Bloggen

På torsdagskvällen röstade Södermalms stadsdelsnämnds borgerliga majoritet för att fyra kommunala förskolor läggs ned nästa år på Södermalm i Stockholm – en av landets mest barntäta stadsdelar.

Mindre förskolor ska ersättas av “kostnadseffektiva” förskolor med upp till 300 barn. Sedan i höstas betalar flera förskolor marknadsmässiga hyror vilket har inneburit markant höjda hyror för flera förskolor i framför allt Stockholms innerstad. Att Södermalm nu lägger ned fyra förskolor är därför en del av en besparingsplan.

Men alliansen motiverar också stängningen av fyra förskolor med att prognosen pekar mot att antalet förskolebarn på Södermalm kommer att bli färre de närmaste tio åren. Vänsterpartiet menar att stadsdelen i stället borde passa på att minska barngrupperna.

Exemplet Södermalm är talande för en allmän utveckling i landets kommuner. Barngrupperna växer i förskolorna med flera föräldraupprop som följd, något som Dagens Arena skrev om tidigare i veckan. Men också att det är de kommunala förskolorna som får ta mest stryk av de politiska nedskärningarna.

När den kommunala verksamheten sumpas ned blir den naturliga effekten att privata alternativ känns mer pålitliga och attraktiva. Men kanske är det tanken bakom satsningen på kommunala megaförskolor?

Skulle jag använda mig av Timbros Medieinstitut om medierna skrev felaktigheter om mitt företag? Nej, förmodligen inte. Skulle jag använda dem om jag tyckte annorlunda än medierna? Ja, kanske.

TMI är i dag inte bara engelsk slang för Too Much Information, utan är även namnet på Timbros nya medieinstitut. Men det finns vissa likheter mellan dem.

LO-satsningen Opinionsverket har granskat Timbros Medieinstitut (TMI) och ger bilden av att det fungerar ungefär som en uppdragsverksamhet. Företag och organisationer som är medlemmar i Timbro tycks vända sig till TMI när de anser sig feltolkade.

De vanligaste TMI-granskningarna gäller nämligen kategorin friskolor (11 granskningar). De följs av enskilda individer, som chefer, läkare och konsulter (8 stycken), privata näringsidkare (8 stycken), och privata vårdföretag (6 stycken).

Det behöver naturligtvis inte vara så att företagen tar kontakt med TMI, institutet har säkert också en osviklig känsla för uppdragsgivarnas intressen. Resultatet blir hur som helst svårt att skilja från rena uppdragsjobb.

Nå, det kan ju vara roligt att spekulera i om det här är ett smart sätt att jobba för Timbros medlemsföretag.

När jag jobbade som pr-konsult brukade vi uppmuntra kunder som kände sig feltolkade av medierna att direkt höra av sig till journalisten och påtala felaktigheten. Det fungerade ofta bra: företagen hade ju koll på sin verksamhet och visste om journalisterna hade fel eller inte.

Men TMI tycks inte riktigt jobba med att rätta felaktigheter, snarare att “sätta andra bilder”. Tidningen Journalistens granskning visar det. Och när TMI “rättade” Dagens Arenas artikel om hur riskkapitalbolag fungerar angående JB-konkursen, gick deras kritik mest ut på att hävda att man inte kunde veta hur riskkapitalbolag tänkte. Det handlade alltså inte om att rätta fel – det kunde ju riskkapitalbolaget enkelt ha gjort själva – utan om att sätta en alternativ bild. Med hjälp av Too Much Information.

Det ska bli intressant att följa TMI:s utveckling, men man har ett klurigt problem om det man kallar granskning egentligen mer handlar om traditionell opinionsbildning.

Kommer Stockholms stads kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (FP) att åtalas för korruption?

Stockholms stads yviga kulturborgarråd har återigen hamnat i blåsväder. Den här gången gäller det turerna kring Tele2 Arena i södra Stockholm som invigdes så sent som i augusti.

Expressen har i veckan avslöjat att nöjesbolaget Anschutz Entertainment Group, AEG, våren 2009 bjöd Madeleine Sjöstedt på biljetter till en show med Bette Midler i Las Vegas, en konsert i Los Angeles med Prince, och att de tidigare bjudit henne på flera NHL-matcher och en NBA-match i Boston och Phoenix.

Ett halvår senare slöt Stockholms stad ett förmånligt avtal med AEG för driften av Tele2 Arena.

