franska partierna i EU-valet. Le Pen har deklarerat att hon vill bilda en ny partigrupp, Europeisk allians för frihet (EAF). Det krävs sju partier från sju länder och sammanlagt 25 ledamöter för att utforma en partigrupp. I spekulationerna om vilka som skulle ingå i EAF-gruppen har Österrikiska FPÖ, belgiska VB, italienska Lega Nord, slovakiska nationalistpartiet SNS och Sverigedemokraterna nämnts.

Men den främsta samarbetspartnern till Nationella Fronten skulle vara Geert Wilders Frihetspartiet.

Den stora frågan är hur ett samarbete mellan de två partierna skulle fungera? Nationella Fronten och Frihetspartiet röstade mot varandra i 49 procent av omröstningarna under den senaste mandatperioden. Det visar VoteWatch Europes sammanställning av hur partierna har fördelat sina röster i Europaparlamentet mellan åren 2009-2014.

Till skillnad från socialistiska, konservativa, liberala och gröna partier – som ofta röstar samstämmigt i mellan 80-95 procent av fallen – röstar de högerradikala i EU-parlamentet olika på en rad viktiga områden. Med vissa undantag driver de skilda linjer när det gäller såväl medborgerliga rättigheter som ekonomiska frågor.

Misslyckas Marine Le Pen med att bilda EAF-gruppen väntar ytterligare fem år i den politiska kylan för några av kontinentens högerextrema och nationalistiska partier.

Varmt välkommen till ett frukostsamtal om EU-valet – 26/5 8:30 – 9:15

Vi sätter oss in i valresultatet och synar hur EU:s nya politiska karta ser ut – både i Sverige och i EU som helhet. En initierad debatt förs om de politiska utmaningar som väntar efter valet.

Vem är valets vinnare – och vem är dess förlorare? Vilka frågor avgjorde valet? Hur påverkar resultatet det stundande riksdagsvalet?

Det och mycket mer diskuterar vi på måndagsmorgonen den 26 maj.

Deltagare
Eric Sundström, politisk chefredaktör Dagens Arena
Anna Dahlberg, politisk redaktör på Expressen.
Pernilla Baralt, kommunikationschef EU-kommissionen i Sverige

Jon Worth, europeisk debattör känd via bloggen jonworth.eu, kommer att delta via Skype och ge oss en europeisk utblick.

Samtalet kommer att ledas av Yonna Waltersson, chefredaktör Dagens Arena.

Plats & tid
26 maj 8:30 – 9:15 (Frukost serveras från kl 8:00)
Arenagruppens lokaler, Sveavägen 61

Anmäl dig här >>

–––––––––––––––––––––––

I samband med EU-valet har Dagens Arena och Arena Idé producerat en EU-podcast vid namn ››Arenagruppens politiska snackfest‹‹, där Eric Sundström intervjuar deltagare från de röd-gröna partierna.

I det första avsnittet pratade vi med Göran von Sydow (forskare i statsvetenskap med fokus på EU-frågor), Pernilla Baralt (kommunikationschef EU-kommissionen i Sverige), och Åsa Westlund (EU-parlamentariker för Socialdemokraterna) om EU och det stundande valet.

Efterföljande avsnitt (3-4) är utfrågningar av de röd-grönas kandidater till Europaparlamentet, i ordningen:

– Malin Björk (V)
– Johan Danielsson (S)
– Peter Eriksson (MP)

Alla avsnitten hittar du här >>

Soffmys går före EU-val. Moderaterna lyckas inte mobilisera sina väljare.

Moderaterna har inför EU-valet hårdpluggat Angela Merkels strategi från tyska valrörelsen. Genom att göra valet så innehållslöst som möjligt är syftet att få motståndarens väljare att stanna i soffan.

Det kallas för demobilisering – och Merkel utnyttjade det framgångsrik. Därför pratar också statsminister Fredrik Reinfeldt mer om ekonomiskt ansvarstagande i ett stormridet Europa än vad partiets kandidater faktiskt vill genomföra i EU.

Moderaternas valstrategi ser nu ut att slå tillbaka.

