Bloggen

Hög arbetsbelastning, hot, våld och tunga lyft. Antalet arbetsplatsolyckor i hotell- och restaurangbranschen ökar. Det framkommer i en inspektion som Arbetsmiljöverket har gjort i södra och västra Sverige.

Trots att fler olyckor sker misstänker Arbetsmiljöverket att skador och sjukdomar underrapporteras:
“Sannolikt ser det värre ut i verkligheten”, enligt Pernilla Niia, biträdande tillsynsdirektör i Göteborg.

Det är en viktig rapport som blixtbelyser arbetsvillkoren för dem som jobbar i en allt större bransch. Läsning rekommenderas skarpt!

Euroområdets åtstramningar motsvarar två svenska statsbudgetar, skriver webbtidningen Europaportalen.

Nedskärningar för 1 900 miljarder kronor har genomförts. Det är mer än dubbelt så mycket som inkomsterna i den svenska statsbudgeten.

Siffrorna säger mycket om den extrema bantningskur som Europa har genomgått de senaste åren. För krisländerna är det en 5:2-diet som tappat alla proportioner.

I stället för att dra ner på intaget av energi ett par dagar i veckan är det här en bantningskur där krisländerna ska låta bli att äta i år. Samtidigt som de ska donera blod, plasma och inre organ.

Vad det innebär för människorna i krisens vardag fångas väl av Alexandra Pascalidou i boken Kaos när hon berättar om tant Foula som får bröstcancer:

”Cancern spred sig genom den sköra kroppen. Vita hårtussar trillade av och lämnade kala öar på hjässan. […] Efter en seglivad och ojämn kamp mot cancers med tre timmars bilfärder till sjukhuset och vädjan om vård, eller snarare vanvård, gav hon upp. Krisen tömde sjukhusförråden. Nedskärningarna innebar personal-, material- och medicinbrist. Tant Foula tvingades resa till Bulgarien för att köpa cellgifter. Till slut orkade hon inte längre.”

Tant Foula är inte ensam om att avlida som en följd av krisen. Pensionärer tar livet av sig för att inte ligga sina familjer till last. Bland missbrukare har en hivepidemi exploderat eftersom alla sprututbytesprogram slätts in. Från taken hoppar desperata människor.

Men budskapet från EU:s ledare förblir detsamma. Dieten ska fortsätta, löner sänkas, pensioner minskas. Hur länge kan det fortsätta innan hela länder svälter ihjäl?

Som fas 3:are är du som högst berättigad 680 kronor per dag. Men många av dem står helt utan ersättning. Det innebär att du är hänvisad till att söka socialbidrag.

Då får du hoppas att du inte råkar vara drabbad av bostadssituationen i Stockholm. En bostadsrätt ska säljas. Har du en bil som du en gång i livet kunnat använda för att ta dig till jobb eller köra barn till dagis? Den ska i så fall säljas. Allt av värde ska bort.

Och om du har ”oturen” att dela ditt liv med en person som råkar tjäna några tusenlappar för mycket då får ni dela på hens inkomster i framtiden.

Samtidigt som det här är vardagen för allt för många människor i Sverige rullar miljonerna på ett annat håll. Nämligen från Arbetsförmedlingen till Skogsstyrelsen.

Som Dagens Arena kunde avslöja på onsdagen betalar Arbetsförmedlingen lite drygt 31 000 kronor för varje fas 3-plats hos Skogsstyrelsen. Totalt har 85 miljoner kronor betalats ut sedan i mars.

Frågan uppenbarar sig: Hade det inte varit billigare att ge dessa människor riktiga jobb med en riktig lön?

Både Skogsstyrelsen och Arbetsförmedlingen försvarar miljonbeloppen. Man säger sig ha höga uppstartskostnader och att platserna har varit uppskattade.

Men frågetecknen är många. I dag kunde vi avslöja att 2,4 miljoner kronor fakturerades i mars från olika delar av landet som helt saknade deltagare i projektet den månaden.

Har verkligen Arbetsförmedlingen verkligen koll på miljonrullningen?

Fas 3, numera omdöpt till sysselsättningsfasen, är ett av regeringens mest kritiserade politiska beslut. En avstjälpningsplats där framtidsdrömmar flyter bort i horisonten. Men som i dag har fler deltagare än några av Sveriges största företag.