Nu har riksenheten mot korruption meddelat att man överväger att inleda en förundersökning mot Sjöstedt.

I dag publicerar Expressen även uppgifter om att upphandlingen av arenadriften inte har skötts enligt regelverket. Konsertjätten Live Nation, som förlorade upphandlingen mot AEG, menar att de aldrig fick en sportslig chans att lägga ett bud.

På Twitter skriver oppositionsborgarrådet Roger Mogert (S): “Mig veterligen gjordes ingen upphandling av arenadriften, utan stan sålde sitt evenemangsbolag (Stockholm Globe Arenas, som 2008 såldes till AEG, reds anm,). För att slippa upphandla.”

Madeleine Sjöstedt marknadsförde Tele2 Arena som en arena som inte ska belasta skattebetalarna och att det är ett ekonomiskt hållbart projekt. På sin blogg har hon skrivit: ”grundförutsättningen för den nya arenan är att den ska vara skatteneutral”

Men källor som Dagens Arena har talat med beskriver avtalet mellan staden och AEG som ett “självmordskontrakt”. Kontraktet är omsättningsbaserat, vilket innebär att nöjesbolaget betalar hyra i förhållande till vad de tjänar på evenemangen. Den ekonomiska risken står stockholmarna för.

Tele2 Arena, som kostade drygt tre miljarder kronor att bygga, beräknas gå med förlust innan den förväntas göra break-even 2018. Förlustbeloppet tros landa på 300 miljoner kronor, uppger Dagens Nyheter. Omsätts det till lärartjänster handlar det om drygt 430 stycken.

I dag går oppositionsborgarrådet Karin Wanngård (S) ut i Expressen och uppmanar Sjöstedt att ta en timeout. “Jag ser det som en självklarhet att Madeleine Sjöstedt tar en timeout tills den här frågan är utredd”, säger hon.

Med en eventuell förundersökning om korruption växer härvan kring Tele2 Arena. Många frågetecken behöver rätas ut. Likheterna med skandalaffärerna som kantat Friends Arena i Solna –  korruption, skenande kostnader och politiska konflikter – blir allt fler. Men Madeleine Sjöstedt vill inte svara på några frågor till Expressen. Det visar på behovet av en oberoende granskning av turerna kring arenan.

Den rasistiska annons som publicerades i DN i söndags har nu fått svar i annonsform från Svenskt Näringsliv och Fores. Tyvärr går annonsörerna i en olycklig fälla som spelar främlingsfientliga krafter i händerna.

Människor ska inte mätas i vunna kronor. Själva grunden för vår migrationspolitik måste utgå från att vi vill värna mänskliga rättigheter. Annonsen bidrar i sig också till att legitimera ramarna för den debatt som Debattförlagets annons ville introducera och som bygger på felaktiga antaganden. Som antirasister borde vi inte gå med på de premisser Debattförlaget ställer upp. Att Dagens Nyheter alls publicerade annonsen är i min mening ett publicistiskt felaktigt beslut och det är positivt att över 50 personer har anmält annonsen till Reklamombudsmannen.

Dagens Arenas krönikör Marcus Priftis har i en tidigare text “Invandrare ska inte räknas i vunna kronor” skrivit mycket väl om varför vi inte ska gå i rasisternas fälla. En dag som denna tycks det vara på sin plats att påminna om dessa tankar:

Vill man bygga ett hållbart argument mot idéer om ”kostnaden för invandringen”, måste man förstå varför idéerna finns. De handlar inte alls om ekonomi. ”Kostnaden för invandringen” är inte etablerad nationalekonomi, det är ett politiskt förslag som ursprungligen ställdes av Ny Demokrati. Anledningen är inte att man månar om statens finanser, utan att man vill peka ut just invandrare som en börda för samhället.

Det är ingen som ställer sig frågan vad värmlänningar kostar samhället, trots att de säkert är minst lika ”dyra” som invandrarna. Det är ingen som efterlyser sanningen om kostnaderna för männen, trots att vi alla vet att män är en ren förlustaffär sett till hur många brott vi begår och hur mycket högre lönekostnader vi har. För vi är alla överens om att värmlänningar och män hör hemma här, kosta vad det kosta vill.

OECD:s rapport innehåller mycket matnyttigt för politiker och byråkrater. Men den är inte mycket att luta sig mot för den som vill bekämpa rasism. En argumentation som mäter människor i pengar kommer aldrig att vara ett bra argument mot dem som vill göra skillnad på folk och folk.