I en Sifo-undersökning som webbtidningen Europaportalen publicerar visar det sig att Moderaterna är det parti som har svårast att få sina väljare att lämna soffan. Bara 46 procent säger att de med säkerhet kommer att lämna soffmyset. Och det i ett EU-val som ser ut att få fler svenskar än någonsin tidigare att rösta.

På Sifo noterar Toivo Sjörén att “det skulle kunna vara så att Moderaterna inte har varit tillräckligt tydliga och att man därför inte känner sig entusiastisk inför att gå och rösta på dem”. Partiet tycks med andra ord ha lyckats avmobilisera sina egna väljare.

Men Moderaterna tycks också ha missat själva nyckeln till Merkels framgång. För det var inte Kristdemokratiska CDU som vann valet. Det var Angela Merkel själv. Det var Merkel som sågs som hela landets ”mutti” (mamma) och som genom att neutralisera oppositionens förslag personifierade den tyska stabiliteten.

Där har Moderaterna en stor svaghet i Fredrik Reinfeldts trötta uppsyn. De chanser som partiet har haft att låta Reinfeldt stå över det dagliga politiska käbblet har man missat. Senast skedde det i går när Moderaterna förvandlade försvarsberedningens slutbetänkande till ett slagträ i valdebatten.

Samtidigt finns det ingen anledning för Socialdemokraterna att ropa hej än. Bara hälften av partiets väljare har bestämt sig för att de ska rösta i EU-valet. Det finns alltså fler partier som har anledning att ge sig ut på en dörrknackningsturné.

EU-valet rycker närmare och en viktig del av Dagens Arenas bevakning är våra EU-podcasts med en rad intressanta gäster. Samtalen har letts av Eric Sundström och du hittar samtliga avsnitt nedan.

Första avsnittet, ”EU-basic” gästades av statsvetaren och EU-experten Göran von Sydow, Europaparlamentarikern Åsa Westlund (S), samt EU-kommissionens kommunikationschef i Sverige Pernilla Baralt. Det livliga samtalet ger en bakgrund till Europaparlamentets roll och funktionssätt.

Därefter samtalade vi med tre olika kandidater till Europaparlamentet som återfinns till vänster om mitten politiskt.

Andra avsnittet gästades av Vänsterpartiets toppkandidat (plats 1) Malin Björk.

Tredje avsnittet gästades av Socialdemokraternas kryssjoker (plats 10) Johan Danielsson.

Fjärde avsnittet gästades av Miljöpartiets toppkandidat (plats 2) Peter Eriksson.

Ett femte avsnitt kommer att spelas in med panelen i den första podden när EU-valet är över.

Fotnot: Syftet med podden har varit att dels sprida kunskap om varför EU-valet är viktigt och dels ge Dagens Arenas läsare en möjlighet att möta tre olika progressiva kandidater. Dagens Arena har inte haft någon särskild budget eller extern hjälp med dessa inspelningar. Eventuella kunskapsluckor och brister faller helt på undertecknad som har skött allt praktiskt, förutom själva inspelningarna under vilka Henrik Forsbergs hjälp har varit ovärderlig.

Det är också undertecknad som är ansvarig för urvalet av personer som ni får möta. Jag hade aldrig träffat Malin Björk tidigare men visste att hon hade jobbat länge i Bryssel och ville veta mer om hur hon får ihop sådana erfarenheter med V:s krav på att lämna EU.

Toppkandidaterna för S får mycket uppmärksamhet i andra sammanhang. Därför tyckte jag att det var kul att snacka med Johan Danielsson som driver en intensiv krysskampanj och dessutom har djupa kunskaper om EU-valets kanske viktigaste fråga: Situationen på Europas arbetsmarknad.

Det är välkänt att Isabella Lövin har gjort ett utmärkt jobb i Bryssel och hon har redan synts och hörts i flera större utfrågningar. Men Peter Eriksson är ju också en tung och intressant politiker som troligen drar till Bryssel precis innan den där rödgröna regeringen förhoppningsvis är på plats. Varför, och hur ska han ”göra en Lövin i Bryssel”, var frågor som jag ville ha svar på.

