FREDAGSMYS | Chefredaktör Nordling noterar de verkliga sprickorna bland svenska fackföreningar. Och de är mycket tydliga om du tittar på rätt ställe.
Det finns en skiljelinje inom svensk fackföreningsrörelse som är tydligare än någon annan, och som får allt större betydelse för vår gemensamma välfärd. Jag snackar förstås om synen på privata sjukvårdsförsäkringar. Genom en sådan kan du köpa dig till en snabbare sjukvård. Den kostar förstås en hel del, men genom kollektiva lösningar kan priset hållas nere. Alltså som gjort för ett fackförbund att erbjuda sina medlemmar som extra bonus.
Problemet är förstås bara att den då också riskerar att undergräva intresset att bibehålla den allmänna sjukvården. Men även att den privata sjukvården byggs på befintlig infrastruktur, och därmed stjäl resurser från det allmänna. Detta dilemma illustrerades mycket väl av poddkollegorna på Arbetsvärlden häromdagen. Tydligt exemplifierat av John Lapidus, forskare i ekonomisk historia, och hans ständigt återkommande berättelse om läget i Spanien, där de med privata försäkringar kan ringa egna ambulanser och den allmänna sjukvården snabbt urholkas resursmässigt. Att John Lapidus är starkt kritisk till fackens sjukvårdsförsäkringar är en mild underdrift.
Som tidigare förbundsordförande kan jag vittna om hur denna fråga delar facken. I mitt eget förbund vägrade styrelsen att införa sjukvårdsförsäkringen, medan andra kommit fram till helt andra ståndpunkter. De flesta förbund inom Saco har försäkringen, inom LO har inget det. TCO-förbunden är splittrade, men det allra största, Unionen, erbjuder försäkringen till sina medlemmar.
Att en privat sjukvårdsförsäkring påverkar vår gemensamma välfärd råder det ingen tvekan om, och frågan är hur länge en så stor folkrörelse som facket har råd att tycka olika kring detta.
En del hävdar att det inte är någon skillnad mot de inkomstförsäkringar som många förbund numera erbjuder för att fylla ut vid arbetslöshet. Den typen av försäkringar innebär att drivkraften för ett höjt tak i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen minskar, och skjuter därmed över en del av finansieringen från statskassan till de enskilda medlemmarna. Och det är ju korrekt. Men skillnaden är kanske att de a-kassor vi idag har en gång startats av just fackföreningarna som därmed kan ha ett visst intresse av att fortsatt hålla systemet så relevant som möjligt. När det gäller sjukvården har inte facket riktigt samma historiska ansvar.
I ovan nämnda podd försvarades för övrigt Unionens beslut av deras nyutnämnde förhandlingschef Martin Wästfelt. Att detta dominerande förbund inom TCO byter ut sin förhandlingschef strax innan århundradets kanske tuffaste förhandlingar står för dörren kan tyckas märkligt. Samtidigt är det inte konstigt att PTK, som Unionen också dominerar, vill sätta Wästfelts företrädare Niklas Hjert som boss för det nystartade försäkringsinformationsbolag som parterna med möda baxat fram.
Men det finns säkert några som också tror att de av regeringen påtvingade förhandlingarna kring LAS-reglerna nu kan få en nystart genom att Hjert får en annan roll. Sprickan mellan Sacoförbunden och Unionen skulle därmed kunna vara mogen att överbrygga. Bytet i sig lär dock inte ha någon större betydelse utifrån detta. Martin Wästfelt är som Unionens tidigare förbundsjurist starkt förankrad i samma tankar som Niklas Hjert arbetat utifrån. (Här bör förstås även nämnas att jag sett dessa förhandlingar från insidan, som ledamot i PTKs styrelse under många år.)
Häromveckan gnälldes det för övrigt hos Aftonbladets kultursida över att en annan presskollega, LO-ägda Arbetet, skulle dra ner på sin utgivning. Skribenten missade dock att den främsta anledningen till detta ligger i skapandet av det nya bolag som Niklas Hjert nu ska leda. Det var just de medel för försäkringsinfo som LO tidigare själva hade kontroll över som finansierade en stor del av Arbetets produktion. Hur dessa medel nu ska fördelas, och vilka medier som eventuellt kan dra nytta av dessa resurser ska bli spännande att se.
Att det nya bolaget skulle lägga en stor del av sin annonsbudget hos Dagens Arena är ju en from förhoppning från en arm chefredaktör, men det är knappast troligt. Vi som oberoende och fri press får därför fortsatta att bygga vårt hopp på de donationer som når oss och som finansierar det vi sysslar med. Så: om du gillar Dagens Arena och vill bevara vår existens i mediebruset är det nu ett bra läge att gå till konkret handling. Innan det är för sent.
Ha en bra helg!
Jonas Nordling
Chefredaktör
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