Läs texten i sin helhet här >>

Den rasistiska annonsen har Dagens Arenas ledarskribent Åsa Petersen förtjänstfullt skrivit om här >>.

På fredagsförmiddagen fick redaktionen trevligt besök av elever som går i klass 8b i Rinkebyskolan och ett medföljande tv-team från SVT. Under hösten har eleverna fått lära sig om varför Nobelpriset delas ut och om vem Alfred Nobel var. De har besökt Stadshuset där Nobelfesten äger rum nästa tisdag och var på plats i Börssalen när den ständige sekreteraren, Peter Englund, avslöjade att den kanadensiska novellförfattaren Alice Munro får årets Nobelpris i litteratur.

Men framför allt har eleverna sammanställt häftet “The Nobel Prize 2013” som i text och bild berättar om Alfred Nobel, men också sammanfattar en novell ur Alice Munros “Tiggarflickan”. Det var av den anledningen som eleverna kom till oss, eftersom Arenagruppens bokförlag Atlas ger ut Alice Munros böcker i Sverige. Häftet inleds med en gemensam dikt om Rinkeby som eleverna skrivit.

På grund av hälsoskäl har Alice Munro själv inte möjlighet att närvara vid prisutdelningen i Konserthuset på tisdag. Men hennes dotter, Jenny Munro, kommer till Stockholm i mammans ställe. I mer än 20 år har Nobelpristagare besökt Rinkebyskolan i samband med prisceremonin, och på torsdag kommer Jenny Munro dit och får då även ta emot elevernas imponerande häfte. Men skrivandet verkar inte ha gett någon större mersmak. När vi frågar eleverna som besöker redaktionen om de vill bli författare eller journalister när de blir stora får vi ett entydigt nej till svar. De vill bli jurister eller läkare i stället.

Hur lyckas man få en idétidskrift om ekonomisk rättvisa, EU-politik, queerliberalism och antirasism att slå igenom i Sverige? 

Om vi frågar tidskriftens grundare Håkan A. Bengtsson hur han, Per Wirtén och de andra tänkte 1993 så svarar han att de det viktigaste var att vara permanent nyfiken, göra sitt bästa, ha roligt och förändra världen.

Ok, men måste det inte till något mer?

Vi har många långlivade magasin i Sverige. Och ännu fler kortlivade. Men det finns inte så många som har överlevt i 20 år med en kosmopolitisk, kulturradikal filosofi som grundsten. Vad är det som gör Arena till en framgångsrik institution i idédebatten, dessutom i en bransch som mött idel nya motgångar det senaste decenniet?

När Arena nu fyller 20 år kan vi konstatera att både lösnummerförsäljningen och prenumerationssiffrorna stiger. Nyss blev vi nominerade till Sveriges Tidskrifters pris för Årets omgörning, med den här motiveringen: ”Med självsäker lekfullhet, humor och varierat bildspråk paketerar tidningen Arena allvarliga ämnen i en form av internationellt snitt som har potential att nå långt utanför den redan invigda läsekretsen”.

Med nummer 1 2014 kommer alla Arenaläsare få en försenad julklapp: en tjock pocketbok med ett urval av de bästa texterna som publicerats i magasinet under de två decennierna.

En djupdykning i 20 års arkiv ger en viss överblick: Det har i alla år varit lysande skribenter i Arena. Viktigast av allt: de stora och kända namnen har alltid fått sällskap av lika många blivande stjärnor. Det har varit lika viktigt att låta de som har lång erfarenhet och bildning säga sitt om tidens stora frågor som att låta nya röster ifrågasätta deras sanningar.

När vi satt i arkivet märkte vi att vissa texter samlat damm och framstod som partikulära eller gnälliga barn av sin tid. Men vi hittade också massor av texter som presenterade helt nya tankar. Texter som tog sig an tidens stora frågor med ett bra berättande i grunden, och som bara hade kunnat tryckas i Arena och inte i något annat svenskt magasin vid samma tid. De är fortfarande enastående läsning.
Som förklaring till magasinets framgång ska man heller inte underskatta det som på managementlingo kallas “safariekonomi”, och som vuxit upp kring magasinet Arena under åren: seminarier, studieresor, konferenser, rapporter, inte minst ett bokförlag.