Det var inte praktiskt möjligt att träffa alla intressanta kandidater till vänster om mitten, men nu vet ni läsare varför utvalet blev som det blev. Hoppas ni har glädje av samtalen och sprid gärna just den här bloggposten vidare!

En kreativ hub med arbetsnamnet ”Urban Escape” ska skapas vid Brunkebergstorg i Stockholm. Fast modellen för en kreativ stad finns 100 mil söderut. Det skriver Henrik Forsberg, praktikant på Arena Idé, i en gästblogg.

I onsdags var det lansering av AMF Fastigheters planer för kvarteren runt Brunkebergstorg i centrala Stockholm. Visionen har fått namnet ”Urban Escape” och ambitionen är att skapa en kreativ hub. Kreativa människor ska få en kreativ arbetsmiljö och förhoppningen är att kunna rekrytera rätt kompetens till Stockholm för att därigenom bidra till huvudstadens kontinuerliga tillväxt.

Projektet har sjösatts i samarbete med Stockholm stad och i samband med lanseringen fanns självfallet Stockholms starke man – Sten Nordin (M) – på plats. Det var också Karolin Forsling, chef för stadsutveckling och marknad på AMF. Det är också hon som presenterar projektet med en övertygelse som liknar demagogens.

Forsling bjuder upp Sten Nordin på scenen. Det moderata finansborgarrådet konstaterar att ”det offentliga rummet måste vara inbjudande”. Till vad kan man undra? Svaret kommer ganska omgående: Det offentliga rummets syfte på denna plats är att fungera som rekreation. Det ska vara så inspirerande att du hela tiden utvecklar din kreativitet, vilket i förlängningen ska bidra till att du drar in mer pengar åt din arbetsgivare.

När Sergels torg byggdes cirka 100 meter längre bort var de offentliga platsernas syfte att skapa en arena där medborgare kunde agera som politiska varelser. Det är länge sedan nu.

Karolin Forslings fokus ligger på att skapa ”den tredje platsen”, en plats som varken ska vara hem eller arbete. Vad innebär detta rent konkret? För Forsling handlar det om ett rum där du ska kunna arbeta utan att vara på jobbet. Där du ska kunna äta, umgås och skapa.

Det är samma roll som exempelvis hotell Anglais fyller i Stockholm i dag. Hotell är också det som ska bli ryggrad i den ”tredje dimensionen” där du ska arbeta utan att vara på jobbet. Det handlar således om att förlänga arbetet. Den gränslösa arbetsdagen ska materialiseras precis invid världens äldsta riksbank, mitt i centrala Stockholm.

Framtidens människa kommer att efterfråga emotionella värden, konstaterar Karolin Forsling. Hon fortsätter med en retorisk fråga: ”Hur gör man detta till business?”. Forsling påpekar också att om en utvecklande plats av det här slaget ska skapas så måste fastighetsbranschen tänka bortom ”fläktsystem, hyror och kvadratmeter”.

Men kanske är det en av sakerna i Forslings uppräkning som är själva huvudfrågan: Hyrorna. Stockholms absoluta största problem när nya medarbetare ska rekryteras formulerades omedvetet av Microsofts representant under lanseringen: ”Stockholm är lätt att rekrytera till, förutsatt att man kan hitta bostäder”.

Det är inget litet ”om” som bostadsfrågan representerar. AMF borde kanske höja blicken och spana efter de verkliga förutsättningarna för en kreativ stad är. Ett anspråkslöst förslag: Åk på en studieresa 100 mil söderut, till Europas kreativa huvudstad Berlin.

Henrik Forsberg är praktikant på tankesmedjan Arena Idé, pausande redaktör på Avant och gästbloggar hos Dagens Arena

I den fjärde delen av Arenagruppens politiska snackfest får vi träffa Miljöpartiets före detta språkrör och kandidat till EU-parlamentet, Peter Eriksson. Trots bråda dagar i KU och valrörelsen tog han sig tid för ett samtal om sin syn på EU.

Peter Eriksson var en av de som vred Miljöpartiet från EU-skeptiker till att acceptera EU-medlemskapet. Eriksson berättar att han var med och skapade det gröna europeiska partiet, vilket var det första överstatliga partiet i Europa.

