För den som vill veta varför Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist fick sparken rekommenderas en korsläsning av SVT:s stora jobbgranskning och myndighetens egen granskning av de privata aktörerna som kom i dagarna.
Det handlar om privatiseringen av Arbetsförmedlingen som skett de senaste sex åren – med jobbcoacher, fas 3-anordnare, lotsar för nyanlända invandrare och introduktionskurser för utförsäkrade. Sedan 2007 har uppemot fem miljarder betalats ut till runt tusen privata aktörer.
Det handlar kort och gott om kärnan i alliansens arbetsmarknadspolitik. Och om Angeles som fick förtroendet att utföra jobbet.
Myndighetens granskning är inget som gjorts frivilligt. Det har länge blåst snålt i medierna om alltifrån flummerier till meningslösa sysselsättningar och rena bedrägerier hos de privata aktörerna. Men Angeles har skickligt duckat.
Tills nu.
Det började med att SVT kunde avslöja att de största privata aktörerna haft vinstmarginaler på över 25 procent och delat ut mångmiljonvinster till ägarna. Samtidigt vittnade deltagare och anställda om verksamheter som inte fungerade och var i avsaknad av det mesta – till och med tvål på toaletterna. Det visade sig också myndigheten inte kände till vinsterna och att man inte färdigställt en enda inspektion på något jobbcoachingföretag sedan 2011.
För en gångs skull reagerade till och med allianspolitikerna. När det gäller slöseri med skattemedel är det omöjligt för politiker – oavsett färg – att gömma sig bakom ideologiska argument. Det var det som var det briljanta med SVT:s granskning.
De ansvariga politikerna tvingades ut i ljuset. Och Arbetsförmedlingen blev, efter sex år, tvungna att granska sitt stora privatiseringsexperiment.
Vad säger då rapporten?
Bland annat att marknaden är överetablerad och ineffektiv. I dag finns till exempel coachföretag på 3 500 adresser som ska ta hand om 3 000 arbetslösa. Systemet börjar bli oöverskådligt – både för myndigheten och för den som ska välja – samtidigt skenar kostnaderna för uppföljning och kontroll.
Dessutom påpekas bristande kompetens hos handledarna ute på företagen. En sak står på papper, men när Arbetsförmedlingen åker ut och tittar stämmer det ofta inte med verkligheten.
Uppföljningen måste ”förbättras”, konstaterar utredarna. Ha i minnet SVT:s avslöjande att ingen inspektion av de privata aktörerna färdigställdes under hela 2012. Uppföljning verkar helt enkelt inte alls ha fungerat under de senaste sex åren.
Arbetsförmedlingen konstaterar också att de måste ”utöka kompetensen” vad gäller upphandling. Det vill säga: Efter sex år saknar myndigheten kompetens att göra det som är själva kärnan i regeringens arbetsmarknadspolitik – att upphandla privata arbetsförmedlingstjänster.
De efterlyser också högre grad av ”långsiktighet och stabilitet” i förhållande till de privata aktörerna. Längre in i rapporten kan man läsa att vissa företagare – med rätta – klagar över att de inte kan planera sin verksamhet då myndigheten från dag till annan har skickat dit hundra nya arbetssökande. Alltså: Myndigheten präglas av kaos och nyckfullhet.
De vill också ”öka användningen av resultatstyrning” och vill ha ”resultatfokus i uppföljningen av leverantörer”. Eftersom uppföljning i princip saknats är det inte så konstigt att myndigheten inte heller har koll på resultaten hos de privata aktörerna. Ha i minnet att man inte kände till vinstmarginalerna till exempel. Det vill säga: Pengar har rullat ut till verksamheter som ingen vet om de är bra eller dåliga.
Noteras bör också de uppenbara regelöverträdelser som bland annat tidningen Dagens Arbete har avslöjat. Tusentals lönebidragsanställda har inte fått någon inbetald pension av sina arbetsgivare – trots att arbetsgivaren fått bidrag av Arbetsförmedlingen för pensionen. Myndigheten har helt enkelt struntat i sitt ansvar – att kolla om pensionen betalats in.
Det kanske inte är så konstigt att Angeles Bermudez-Svankvist sparkade ut myndighetens chefsjurist ur ledningsgruppen – vilket förmodligen är unikt i myndighetssverige. Man ville tuta och köra och orkade inte med någon som påpekade vad man kunde och inte kunde göra.
Man kommer undan med mycket i det offentliga Sverige – men inte försumlighet med skattemedel. Och när Aftonbladet saltade det hela med sitt avslöjande om Angeles hutlösa mobilräkningar – eftersom hon glömt stänga av roamingen på sina utlandsresor – så var måttet rågat.
Så gick det som det gick för regeringens favorit.
