Överskottsmål eller balansmål – vad är det vi har i Sverige, egentligen?
En avslagen almedagsfredag och det är Miljöpartiets dag denna politikervecka. Det är standard för partierna att ha ett ekonomiskt seminarium, och regeringens minsta parti vill ju inte vara sämre än någon annan. Problemet är att de är det, eller i alla fall framstår som det.
I framväxten från ett enfrågeparti till det breda ansvarspartiet de i dag försöker vara, har Miljöpartiet fortfarande problem med trovärdigheten i de stora frågorna som ekonomi och arbetsmarknad.
Miljöpartiets ekonomiska seminarium handlade om delningsekonomi. Ett under Almedalen populärt ämne, som innebär en stor utmaning för bland annat Skatteverket och arbetsmarknaden. Det finns oerhört många vinklar att lyfta, men Miljöpartiet valde att fokusera på de delande företagen och några solskenshistorier.
Det saknades en ekonom som kunde prata om hur delningsekonomin fungerar i den traditionella ekonomi. Det saknades en arbetstagarpart som kunde prata om fackens utmaningar med att organisera den som tar uppdrag via appar. Framför allt saknades finansmarknadsminister Per Bolund, den med mest ekonomisk-politisk trovärdighet i hela miljöpartiet.
Det är svårt att vara ett fullt ut trovärdigt parti om det uppfattas som att man inte bottnar i de ekonomiska frågorna. Som nytt parti kunde Miljöpartiet komma undan med det, som regeringsparti är det svårare. Och det hjälper inte till att ens ena språkrör inte verkar veta skillnaden mellan överskottsmål och balansmål.
En räddning för det sargade Miljöpartiet är att skaffa sig en riktigt skarp ekonomisk politik. Men dit verkar det vara lång väg kvar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
