Bloggen

Diktaturen i Eritrea har figurerat i svenska medier med anledning av journalisten Dawit Isaaks tid som samvetsfånge.

På Bokmässan arrangerades ett seminarium med journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson diskuterades varför Dawit Isaak fortfarande sitter fängslad och vilka strategier den svenska regeringen borde använda för att få honom fri.

Fotografen och journalisten Donald Boström, som har följt skeendet i Eritrea under en längre tid, gav en bakgrund till Eritreas historia och varför Dawit fortfarande sitter fängslad.

Att i dag komma som vit kolonialmakt till Eritrea är inte så lyckat. Om utrikesminister Carl Bildt har som ambition att få Dawit Isaak fri behöver den svenska regeringen upprätta en konstant kommunikation med Eritrea, och uppgradera landet till vilken diktatur som helst, som exempelvis Syrien och Kina.
– Upprätta en kommunikation med Eritrea och trygga regeringen att våga prova nya vägar. Utan kommunikationen kommer det inte att gå, säger Donald Boström.

Varför kom Johan Persson och Martin Schibbye ut från Etiopien? Och betyder det att den tysta diplomatin fungerade?
– Det skrevs om vårt fall i ett tidigt skede, journalister vek sig inte, vilket skapade påtryckning, säger Martin Schibbye.

Enligt Johan Persson behövde makten i Etiopien tro att ett frisläppande var deras egen idé. De resonerade på det här sättet: vi kommer aldrig släppa Johan och Martin när ni vill, vi kommer att straffa dom först.
– Självklart släpptes vi på grund av påtryckningar, men de ville inte att det skulle se ut så, säger Johan Persson. De behövde känna: det här är vårt eget beslut.

Donald Boström tror inte på tyst diplomati.
– Jag kallar det inte för tyst diplomati, utan för aktiv diplomati. Däremot hoppas jag på att det finns informella vägar.

Den svenska regeringen måste alltså spela en annan roll. Det koloniala perspektivet behöver belysas utifrån frågeställningen: varför ska Eritrea ta emot en utrikesminister som talar ovanför deras huvuden?

De säger naturligtvis nej till de där premisserna, men om de får spelar en annan roll där ett samtal och en dialog står i fokus. Då kanske det kan hända någonting nytt.

Martin Schibbye tror på journalistikens roll i utvecklingen. Så länge det skrevs om deras fall, fanns det ett syfte med att de satt fängslade.
– Det går inte att lösa något utan att prata, slår Johan Persson fast.

Sedan alliansen kom i regeringsställning 2006 har de sålt statliga bolag och aktier till ett värde av 140 miljarder kronor. På onsdagen avvecklade regeringen sina sista aktier i Nordea för sammanlagt 21,6 miljarder kronor.

Miljarderna som nu rullar in i statskassan ska användas till att betala av på statsskulden, är beskedet. Det ser snarare ut som att regeringen försöker fylla igen de hål som höstbudgeten innehöll. Den främsta kritiken regeringen fick från de rödgröna partierna för sin ekonomiska färdplan för 2014 är att de lånar pengar till skattesänkningar. Med Nordea-pengarna kan Anders Borg delvis avväpna oppositionen på det argumentet.

”Det känns som en historisk dag som man kan vara lite glad över”, sade finansmarknadsminister Peter Norman (M) på en presskonferens på onsdagsförmiddagen. Regeringen vill nämligen inte äga banker. De tror inte på ägande som styrmedel. Då är det mer effektivt att skälla på bankerna när de gör övervinster, plockar ut feta bonusar och tar ut olika avgifter från kunderna. Det verkar i alla fall Anders Borg tycka.  Mellan 6 oktober 2008 och 9 november 2012 skällde han på bankerna 23 gånger.

Och Anders Borgs kollega Peter Norman är av samma åsikt.

”Det blir enklare att diskutera frågorna när man inte är en stor ägare av en bank”, konstaterade han på presskonferensen.