Oppositionen har drivit igenom krav på att deltagarna i fas 3 åtminstone ska ha rätt till utbildning. En smula värdighet i en arbetsmarknadspolitik som inneburit att deltagare har fått måla om redan målade stolar.

Dagens Arena har i dag ytterligare ett avslöjande. Det är många i fas 3 som var intresserade av utbildning. Behovet är skyhögt, men Arbetsförmedlingen anser sig inte längre har råd. De snäva budgetramarna är ytterst regeringens ansvar.

Nu är det stopp för utbildning i fas 3 fram till årets slut.

På ett håll rullar miljonerna. På ett annat håll är det stopp.

Även om miljonerna rullar mellan Arbetsförmedlingen och Skogsstyrelsen är det mot regeringen som kritiken måste vändas. Politiken har inte skapat fler jobb utan bara bistrare villkor för dem som blivit arbetslösa. En arbetslöshetslinje som har nått vägs ände.

Jag sitter på tåget ned till Moderaternas arbetsstämma i Norrköping. Fram tills på söndag ska 200 partiombud slå fast färdriktningen för partiet inför valåret 2014. Stämman kommer att inledas med ett tal av Fredrik Reinfeldt där han enligt uppgift kommer att berätta vad Moderaterna har åstadkommit under sin tid i regeringsställning – och vilket framtida Moderatsverige han vill ta sikte mot. Du kommer givetvis att kunna läsa en analys av talet här på Dagens Arena under eftermiddagen.

Hur är egentligen stämningen inom Moderaterna?

Även det hoppas jag kunna få lite bättre svar på under dagen. Partiet har genomgått en minst sagt tuff period. Framgångsvindarna har mojnat. I förra veckan rapporterade Dagens industri om massiva avhopp från partiet och om ett utbrett missnöje med både partisekreteraren Kent Persson och Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs toppstyre. Partikassan har börjat sina, och även borgerliga ledarskribenter har tröttnat på Moderaternas “siffertrixande” för att bortförklara det stora jobbmisslyckandet och kriserna inom vården och skolan som duggar tätt. Den nya loggan är knappast tillräcklig för den nytändning som Moderaterna är i behov av.

Arbetsstämman kommer att hållas i Louis De Geers kongresshall i Norrköping. Louis De Geer var en holländsk industrimagnat som kommit att kallas för “den svenska industrialismens fader”. Han startade här bland annat det första svenska pappersbruket. Idag är industrilokalen omvandlad till en konsert- och kongressal och ses av norrköpingsborna som ett monument över stadens forna industriella välstånd.

Att Moderaterna väljer just den lokalen kan tolkas som en tanke. Fredrik Reinfeldt har som bekant själv förklarat det svenska industrisamhället som “basically gone”. Frågan är hur han vill bygga Sverige starkt även för framtiden? Allt färre av väljarna tror att partiet och dess allianskamrater sitter inne på de lösningarna.Moderaternas största strid under 2010-talet har nu börjat. Då är det nog välbehövligt om Fredrik Reinfeldt känner sig taggad, eller som han själv uttryckte det i söndags: som en stridshingst.

Bild från föreställningen. Bild: Unga Klara.

Den kanadensiska författaren Alice Munro har i dag tilldelats Nobelpriset i litteratur. Munros böcker ges ut av bokförlaget Atlas – som är en del av Arenagruppen som också Dagens Arena ligger under. Vi vill rikta ett stort grattis till förlaget!

Munro är världens främsta novellförfattare. Hon lyckas skildra det svåra som gömmer sig bakom det som till det yttre kan tolkas som vardagliga händelser. Med Munro behövs inga storslaget slammer – för hennes språkliga finess rymmer allt man behöver veta.

Alice Munro är själv också en fantastisk karaktär. Som när hon får svara på vad hon tycker om att hon bara är den trettonde kvinna att tilldelas Nobelpriset i litteratur:
“Can this be possible, really! That is dreadful! säger Munro med eftertryck.

Det är med andra ord den coolaste, mest fantastiska kvinna som nu har fått Nobelpriset.

På redaktionen jublar vi, nästan så vi känner för mycket lycka på en och samma gång. I dag är vi extra stolta över att vara en del av Arenagruppen.

