Dags för fredagsmys igen! Den här helgen kan vi snacka om hur åsiktsmångfald lättar ångest och vad vi kan lära av Bostadskongressen 1930.
Känner du ångest för framtiden? En nyligen publicerad amerikansk studie visar att du genom att diversifiera, alltså mixa, ditt nyhetsintag kan minska den känslan. Forskarna fann att såväl demokratiska som republikanska väljare kände mindre oro för aktuella frågor om de klev ut ur sina ekokamrar. Och det är väl egentligen inget konstigt med det. Men ändå fastnar vi alltsomoftast i våra bubblor.
Bostadsprofessorn Hans Lind pekade träffsäkert ut just ekokamrarna som trolig anledning till att bostadsfrågan alltjämt känns olöslig. Och som före detta bostadspolitisk nörd kunde jag inte låta bli att tänka på den första allmänna bostadskongressen 1930. Nej, jag var inte med, men har många gånger läst hela protokollet. Och var det något som präglade denna historiska övning så var det ambitionen att spräcka alla diskussionsbubblor. Under två dagar fylldes Konserthusets lilla sal av över 350 deltagare, som tillsammans representerade över 300 organisationer inom alla delar av bostadsfrågan.
Visst, några av de som medverkade var på gränsen till tokiga och lösningarna kunde spreta. Men alla talade på samma ställe, lyssnade och argumenterade. Inledningstalaren Axel Höjer, docent i hygien, satte tonen: ”Varje demokrat, oavsett om du kallar dig nationalist eller socialist, måste ha parollen i bostadsfrågan klar: Gemensamma uppoffringar, annars går det inte att skaffa alla medborgare bostäder som vi själva skulle kunna tänka oss att bo i.”
Det tog sedan flera decennier att nå fram förstås, men besluten på kongressen är imponerande givet den breda bas som var på plats. Kanske kan dagens ansvariga bostadsaktörer hitta inspiration genom att ta en liten tidsresa. Vilket enklast sker här.
Att inspireras av historiska händelser är dock inte samma sak som att historien har svaren på nutida problem. Det är viktigt att, som historieprofessorn Timothy Snyder, ständigt påminna om att de som drömmer sig tillbaka nästan aldrig har några tankar om framtiden. Och det är ju ändå alltid dit vi är på väg.
Men för den som, likt undertecknad, ibland oroar sig över ungdomens fäbless för de sociala mediernas arena och vilka effekter detta har för deras intellektuella utveckling kan en historisk återblick ibland vara minst lika ångestdämpande som diversifiering av nyhetskonsumtionen.
I alla fall upplevde jag det så efter att ha tittat in i två stycken hundraåriga dagböcker som finns i min familjs ägo. 18-årige Einar skildrar där en vardag från ett svunnet Stockholm, men med scener ur ungdomars vardag som kunde vara hämtade ur Skam. Einar tecknade bokstavligen sina dagar och dagböckerna lästes flitigt av hans vänner. Som vilket Instagram- eller Snapchatkonto som helst. Du ser lite av Einars vardag bakom mig i bilden ovan. Vill du kliva in djupare i hans värld gör du det här. (Jag har ännu inte lagt ut de sista sidorna, kanske för att det är svårt med avslut. Fråga bara alla GoT-fans…)
På Dagens Arena älskar vi historien, men tror att framtiden har de bästa lösningarna. Vi bygger trots allt vår redaktionella idé utifrån progressiva utgångspunkter. Och utifrån vårt oberoende. Här finns ingen partipolitisk inblandning överhuvudtaget. Däremot brottas vi ständigt med begränsade resurser när vi villl ge dig bästa möjliga journalistik, inte minst utifrån att vi saknar såväl presstöd som öronmärkta skattemedel. Vi är med andra ord fri press på riktigt, och därmed helt beroende av dig. Här kan du läsa mer om hur du kan stötta oss hela vägen in i framtiden.
Ha en bra helg!
Jonas Nordling
Chefredaktör
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