Långt innan hotet om tidningsdöden fick alla mediechefer att börja tala om alternativa intäktskällor bredvid själva tidningen så hade Arena inlett det jobbet.

Men det viktigaste av allt, tror vi som ännu är ganska nya som Arena-redaktörer, är att tidskriften satt det publicistiska före det politiska. Det viktigaste är alltid bra texter. Det är roligare att undersöka än att vara tvärsäker innan man börjat tänka.

När vi nominerades till Tidskriftspriset för vår omgörning i höstas var det en sak i motiveringen som vi blev särskilt glada över, och det var det där med humorn.

Malena Rydell och Mikael Feldbaum, chefredaktörer

På tisdagen presenterades den tunga PISA-studien. Resultatet är en dyster läsning. Svenska elever presterar allt sämre och placerar sig för första gången under OECD-snittet i samtliga tre undersökta områden.

De sjunkande resultaten framkommer med all tydlighet i bilden nedan från Skolverkets sammanfattning av rapporten.

De stora förlorarna på den privatiserade friskolemarknaden har varit eleverna.

Tidigare i höstas kunde Dagens Arena avslöja att fyra av tio friskolor inte sparar elevers slutbetyg enligt lag. För många elever kan det innebära svårigheter att söka vidare till högre utbildningar. Granskningen inleddes med att Dagens Arena upptäckte att betygen från JB-skolan i Sundsvall försvunnit efter konkursen i våras. Konkursen påverkade 11 000 elever på 36 skolor.

I dag kan Dagens Arena avslöja att även hälsojournaler tillhörande hundratals före detta JB-elever är på vift efter konkursen. Journalerna innehåller känsliga och medicinskt viktiga uppgifter som vaccinationer, fysiska och psykiska hälsotillstånd.

“Det finns en stor risk att eleverna kommer till skada”, säger Martina Wetterstrand till Dagens Arena. Hon är medicinskt ansvarig sjuksköterska för de kommunala gymnasieskolorna i Halmstad och har upprättat en Lex Maria-anmälan för hanteringen.

De flesta av de konkursade JB-skolorna – 24 av 36 – har övergått till nya ägare. I de fallen har även hälsojournalerna överförts till de nya ägarna. Men i de fall där elever har valt att börja i kommunala skolor har hälsojournalerna i stället hamnat hos JB:s konkursförvaltare, Advokatfirman Carler. De kommer i sin tur att lämna över det känsliga materialet till Inspektionen för vård och omsorg, som de kommunala skolorna sedan kan begära ut hälsojournalerna från. För att en sådan överlämning ska kunna ske krävs ett medgivande från målsman och elev – och så har inte alltid skett.

“Det är väldigt allvarligt eftersom det innebär att det finns risk för att journalerna, som kan innehålla känsliga uppgifter om elevernas hälsa, öppnas och sprids vidare på ett olagligt sätt”, säger Martina Wetterstrand till Dagens Arena.

Historierna om konsekvenserna av det svenska friskolesystemet – som är ett av världens mest avreglerade – börjar bli många. Vi har hört om neddragningar på undervisningstimmar, mindre lärartäthet och färre lärare med ämnesbehörighet, stora vinstuttag, betygsinflation och konkurser.

De stora förlorarna på den privatiserade friskolemarknaden har varit eleverna.

Skolan ska vara en trygg och förutsebar plats där alla barn och unga kan koncentrera sig på att få nya kunskaper. Så är det inte för alla skolelever i dag. Utbildningsminister Jan Björklund har inte bara misslyckats med att vända de fallande kunskaperna i den svenska skolan. Han har även gjort den mindre rättssäker. Jan Björklunds skola har nått vägs ände.

Förra läsåret fick elever i årskurs sex betyg för första gången. Resultatet som Skolverket nu har sammanställt är inte oväntat – elever som går i fristående skolor fick högre betyg i genomsnitt än kommunala skolor i samtliga ämnen.

Dagens Arena avslöjade tidigare i år hur en tredjedel av de skolor som toppar listorna över de mest generösa betygssättarna (för matte A1C och MA2C) tillhör friskolekoncernen Academedia. Den hårda konkurrensen har visat sig leda till att friskolelärare har pressats att höja elevernas betyg.

Skolverkets sammanställning visar även att flickorna fick i genomsnitt högre betyg än pojkarna i alla ämnen förutom idrott och hälsa. Elever som kommit till Sverige efter att de börjat skolan, och elever som har föräldrar med kort utbildning hade i genomsnitt lägre betyg än övriga elever.