Redaktionen genom Yonna Waltersson

Prenumerera på magasinet Arena och få en bok av Alice Munro på köpet >>

Så här skriver Bokförlaget Atlas om Alice Munro:

Utgivningen av Alice Munro är en del i en bredare satsning på översättningar av högkvalitativ skönlitteratur skriven av kvinnliga författare som har pågått under flera år. Vi började med att ge ut Joan Didion ( ”Att lära sig själv leva”, ”Bönbok för en vän”, ”Ett år av magiskt tänkande”, ”Kalifornien- min historia”, ”Lagt kort”), följde upp med Alice Munro (”Kärlek, vänskap, hat”, ”Nära hem”, ”För mycket lycka”) och i januari 2011 släpper vi Mavis Gallants Från det femte distriktet.

Alice Munros första novellsamling kom ut 1968 och under sin författarkarriär har hon mottagit ett antal fina priser och lovordats av kritiker världen över. 2009 fick Alice Munro det prestigefyllda Man Booker International Prize, den finaste utmärkelse en författare kan få vid sidan av Nobelpriset.

Genom sin novellkonst har Alice Munro bevisat att betydelsen i en skönlitterär text inte beror så mycket på längd, som på innehåll. DNs Anna Hallberg skrev om Munros För mycket lycka ”Hur kan en tjugosidig novell vara lika omvälvande som en stor roman?”

I Alice Munros noveller är det kvinnorna som står i centrum. Berättelserna handlar om drömmar, ambitioner, om kärlek och otrohet, och om det pris kvinnor får betala för att leva på sina egna villkor. Hon skriver om kvinnors livsvärldar och sammanhang med en ojämförlig värme.

Det har sagts att man av Alice Munros noveller kan lära sig någonting man aldrig tänkt på förut. Att man äntligen får ord på det man själv tänkt och känt men inte kommit åt.

”Jag kan förstå den empatin man känner. Det är ju oerhört viktigt att människor inte hamnar i den situationen som man nu gjorde i Lampedusa. Och det är en diskussion för EU. Och det pågår en sån diskussion inom EU. Och därför är det orimligt att Sverige har ett eget system under tiden vi diskuterar det här.”

Så kommenterar Socialdemokraternas Stefan Löfven den interna kritiken mot partiets migrationspolitik.

Resonemanget kan i bästa fall beskrivas som aningslöst. Tyvärr är det också en bekväm bortförklaring som allt för många politiska företrädare – oavsett politisk färg – är villiga att ta till de gånger frågan är aktuell.

Löfven är inte ensam om att slå ifrån sig ansvaret. Migrationsminister Tobias Billström har gjort det många gånger. Som i fallet med 14-åriga gravida Nimo från Somalia som skulle avvisas till Italien. Då var kommentaren:
”Om man börjar att stoppa avvisningarna ensidigt […] då är frågan vad blev det då av tanken om det gemensamma europeiska asylsystemet?”

Eller när 15-åriga Ali skulle utvisas tillbaka till Italien. En pojke som flera gånger försökt att ta sitt liv. Och som uppgett att han blivit misshandlad av den italienska polisen och därefter våldtagen i lägret.
“Det måste finnas solidaritet mellan medlemsstaterna och Dublinförordningen är ett sätt att se till att den solidariteten garanteras.”

Nimos och Alis öden är alltså sådana som ”vi kan känna empati för”, om man får tro Löfven. Men som vi också ska acceptera – eftersom det eventuella dubier vi kan ha kring Dublinkonventionen ska hänskjutas till pågående EU-debatt.

Men det finns inget i EU-lagstiftningen som hindrar Sverige från att gå längre. Precis som det inte finns något i EU-lagstiftningen som stoppar Italien från att å ena sidan ge asyl till de människor som dog i båtkatastrofen utanför Lampedusa – men å andra sidan bötfälla dem som överlevde.

Det finns heller inga europeiska regler som tvingar Italien att ta bort den lag som säger att fiskare inte får hjälpa flyktingar i kapsejsade båtar – om de gör det riskerar de böter och fängelse.

Inte heller finns något i EU:s lagstiftning som hindrar brittiska företag från att räkna ut värdeförlusten på asylsökande som tar livet av sig – vad man än kan tycka om detta morbida agerande.

På samma sätt finns inget som hindrar Sverige från att öka kvoten eller öppna fler vägar till asyl.

Det går inte att i dagsläget säga att EU har en gemensamt fungerande asylpolitik. Därför måste Sverige stå upp för en mer solidarisk flyktingpolitik. Sverige borde se en möjlighet i att försöka dra EU:s asylpolitik i en mer human riktning än de horribla exempel den italienska lagstiftningen ger vid handen.

Under Stefan Löfvens linjetal vid S-kongressen i april kunde åhörarna lyssna till följande rader:
”Sverige ska vara som en familj vars solidaritet är gränslös, och som aldrig är ansvarslös för kommande generationer.”

Det hade varit mycket värdefullt om Löfven tagit fasta på de raderna vid den katastrof som nu utspelar sig vid Medelhavet.

Källa: Riksbanken 2012:2 Finansiell stabilitet

Publicerad i Magasinet Arena nr 4 2013. Prenumerera här »

Äntligen ett nytt avsnitt av Dagens Arenas podcast Arenaklubben. I veckans avsnitt hälsar redaktionen ledarskribenten Irene Wennemo varmt välkommen.

Vad säger migrationsminister Tobias Billströms (M) aktieaffärer, i gruvbolaget Northland Resources, om statsminister Fredrik Reinfeldts personalpolitik? Och vad händer när en regering förflyttar impopulära beslut till enskilda personer, från ledning och från politik till person? Hur många klavertramp får ett statsråd göra?

Vad händer efter jobbskatteavdraget? När de fiktiva välfärdspengarna tagit slut?

Det är ett år kvar till riksdagsvalet. I gårdagens partiledardebatt drabbade partiledarna samman. Vad säger panelen om debatten? Och hur låter partiledarnas soundbites egentligen? Varför är Miljöpartiet offside i landsbygden?

Medverkande: Irene Wennemo, ledarskribent Dagens Arena, Mikael Feldbaum, chefredaktör Arena och ledarskribent Dagens Arena, Daniel Mathisen, ledarskribent Dagens Arena, chefredaktör Frihet och Yonna Waltersson, tf chefredaktör Dagens Arena.

Lyssna:

Fick migrationsminister Tobias Billström (M) insiderinformation innan han köpte aktier i Northland Resources? Det ska nu utredas av Ekobrottsmyndigheten och Finansinspektionen, uppger Ekot på fredagen.

Tobias Billström köpte 30 000 aktier i Northland Resources fem dagar efter att en räddningsplan för gruvbolaget var på gång. Informationen ska ha funnits på regeringskansliet fem dagar före Billströms aktieköp. Migrationsministern har konsekvent förnekat att han skulle ha fått någon information som inte varit tillgänglig för alla. Men varför han valde att köpa en ansenlig aktiepost i ett krisande företag väcker naturligtvis många frågor. Att Ekobrottsmyndigheten tillsammans med Finansinspektionen ska utreda om det finns anledning att väcka åtal för insiderbrott är viktigt för allmänhetens tilltro till dess företrädare.

Efter affären har Billström låtit en extern förvaltare ta hand om hans aktieaffärer. Det låter bra på pappret, men det innebär naturligtvis inte att det i fortsättningen finns en brandvägg mellan Billström och hans aktieaffärer.

Svenska statsråd är inte förbjudna att äga aktier, fonder eller värdepapper, men de ska redovisa sina innehav som också är offentliga handlingar. De ministrar som sitter på stora aktieinnehav gör det under premissen att de ständigt riskerar att bli misstänkta för att ha påverkat beslut eller tagit del av otillbörlig information som gynnar dem ekonomiskt.

Det här är inte första gången som Tobias Billström är föremål för en utredning. När han tillträdde som statsråd framkom det att han i flera år struntat i att betala tv-licensen på grund av sitt motstånd till Public Service. Efter att ha blivit polisanmäld erkände han skolket och fick – till skillnad från kulturministern Cecilia Stegö Chilò – sitta kvar som minister.

Han har även folkbokfört sig i en lägenhet i Malmö – trots att han bor med sin familj i Stockholm. På så sätt har han kunnat kvittera ut riksdagens bidrag för dubbelt boende på sammanlagt 80 000 kronor per år.

Migrationsministern har varit inblandad i flera kontroverser bara det senaste året. Han har talat om flyktingar som “volymproblem”, och om att det inte är “blonda och blåögda” som gömmer flyktingar. För det har han kritiserats skarpt av Fredrik Reinfeldt, men ändå fått fortsatt förtroende.

Om Ekobrottsmyndigheten väcker åtal för insiderbrott mot Tobias Billström lär det förtroendet vara förbrukat. Men redan nu är det rimligt att ställa sig frågan hur många klavertramp Billström ska tillåtas ta innan han anses vara en för stor belastning för regeringen.

Hur mår egentligen Folkpartiet? Jonna Sima har tagit tempen på regeringens liberala patient.

De senaste tre åren har Fredrik Reinfeldt frågat hur Socialdemokraternas ”regeringsalternativ” kommer att se ut. Sedan ett bra tag tillbaka har de rödgröna partierna ett försprång i opinonen på drygt tio procent. Centerpartiet och Kristdemokraterna har under mandatperioden legat och kippat efter luft vid fyraprocentsspärren. Nu ser även Folkpartiet ut att göra ett opinionsmässigt svanhopp.

”Det är väl en risk om man har två patienter som ligger i respirator att man inte ser patienten bredvid som står och hostar blod. Och det är det som händer just nu, man ser inte Folkpartiets kris därför att kriserna i KD och Centern skymmer Folkpartiets problem.” Så drastiskt beskrev Mikael Sundström, statsvetare vid Lunds universitet, krisen för Jan Björklunds liberaler i Sveriges Radio tidigare i år.

Enligt sajten Svensk Opinion.nu, som sammanställer statistik över de senaste opinionsmätningarna från Demoskop, Ipsos, Novus Opinion, Sentio Research, SIFO och United Minds för respektive parti, har Folkpartiet i dag 5,9 procent av väljarstödet. Framtidsutvecklingen pekar inte heller uppåt – snarare tvärtom.

Folkpartiet har länge haft skolan som en fredad zon. Men med sjunkande resultat och lärarkriser har Moderaterna känt sig tvungna att omfamna även skolfrågan. Vid partiets Sverigemöte tidigare i år beslutades det att skolan – tillsammans med ekonomin och jobben – står på Moderaternas topp-tre-lista inför valet.

Socialdemokraternas allt mer oförblommerade flörtar med Folkpartiet har ständigt viftats bort av Jan Björklund, som till och med lovat att ett S-samarbete är uteslutet. Men vad som i stället ser ut att bli allt mer troligt är att han inte får sista ordet i den frågan. Ett partiledarbyte hägrar i horisonten.

I onsdags publicerade Folkpartiets hemsida resultatet av ett provval bland partimedlemmarna i Stockholms stad. Där fick EU-minister Birgitta Ohlsson fler röster än Jan Björklund – 603 röster mot 481.

Folkpartiets socialliberala sida – med Birgitta Ohlsson, Erik Ullenhag, Cecilia Malmström, Maria Arnholm och Cecilia Wikström i spetsen – växer sig allt starkare. Alltmedan Björklunds mer hårdfört liberala falang förlorar mark.

Reinfeldts krav på besked kring oppositionens regeringsalternativ har av naturliga skäl tystnat. Arbetslinjen har inte bara ökat sjuktalen i befolkningen, även hans regeringskamrater har tagit stryk. Frågan är om också Folkpartiet kommer att sluta sina dagar i respirator eller om de inom kort tillför nytt blod för att komma på fötter.

Stort antal kvinnoorganisationer kräver haverimöte med justitieminister Beatrice Ask efter våldtäktsdomen. Ett möte hon måste gå med på.

Ett stort antal kvinnoorganisationer, med Sveriges Kvinnolobby i spetsen, kräver ett haverimöte med justitieminister Beatrice Ask. Det efter att hovrätten frikänt sex pojkar för en gruppvåldtäkt mot en femtonårig flicka.

I ett pressmeddelande skriver de:
“Det vi sett är en förödande oförmåga att hävda flickors och kvinnors rätt till sin kroppsliga integritet och att kunna leva ett liv fritt från våld. Det är dags att tala klarspråk till killar och män och att både kräva och ge dem möjlighet att ta ansvar för sina handlingar.”

Beatrice Ask måste ställa upp på mötet. Det är hårresande att det enligt svensk lag är möjligt att komma till slutsatsen att det inte kunde ställas bortom rimligt tvivel att pojkarna inte förstod att flickan inte ville.

Lagstiftningen fungerar inte som den ser ut i dag. Hur tänker Ask nu förändra den?

Glöm S-budget och femte jobbskatteavdrag! Här är dagens stora nyhet: varghatarna bildar parti. Det kan tidningen Svensk Jakt berätta på onsdagen.

Enligt talespersonen Henry Svonni kommer det ta några veckor att registrera partiet. Men gruppen Våga vägra varg i Sverige har redan 9 000 medlemmar på Facebook.

De kommer att driva en fråga: Fri jakt på varg med målsättningen noll vargar i landet.

Hörs möjligtvis glädjeskott från Dalarna och är de ett potentiellt hot mot Centerpartiet?

Så många frågor – så lite svar!

Valrörelsen är i gång. Typ.

_________

OBS: Undertecknad tycker att vargarna ska få vara kvar.

På tisdagsmorgonen kunde Ekot rapportera om ett brev som en av de fängslade Djiboutisvenskarna har lyckats förmedla till sina anhöriga. Den fängslade berättar i brevet om hur han utsatts för och hotats med tortyr i fängelset i Djibouti:

”Där tillfogades jag 6-7 mycket hårda örfilar och slag med en tjock kabel. Vidare så hotades jag med att bli utsatt för elchock och att få en flaska i min bak, hot som jag tog mycket allvarligt på då jag hade hört innan dess att de hade gjort det på andra personer före mig.”

Om uppgifterna stämmer är det mycket allvarligt. UD måste nu genast utreda detta.

De nya uppgifterna återaktualiserar samtidigt Per Wirténs ledare från i lördags “Gör USA en gentjänst till Sverige för Egyptenavvisningarna?”.

UD har hittills gjort vad man kunnat för att skjuta ansvaret för de fängslade vidare till USA och Djibouti: “att det är en mellanstatlig fråga för USA:s och Djiboutis regeringar som Sverige inte kan lägga sig i.”

Men det finns anledning att kritisera den argumentationen. De amerikanska försvarsadvokaterna säger sig inte ha hittat några utlämningshandlingar och menar därför att de fängslade är kidnappade. Trots det fortsätter man från svensk sida komma med samma svar.

Som Per Wirtén skriver:

Det är svårt att värja sig från misstanken att Säpo i det här fallet imiterat amerikansk praxis med rättslig outsourcing. Försvarsadvokaterna har inte sett några bevis eller uppgifter om att svenskarna utgjort hot eller planerat brott mot USA. Men i USA är det förbjudet att vara anknuten till al-Shabaab. Det är därför mycket möjligt att svenskarna hamnar i långa fängelsestraff. Är det så att Säpo och justitiedepartementet helt enkelt tagit initiativ till en outsourcing av ett i deras ögon ”besvärligt” fall? De kunde garanterat inte låsts in i Sverige efter att ha tagits hem från Djibouti, men förmodligen i USA.

Sverige hjälpte CIA med fallet Agiza och Alzery och var sedan lojalt tysta. Gör amerikanerna nu en gentjänst genom att ta hand om ”Djiboutisvenskarna”?¨

De frågor som Per Wirtén ställer förtjänar att få svar.

Nu stärker vi Dagens Arenas ledarredaktion ytterligare. Ulrika Kärnborg är ny ledarskribent på Dagens Arena. Ulrika Kärnborg är en mycket erfaren skribent, känd från bland annat Expressen och Dagens Nyheter, samt författare och dramatiker. Hon har också varit med och skrivit Miljöpartiets nya partiprogram.

– Det känns fantastiskt att knyta en så vass skribent till Dagens Arenas ledarredaktion. Ulrika Kärnborg är en erfaren kulturskribent och kommer att tillföra en viktig bredd till ledarredaktionen, säger Yonna Waltersson, tf chefredaktör för Dagens Arena.

– Ulrika Kärnborg har en unik förmåga att med skarpa formuleringar fånga samhällsutvecklingen i sina texter. Jag ser stora möjligheter för henne att påverka det politiska samtalet utifrån Dagens Arenas plattform.

Ulrika Kärnborg skriver regelbundet för Aftonbladet Kultur och arbetar just nu med pjäsen “Ciudad Juaréz” för Sveriges Radio och med en stor roman om Axel Oxenstierna.

– Jag tycker att det ska bli spännande att ta plats i en ledarredaktion med så starka, individuella röster. Här finns flera personer som jag har följt och läst genom åren, säger Ulrika Kärnborg.

– Jag hoppas att jag ska kunna bidra med mitt starka engagemang för miljö- och kulturfrågor, fortsätter hon.

Ulrika Kärnborgs första ledare kommer ni att kunna läsa senare denna vecka.

Varmt välkommen Ulrika!

Yonna Waltersson, tf chefredaktör Dagens Arena.