Det är som att påstå att det är mer effektivt att få igenom politiska beslut när man sitter som opposition i riksdagen. Men jag tror knappast att Borg och Norman frivilligt skulle byta plats med exempelvis Mikael Dambergs och Veronica Palms riksdagsplatser. Att ha makt är att kunna påverka. Alliansregeringen väljer i stället att skälla för gallerierna – samtidigt som de säljer av våra gemensamma tillgångar för att ha råd med att sänka skatten för höginkomsttagare.

Siffror från Kanada visar hur risken för skilsmässa ett visst år ökar hos par där kvinnan tjänar mer än mannen. Så länge mannen tjänar mer än kvinnan (till vänster om mitten) är risken för skilsmässa konstant, utom då kvinnan helt saknar inkomst (längst ut till vänster). När kvinnan tjänar mer (till höger om mitten) ökar risken för skilsmässa i takt med inkomstskillnaden. Statistiken sträcker sig över åren 1983-2006.

I veckans graf ger Magasinet Arenas ekonomer sin syn på världsläget. Denna vecka handlar om tur i kärlek. Grafen visar andel par som skiljer sig ett visst år i procent.

Källa: Bertrand m.fl. (2013). Gender Identity and Relative Income within Households. NBER.

Dagens Arena är på plats under Bokmässan. Kom och prata webb 3.0 med oss!

Dagens Arena vann Svenska Publishingpriset 2012 för bästa massmediewebbplats. Anledningen? Att vi med små resurser har skapat en webbplats som är lättnavigerad – både för läsare och för redaktörerna som arbetar med tidningen.

Nu vill vi sprida vårt sätt att arbeta med webben till fler tidningar. Om du söker nya smarta vägar för att nå ut på nätet tycker vi att du ska komma och prata med oss under Bokmässan.

Mellan klockan 12 och 14 torsdag den 26 september kommer Dagens Arenas webbstrateg Maria Georgieva att finnas på plats i monter B06:19. Hon kommer även att finnas tillgänglig övriga dagar – ring för att boka ett möte.

Läs mer om paketet här »

Om du inte är på plats – men ändå vill veta mer är du varmt välkommen att höra av dig:

Kontakta:

Yonna Waltersson, tf chefredaktör DagensArena.se
yonna.waltersson@arenagruppen.se
073–654 13 07

Maria Georgieva, projektledare/webbstrateg DagensArena.se
maria.georgieva@arenagruppen.se
073–654 13 03

Följ Skånepolisens väg från total förnekelse till erkännande i åtta plågsamma steg.

1. Vi har inget register över romer
– Vi har olika sorters register, men vi har inga olagliga register och inga specifika register över romer. Vi har inget register som stämmer in på den beskrivningen.
Är du övertygad om det?
– Ja. Vi har inget register som stämmer in på den beskrivningen.

2. Det finns ett register – men det måste ha gjorts av någon enskild
– Myndigheten har inte beställt eller ligger bakom det. Vi håller nu på att undersöka om det är upprättat av en enskild medarbetare.

3. Det finns inget register – men det finns en “analysfil”
– Det här är inget register utan en analysfil som man upprättat inom kriminalunderrättelsetjänsten för att se vilken relation människor har till varandra.

4. Vi har ett register i en ”analysfil” – men det har inget med etnicitet att göra
Som Dagens Nyheter har kunnat avslöja så heter mappen i Skånepolisens datasystem ”kringresande”. Men enligt polisen har beteckningen ingenting att göra med etnicitet.
– Jag vet inte varför man valt ordet kringresande. Jag utgår från att det är folk som reser när de begår brott. Inte att de är rörliga i sitt leverne.

5. Okej, vi har ett register över romer – men vi jobbar på att beskriva den på ett sätt så att folk inte tar illa upp
– Jag har förståelse för att man kan reagera på uppgifterna som de är beskrivna i Dagens Nyheter. Vi jobbar just nu på en beskrivning och förklaring till det här så man inte känner sig så illa till mods som man annars skulle göra.

6. Det här är i alla fall det enda register vi har
Har ni något mer register?
– Nej.

7. Ett till register? Nej, det är samma register fast en annan sammanställning
– Det förfaller vara samma register fast i en annan form.

8. Okej, det kanske finns fler ”excelfiler”
– Det kan finnas flera olika excelfiler. Det vi nu försöker ta reda på är om det finns fler filer av liknande karaktär.

I dag har den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak suttit fängslad i tolv år, 4383 dagar, i Eritrea. Utan rättegång. Det är en katastrof för pressfriheten, minst sagt.

I kväll hålls en manifestation för Dawit Isaaks frigivande på Göteborgs Stadsteater. Journalisten Martin Schibbye, som satt fängslad i Etiopien, medverkar vid manifestationen.

– Man kan ju inte alls jämföra mina och Johans 438 dagar med Dawits nu långt över 4000 dagar i eritreanskt fängelse, säger Martin Schibbye till Sveriges radio.

– Men det är ett sätt att samlas och hylla hans mod framför allt – att han valde att återvända och valde att skriva. Och hans kärlek till journalistiken, till landet och till sina medmänniskor. Att den fick honom att återvända och skriva om den verklighet han såg omkring sig, fortsätter Martin Schibbye.

Det är svårt att veta vad som egentligen pågår i den tysta diplomatins korridorer, men så länge journalister fängslas för sitt arbete är det viktigt att uppmärksamma Dawit Isaaks fall.

Läs också vad vi skrev förra året, samt följ #-taggen #FreeDawit.

Tysk partipolitik är i dag en ganska brokig färgskala. Varje parti förknippas med en särskild färg.

CDU/CSU är svart. Liberalerna i FDP är gula. SPD är rött förstås. Men även Die Linke är röda, om än i en lite rödare nyans. Det pågår en kamp mellan dessa partier om vem som ska äga den röda färgen. I årets valrörelse har SPD satsat på att erövra sin röda flank både politiskt och själva fägen. Men kombinerar det röda i valkampanjen med lila för att skilja ut SPD från konkurrenterna på vänsterkanten. De gröna är, ja självfallet – gröna.

Frågan är som alltid vilka som kommer att regera med vem efter dagens val. Fortsätter den svart-gula koalitionen mellan Merkel och liberalerna. Eller blir det det rött och svart, en så kallad stor koalition mellan SPD och CDU igen? Eller kan Merkel tänka sig att göra upp med Miljöpartiet – grönt och svart i förening?

Det senare förefaller svårt att tänka sig efter årets valrörelse då de gröna dessutom förmodligen kommer att backa. Röd-grönt kommer förmodligen inte att nå en majoritet den här gången även om det var utgångspunkten för de båda partierna. En så kallad Jamaicakoalition mellan CDU, FDP och de gröna förefaller också svår att tänka sig. De gröna och de gula är i hög grad varandras motsatser, men konkurrerar också om samma slags väljare.

Röd-röd-grönt, alltså en koalition med Die Linke utesluts av SPD och de Gröna, av olika politiska och historiska skäl.

En så kallad Ampel- eller trafikljuskoalition mellan SPD, FDP och de gröna är också svår att föreställa sig. FDP är på sätt Tysklands enda nyliberala parti.

Så vad återstår? Och hur kommer det att gå?

Alternativ ett är att Merkel och FDP trots allt får en majoritet och regerar vidare i fyra år till. Det är inte omöjligt. Om inte är nog en stor koalition mellan CDU och SPD mest trolig. Även om det skulle vara ett mardrömsscenario för socialdemokraterna. Partiet förlorade många väljare förra gången det begav sig mellan 2005 och 2009. Men väljarna skulle också kunna straffa ett parti som inte tar ansvar.

Nyckeln kan mycket väl bli om det nya partiet Alternativ för Tyskland kommer in, som är helt nybildat och en smula svårt att karakterisera just av det skälet. Det är Eurokritiskt men mycket tyder på att det kan skrivas in i dagens högerpopulistiska europeiska historia. Ledningen förefaller klonad på svenska Junilistan men till partiet dras såväl högerpopulism som främlingsfientlighet under partiets Europakritisk flagga.

Om Alternativ för Tyskland (som fått färgen blå) kommer in blir det med stor säkerhet ingen majoritet för svart gult och vägen förefaller öppen för en koalition mellan motvilliga Socialdemokrater och ett CDU som kan samla ett stöd som påminner om fornstora dagar.

Hur röstar tyska intellektuella i söndagens tyska val? Frågan ställdes till ett antal profilerade tyska författare i Die Zeits kulturavdelning häromveckan

Jag läser enkäten från Berlin dagens före själva valet. Utfallet ligger förmodligen inte i linje med söndagens resultat. SPD blir i detta smala väljarsegment största parti med 14,6, de gröna får 12,5, CDU/CSU 8,3 och Die Linke 6,3.

Man kanske ska komma ihåg att Hamburgbaserade Die Zeit historiskt sett knappast omfamnat de konservativa, utan snarare lutat mot vänster-mitten. Så urvalet är säkert en spegel därav och att många intellektuella lutat åt vänster efter 1945. Men man ska förstås komma ihåg att 58,3 procent inte vill svara eller överhuvudtaget inte vill tillkännage sina preferenser inför det tyska folket. Eller påta sig rollen som förebild och uppmana andra vilket parti de ska välja i morgon. Kanske ett tidens opolitiska tecken i sig.

Men man kan ändå exempelvis notera att Jürgen Habermas och Ulrich Beck röstar på Socialdemokraterna. Habermas hyllar SPD:s kanslerkandidat Peer Steinbrück som en målmedveten, framtidsorienterad och ansvarsfull politiker: “En karaktär med känsla för vad som är relevant.” Medan Wolf Biermann, DDR:s mest kända dissident, som förespråkade en demokratisk socialism i Östtyskland, lägger sin röst på Angela Merkel i stället för Steinbrück. Men säger samtidigt att om Hamburgs borgmästare, SPD:s Olaf Scholz, kandiderat hade Biermann lagt sig röst på honom i stället. Scholz är skriver han en äkta “Hanseat” och en företrädare för den tappra och modiga SPD-traditionen.

Die Zeits enkät ger nog ändå en bild av opinionsläget och vartåt det luta.

Valfebern ökar i Tyskland. När vi på fredagseftermiddagen träffade Philipp Steinberg från SPD-ledarens huvudkontor rabblade han på nytt siffrorna som får SPD att fortfarande hoppas. Ännu har inte 34 procent av tyskarna bestämt sig för vad de ska rösta på – och i valet 2005 hade opinionsmätningarna fem procents felmarginal.

Steinberg föredrar alltså att tala om en rödgrön regeringskoalition. Men när han pressas på ett svar medger han: “Alla demokratiska partier måste vara redo att förhandla.”

Steinbrück har tidigare uteslutit att han kommer att vara en del av en storkoalition. Men inte heller det tycks vara huggit i sten längre. Det är också han som kommer att leda samtalen från SPD:s sida vid de möjliga regeringsförhandlingarna.

Samtidigt ökar spänningen inför valet. En mätning publicerad i Speigel Online visar att AfD når över femprocentsspärren, medan den mindre regeringspartnern FDP snabbt sjunker ned mot spärren. Den tyska politiska kartan kan alltså vara på god väg att ritas om.

Avslutningsvis ett ursäkta från gles rapportering, det är mycket svårt att hitta w-lan här i Berklin. Men jag gör mitt bästa…

I dag lördag 21 september är det 100 dagar sedan protesterna mot den sittande regeringen i Bulgarien började.

Bulgarien har skakats av regelbundna protester under det senaste året, även innan den nuvarande regeringen kom till makten. Protesterna har under sommaren betydligt fredligare än i början av året när sex människor tände eld på sig själva som en reaktion mot fattigdomen i landet.

Årets protester är de största i landet på 16 år. Det råder stora ekonomiska problem efter kommunismens fall, som delvis beror på strukturella problem. EU har riktat skarp kritik mot uteblivna reformer och den utbredda korruptionen. 

EU ger ekonomiskt stöd till Bulgarien, men hur stöden hanteras behöver följas upp, parallellt med att effekterna av den samhälleliga krisen, som bara blir mer omfattande av uteblivna reformer, korruption och fattigdom, också bör tas på allvar. Den officiella arbetslösheten är på ca 12 procent. Den inofficiella visar över 18 procent. Genomsnittslönen är lägst i EU, på ca 3 500 kronor, men med matvarupriser (exempelvis) i jämförbara mått med Sveriges.

Sommarens protester föregås av att Delyan Peevski, en mediemogul som tidigare kontrollerade ett mediekonglomerat med dagstidningar, kommersiella tv-kanaler och webbtidningar, blev tillsatt som ansvarig för den nationella säkerhetstjänsten. Peevski står sedan tidigare åtalad för korruption och utpressning. Han tog inte uppdraget, men tonläget bland de protesterande dämpades inte.

I dag kommer demonstranter i Sofia att marschera med slagord som berättar om regeringens 100 misstag sedan de kom till makten.

Här är en sammanfattning av min rapportering av årets protester i landet.

Frågan om Alternative für Deutschland (AdF) är ett populistiskt parti får företrädaren Frank Hansel att surna till ordentligt. “Vi är elit”, utbrister han med syftning till den stora andel professorer, ekonomer och intellektuella i allmänhet som utgör partiets grund.

Men helt lätt är det visst inte för AdF att reda ut vad för slags parti de ska vara. Hansels partikamrat Karl-Friedrich Weiland bryter strax in och ger en annan förklaring: “Populism kan vara bra, det betyder att man lyssnar på folk, och det är vad vi gör.”

Det blir bister stämning i den tillfälliga lokalen som är inträngd i en maskskola med både plastkranium och schimpansmasker uppradade längs väggarna. Någon av journalisterna i rummet muttrar “nationalister” – och är kanske inte helt fel ute. AfD tycks redan smått inspirerade av det brittiska euroskeptiska partiet Ukip, som på senare tid slagit in på antimigrationsvägen.

Hansel försöker förklara att man helt enkelt inte hunnit utveckla politiken bortom euroskepsisen. Partiet bildades så sent som den 14 april i år, och har på kort tid hunnit få 7 000 medlemmar.

Trots den korta existensen pekar senare mätningar inför det tyska valet på Alternative für Deutschland kan få större betydelse efter valet än vad de själva knappt tycks tro. Så sent som på torsdagen publicerade INSA en mätning som gav den fem procent av väljarstödet och därmed en plats i förbundsdagen.

Om det blir slutresultatet skulle det orsaka en smärre jordbävning i det tyska parlamentariska systemet. Man har varit stolta över stabiliteten i förbundsdagen – och AfD:s inträde kommer  i praktiken att omöjliggöra något annat än en storkoalition mellan CDU/CSU och SPD. En högt uppsatt kampanjmakare för CDU får något svart i blicken när hann pratar om AfD: “Vi kommer göra allt, verkligen allt, för att de inte ska överleva mer än en mandatperiod”.

Om 48 timmar kommer vi att ana valresultatet. Men AfD planerar redan nu för Europaparlamentsvalet. Tills dess menar Hansel att partiet kommer ha hunnit utveckla sin politik. Bli inte förvånade om de då pratar i samma tongångar som Ukip.

Som bekant är Dagens Arena på plats i Berlin för att följa tyska valet. 

Under fredagsförmiddagen besöktes det kristdemokratiska partiet CDU:s kampanjkontor i Berlin för en genomgång av hur partiet ser på valet.

Så rör sig väljarna till och från CDU:

Enligt CDU vad SPD står för i dag:

Det här är vad CDU ser som SPD:s svagheter i valet:

Detta är vad CDU ser som de Grönas brister i valet:

Läs också: Politisk omkastning i Tyskland

Tyska valet – bevakning direkt från Berlin

Valfebern stiger i Tyskland. Om man tittar på de senaste mätningarna inför valet finns det några intressanta siffror att särskilt hålla koll på. I INSA-mätningen når det nybildade konservativa och euroskeptiska partiet Alternative für Deutschland över den magiska femprocentsspärren. Det skulle i så fall kasta om den politiska kartan. I flera mätningar placerar sig kristdemokraterna CDU under 40 procent – vilket skulle vara ett bakslag för partiet.

Socialdemokraterna, SPD, gör bättre ifrån sig i de senare mätningarna – men frågan är vad den senaste tidens fadäser från Steinbrück har inneburit. Men det är i alla fall ett gott tecken för SPD som brukar underskattas i opinionsmätningar.

Värt att notera är också att FDP (liberalerna som samregerar med Angela Merkels CDU) i samtliga mätningar ligger över femprocentsspärren. Att FDP åker ur förbundsdagen är vad SPD innerligen hoppas på och arbetar för i slutspurten. Det skulle öppna upp den politiska kartan och skapa stora problem för Angela Merkels regeringsbildning.

Till detta kommer att det tyska valsystemet ändrats strax innan valet – men mer om det i kommande blogginlägg.

Sedan lite drygt en timme tillbaka befinner jag mig i Berlin för att bevaka det tyska valet. Vi är 25 journalister som kommer att följa ett digert program som består av möten med de olika partierna, analyser av opinionstrender och föreläsningar om utrikespolitik och eurokrisen.

Så fort jag får chansen (tyvärr är Berlin hopplöst när det kommer till wifi) kommer jag här på bloggen berätta om vad vi får höra. Som tur är har Arenagruppen samtidigt en egen resa til Berlin. Det innebär att jag kommer att kunna hoppa mellan de olika programmen och fylla på med innehåll om den tyska fackföreningsrörelsen.

På söndagen ska jag följa hur resultatet trillar in från SPD:s valvaka. Dagens Arena kommer sedan att analysera valresultatet både på ledar- och redaktionell plats. Mer alltså – inom kort – på Dagens Arena.

Webbtidningen Dagensarena.se erbjuder redaktioner och organisationer möjlighet att komma i gång på webben med den senaste versionen av WordPress och det anpassade publiceringssystemet för nyhetsvärdering, Cursorial.

Anpassningen till Wordpress har gjorts med hänsyn till redaktionens journalistiska nyhetsvärdering. WordPress blir därmed inte längre enbart ett bloggverktyg, utan anpassat för organisationer som vill arbeta med flexibel webbpublicering.

Så funkar aktiv nyhetsvärdering: se videoklipp »


Välj mellan våra förmånliga webbpaket

Just nu erbjuder vi extra bra priser på våra webbpaket.

Baspaketet

Du får en effektiv start på webben. Ett smart val om du vill komma i gång snabbt. WordPress är ett modernt publiceringsverktyg med fokus på utseende, webbstandard och användarvänlighet.

WordPress har en öppen källkod (open source). Detta betyder att din organisation slipper dyra licenskostnader och att ni inte är låsta till någon speciell leverantör.

Du får WordPress med en mängd specialanpassningar och verktyg för dig som vill komma i gång med seriös publicering på webben. 

Pluspaketet

I pluspaketet ingår allt för dig som är aktiv publicist och/eller webbredaktör på webben. Paketet innehåller anpassade funktioner för webbsidor som uppdateras ofta och har flera aktiva skribenter.

Extratjänster som förenklar

Utöver våra färdiga paketlösningar erbjuder Dagensarena.se extratjänster för att kunna möta just dina nuvarande och framtidens behov. Dessa kan kombineras fritt med båda paketen.

Om Dagensarena.se

Dagens Arena startade som en ledarsida 2007. 2010 utvecklades sajten från en opinionssida till att bli en redaktionell webbtidning. Genom att kombinera kvalitetsjournalistik med webbkommunikation har Dagensarena.se på kort tid utvecklats till en bred plattform för progressiv samhällsdebatt.

För mer information 

Välkommen att kontakta:

yonna.waltersson@arenagruppen.se, 0736-541 307, tf chefredaktör Dagens Arena.

maria.georgieva@arenagruppen.se, 0736-541 303, projektledare/webbstrateg Dagens Arena.