Införandet av betygssättning redan i årskurs sex har varit starkt ifrågasatt. Skälet till att allianspolitikerna velat införa betyg på ett tidigare stadium är att det ska ge en tydligare återkoppling till elever, vårdnadshavare och beslutsfattare om elevernas kunskapsutveckling. Moderaterna förespråkade betyg redan i årskurs 3, men fick vika sig för de övriga allianspartierna.

Kritiken har varit stark och det finns forskning som visar att tidiga betyg sätter en stämpel på barnen som påverkar självkänslan och att det leder till att eleverna börjar fokusera på betygen i stället för lärande och lust till lärande. Forskning visar också på att de som fått betyg i sexan presterar sämre i sjuan.

I två år i rad har andelen kvinnliga styrelseledamöter i svenska börsbolags styrelser minskat. I dag består styrelserna till 22,3 procent av kvinnor, nästan samma siffra som 2010. Ändå är alliansregeringen hårdnackat mot att införa lag för kvotering.

Ingen kvinna vill känna sig rekryterad på fel meriter, brukar det heta från regeringshåll. Därför är det oerhört välkommet att näringslivet själva nu vågar prata om att styrelsernas sammansättningar inte enbart baseras på kompetens. Det handlar även om manliga synsätt, traditioner och strukturer.

På DN Debatt i dag skriver 17 företrädare för näringslivet och ekonomisk forskning att utvecklingen går för långsamt och att vi inte har råd att vänta längre på en förändring. “För näringslivets, oss ägares och landets bästa, kvotera nu!”, skriver de.

Även Dagens Industris politiska redaktör, PM Nilsson, har framfört samma ståndpunkt: “Om man med kvotering menar att man aktivt försöker könsbalansera sina styrelser så är det ingen tvekan om vad man ska göra.”

Den tidigare jämställdhetsministern Margareta Winberg (S) var först i landet att lyfta frågan om kvotering på högsta politiska nivå 1999. På några få år ökade andelen kvinnor i svenska styrelserum tack vare att piskan om lagstiftning ven över företagsgubbarnas huvuden. Men sedan dess har utvecklingen både stått still – och backat.

Det finns ingen anledning till att Sverige ska vara sämre än Norge, Frankrike, Holland och till och med Italien, där man redan har lagstiftat om kvotering.

Trots det är motståndet mot en lagstiftning för ökad jämställdhet i styrelserna stort. Näringsminister Annie Lööf twittrade i veckan: “Jag blir provocerad av att inte fler kvinnor lyfts fram som ledare i styrelser eller i chefspositioner.” Okej, gör någonting åt det när du nu har en position som näringsminister, kan man tycka. Men nej, någon lagstiftning vill centerledaren inte ta initiativ till: “Jag vill inte se lag om kvotering, jag tror företag mår bra av ägaransvar o frihet. Men då behöver man också använda detta med sunt förnuft!”

Sverige har länge varit ett föregångsland för världen när det gäller jämställdhet. När det nu sker öppningar från näringslivet – och även förslag om tvingande direktiv från EU – bör den svenska regeringen agera.

Internetdagarna är en mötesplats för människor som på olika sätt jobbar med internet och äger rum för 14:e året i rad nästa vecka.

Tisdag 26 november handlar om nätets innehåll, hur det kan struktureras och göras relevant. 

Dagens Arena har gått från ledarsida till nättidning på kort tid.

På tisdagseftermiddagen berättar tf chefredaktör Yonna Waltersson och jag, Maria Georgieva, om Dagens Arenas redaktionella resa i webbpubliceringens värld och varför vi gjorde som vi gjorde när vi valde publiceringssystem, och mycket annat.

Missa inte detta tillfälle att ta del av Dagens Arenas framgångsrika historia.

Välkommen till vår presentation på Stockholm Waterfront tisdagen 26 november 15:30-16:30, lokal: C3.

Här kan du läsa om våra smarta webblösningar »

Ska Sveriges höginkomsttagare få ytterligare tre miljarder att dela på i skattelättnader eller inte? Om det står striden i riksdagen när de rödgröna återigen tar upp frågan som ett utskottsinitiativ i finansutskottet i dag. Går lagen igenom kan ytterligare 110 000 svenskar hamna under gränsen för att behöva betala statlig inkomstskatt (20 procent på varje intjänad krona över 37 417 kronor). Sammanlagt får i så fall drygt en miljon svenskar sänkt skatt till en kostnad av tre miljarder.