Om han kommer till EU vill han jobba för minskad korruption inom medlemsstaterna och driva på för att offentlighetsprincipen och transparens skall bli centrala element i de europeiska institutionerna. Han hoppas också på en europeisk Tobinskatt, där pengarna skall hanteras av EU och användas till en “Green New Deal”.

Om du inte har lyssnat på våra tidigare avsnitt så är det hög tid att göra det. Tidigare avsnitt ligger uppe på Soundcloud och Itunes.

Vårvädret låter vänta på sig, men valtemperaturen har höjts rejält. De senaste månaderna har det inte minst märkts med de protester som Sverigedemokraterna har mött under sin valturné på arbetsplatser, i skolor och som nu senast på torg runtom i landet.

I slutet av förra veckan lanserade SD en tunnelbanekampanj i Stockholm med budskapet “Det är dags att stoppa det organiserade tiggeriet”, och under onsdagen fick svenska hushåll ett reklamblad från partiet inför EU-valet i ett kuvert märkt med “Samhällsinformation”.

Reaktionerna mot SD:s arbetsplatsbesök, torgmöten och reklamkampanjer har varit starka. Anledningen till det är att Sverigedemokraterna inte är vilket parti som helst. Det är ett parti som vill inskränka rättigheterna för människor med utländsk bakgrund, kvinnor och hbtq-personer. Denna människosyn väcker självklart upprörda känslor i breda folklager.

Den förkrossande majoriteten har kanaliserat sin ilska och kritik genom en statusuppdatering på Facebook eller Twitter, ett samtal till SL:s kundtjänst, fredliga demonstrationer eller genom att kassera SD:s reklamblad direkt i pappersinsamlingen.

Expressens ledarskribent Ann-Charlotte Marteus drar i dag stora växlar på dessa reaktioner och skriver att de tyder på “odemokratiska reflexer”. Hon menar att människors reaktioner och protester visar på en avsaknad av “fundamental respekt för demokratin, yttrandefriheten och mötesfriheten” – och går så långt som att påstå att kampen mot rasism och intolerans på flera håll har “övergått i hjärnfeber”.  

Marteus lägger, som den äldre generationen så ofta gjort i människans historia, skulden för samhällets utveckling på den hopplösa ungdomen.

Men hjärnfebern verkar snarare ha drabbat borgerliga opinionsbildare som i debatten om SD och högerextremismens framväxt plötsligt fått svårt att hålla två tankar i huvudet samtidigt.

För de allra flesta är det självklarheter att det är fel att att sabotera valaffischer och störa politiska partiers torgmöten så pass att de inte går att genomföra, alldeles oavsett vad man tycker om partiet och dess företrädare. Brevbärare ska dela ut post oavsett innehåll – på samma sätt som vårdpersonal aldrig ska tveka att hjälpa en patient vars åsikter de ogillar.

Det tankespåret måste gå att förena med uppfattningen att människor har demokratiska rättigheter att markera mot åsikter och värderingar man inte sympatiserar med.

Det är inte ett hot mot demokratin att twittra om att man blivit upprörd och illa till mods av att ha fått hem reklamblad från Sverigedemokraterna.

Det är inte ett hot mot yttrandefriheten att ringa kundservice hos Stockholms Lokaltrafik, som driver tunnelbanan, och framföra kritik mot SD:s reklamaffischer. I synnerhet som affischernas budskap är renons på faktaunderlag och enbart bidrar till ökad mytbildning och fördomar om Europas allra fattigaste och mest utsatta människor som är här och tigger på gatorna.

Det är inte ett hot mot demonstrationsfriheten att vända ryggen till när Jimmie Åkesson och hans partivänner håller torgtal.

Att som Ann-Charlotte Marteus och även DN:s Eric Helmerson inte kunna särskilja på protester och rent sabotage är besvärligt för samhällsdebatten. Och att tolka de många fredliga protesterna mot Sverigedemokraterna som ett hot mot demokratin är direkt absurt.

I dag sjunker medlemsantalen hos de stora partierna. Antirasismen, feminismen och klimatrörelsen mobiliserar däremot stora folkrörelser, framför allt unga har hittat nya möjligheter att engagera sig. Det är en vitalisering vi nu ser av det politiska landskapet och det demokratiska arbetet.

Det borde även den politiska högern uppmuntra snarare än, som i dag, svartmåla.

Fotnot: Klockan 17.00 debatterar jag den senaste veckans protester mot SD och deras kampanjer i Studio1 i P1.

Johan Danielsson har utnämnts till det största hotet mot den fria rörligheten av Timbro och till kryssjoker av DN. Men vilken politik vill han föra om han kommer dit? Podcasten Arenagruppens politiska snackfest möter toppkandidaterna.

Från Borlänge, via 2.0 på högskoleprovet, universitetet i Linköping och fackligt arbete i Stockholm har nu Johan Danielsson (S), tillsammans med de förenade fackförbunden 6F, ställt in siktet på Bryssel och Strasbourg.

Han har inte bara utnämnts till det största hotet mot den fria rörligheten av Timbro utan också till kryssjoker av DN. Men vilken politik vill han föra om han kommer dit? Om detta har Dagens Arenas politiska chefredaktör Eric Sundström intervjuat Johan Danielsson om i del tre av Arenagruppens politiska snackfest.

Få har missat att Danielssons profilfråga är att svenska kollektivavtal skall gälla alla som arbetar i Sverige. I podden förklarar han hur han tänker sig att S ska arbeta för att få det sociala protokollet integrerat i EU–fördraget.

Om du har missat de första två avsnitten av Arenagruppens politiska snackfest måste du absolut lyssna på dem. Finns på Itunes och Podcaster.

Var det Kenneth? Krister? Det verkar stört omöjligt att komma ihåg vad Centerpartiets toppkandidat i EU-valet heter. Kent Johansson är namnet som gång på gång tycks svikas av mitt minne.

Centern haltar rejält inför EU-valet. Partiet skulle behöva ett smärre mirakel för att vända opinionen. Det hjälper inte att partiets huvudkandidat – trots flera år i parlamentet – fortfarande är en riktig doldis.

När han på måndagsmorgonen frågades ut i P1 Morgon tornade molnen upp sig ytterligare. I partiets valprogram står att C vill lägga ner onödiga EU-myndigheter. Men på en direkt fråga kunde Johansson inte svara på vilka myndigheter han vill lägga ned. Och det var inte enda gången man sträckte sig efter skämskudden under intervjun.

Kent Johanssons profilfråga är forskning. En svår fråga som inte talar till varken väljarbasen eller den breda allmänheten.

EU:s forskningspolitik har varit bra på en sak: Att skapa experter på att fylla i blanketter. Men med krångliga ansökningsregler och byråkratiska processer får den samtliga forskare som någon gång har gett sig på idén att ansöka om anslag att förbanna tillvaron.

Med den vetskapen framstår det som ett mysterium att Johansson inte har valt att prioritera frågor som ligger närmare den egna väljarbasen. Om inte jordbrukspolitik så åtminstone klimat och energi där hans föregångare Lena Ek har haft inflytande över utsläppsregler.

Att partiet satsar på att göra sitt motstånd till EMU till en valfråga gör inte läget bättre. Kent Johansson var själv förespråkare för euron när det begav sig. Partiet har alltså inte satt honom i en enkel position när han nu tvingas förklara varför han ändrat ståndpunkt.

Frågan är hur många väljare som känner att EMU-frågan är vad som kommer att avgöra vilket parti de tänker lägga sin röst på. Omröstningen avgjordes för mer än tio år sedan. För de allra flesta framstår införandet av euro som ytterst perifer efter den kris som EU har gått igenom.

Nu gör mitt minne förmodligen helt rätt i att vägra spara Kent Johanssons namn för framtiden. En inte allt för vågad gissning är att om C lyckas behålla sitt mandat i Europaparlamentet är det ett annat namn som kommer att kryssas förbi Johanssons: Fredrick Federley.

Men visst är det bekymmersamt för Centern att deras huvudkandidat inte drar några väljare. Särskilt med tanke på att valresultatet kommer tolkas som en lägesstatus inför riksdagsvalet.