En stor del av den gruppen utgörs av de så kallade marginalväljarna, det vill säga den välbetalda medelklass – boende framför allt i storstäderna – på cirka 800 000 som kan skifta mellan de politiska blocken. Det är ofta deras röster som påstås avgöra svenska riksdagsval. Att både Socialdemokraterna och Moderaterna har styrt in mot den politiska mitten brukar förklaras med att de vill attrahera just denna väljargrupp.

Jobbskatteavdragen tillsammans med reallöneökningar, låg inflation och låga räntor har de senaste sex åren gynnat svenskar med jobb. De största vinnarna på den förda politiken är höginkomsttagarna. Nu vill alliansregeringen locka marginalväljarna med ytterligare en morot i form av höjd brytpunkt för statlig skatt.

De största förlorarna på kampen om marginalväljarna är de sjuka, arbetslösa, pensionärer, studenter eller föräldralediga. Men även den sociala stabiliteten i samhället påverkas. När de ideologiska skillnaderna minskar vinner populistiska budskap mark.

Att de rödgröna partierna nu tar strid mot att samhällets rikaste ska få ännu mer pengar kvar i plånboken varje månad är en viktig markering för en rättvisare fördelningspolitik. Men det är också en markering mot en utveckling där löntagarna drar ifrån och lämnar en stor del av befolkningen efter sig.

Nej, det var inte bara ett pojkstreck. På tisdagen åtalade åklagarmyndigheten nio elever på privatskolan Lundsberg för olaga hot för den omskrivna strykjärnshistorien. Två av eleverna åtalas dessutom för vållande till kroppsskada för att de orsakat en brännskada på en av de yngre eleverna.

Även husföreståndaren åtalas för medhjälp till olaga hot alternativt ofredande, eftersom han givit de äldre eleverna tillstånd att skrämma de yngre med ett strykjärn.

– Enligt min mening har hoten varit sådana att målsägandena kunde förväntas känna allvarlig rädsla för sin personliga säkerhet. I vart fall har de genom ett hänsynslöst beteende ofredat de yngre pojkarna, som alla var nya på skolan, säger tillförordnad vice chefsåklagare Niclas Wargren, till Sveriges Radio.

Så här beskrevs nollningsincidenten av Svenska Dagbladet i slutet av augusti i år:

“Sex till nio äldre elever kom in i ett rum där två yngre befann sig. De äldre släckte lampan, uppmanade de yngre att lägga sig på golvet och band för ögonen på den ene. Ett strykjärn hettades upp och hölls mot ryggen på det ena offret tills han skrek till. Då den andra eleven skulle straffas räckte sladden inte till. Men det fortfarande varma järnet hölls mot hans rygg tills även han skrek.”

Det gör ont i kroppen av att bara läsa raderna. Det är inte svårt att leva sig in i den rädsla och smärta som de yngre eleverna upplevde när de blev utsatta för övergreppet.

När händelsen avslöjades i media viftade Lundsbergs dåvarande rektor bort den som ett “pojkstreck”. Skolinspektionen höll inte med och stängde skolan med omedelbar verkan. Beslutet överklagades i förvaltningsrätten med hänvisning till att riksinternatet inte står under tillsyn av Skolinspektionen – och skolan tilläts öppna igen. Domstolen gjorde också bedömningen att elevernas säkerhet inte är i fara på skolan.

Sedan de dramatiska veckorna i slutet av sommaren har Lundsberg fått både en ny rektor och styrelse. Förhoppningsvis har de även vädrat ut den sunkiga och pennalistiska överklasskåranda som verkar ha suttit i väggarna sedan skolan startade i slutet av 1800-talet.

Vi var många som välkomnade Skolinspektionens beslut att lägga ned en skola där mobbning och övergrepp skett systematiskt i flera decennier. Nu kan den förestående rättegången mot de elever som misstänks för brott mot sina skolkamrater i stället bli den omstart Lundsbergsskolan är i uppenbart behov av.

På tisdagsförmiddagen presenterade LO-ekonomerna nya stimulansåtgärder för att få fart på ekonomin och välfärden. Seminariet handlade om LO:s jobbpaket.

Dagens Arenas Jonna Sima rapporterade från seminariet på Twitter.

Ta del av Jonnas uppdateringar här: