“Vi gjorde rätt som handlade med Libyen”, skrev tidigare brittiske handelsministern och EU-kommissionären för handel, Peter Mandelson, i går i Financial Times. Indignationen flöt tjock ur Mandelsons penna, när han syrligt påpekade att den nuvarande brittiska regeringen gullade lika mycket med Muammar Gaddafi som den förra, fram till för en månad sedan, samt att detta i grunden var bra och rätt.
Mandelsons argument för att handla med Libyen och skaka hand med Gaddafi kan sammanfattas med att kontakt med omvärlden leder till en ökad vilja till demokrati för människor som lever i diktaturer. Sveriges handelsminister Ewa Björling har varit inne på samma spår. För två veckor sedan skrev hon att “Våra svenska företag kan vara goda förebilder i svåra länder.” Att inte vara närvarande, menar både Mandelson och Björling, leder ingen vart.
Det är svårt att argumentera mot logik – handel är verkligen en av nycklarna till fred. Därför är det nyttigt att påminna sig om att bland de svenska företag som länge verkat i Libyen hittar vi oljecowboys som Lundin Oil. Att sådan närvaro ligger bakom den omvälvande utveckling vi nu ser i Nordafrika är inte helt sannolikt. Stödet för att Sverige ska fraternisera med Gaddafi har bland svenska regeringens sympatisörer följdaktligen varit minst sagt ljumt.
En särskild liberal favorit har varit att påpeka att Libyen, fram tills alldeles nyligen, suttit på en av de roterande platserna i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Att Libyen under Gaddafiregimen valdes in är givetvis upp åt väggarna galet, men all diplomati är mer eller mindre absurd. Klagosången över Västs omfattande handel med andra oljediktaturer, med Saudiarabien i spetsen, sjungs däremot tyst. Då gäller i stället Mandelsons och Björlings resonemang, en linje som också gör det möjligt för magnater såväl som sportstjärnor att åka på handelsresor och olympiska äventyr till Kina och Ryssland.
Dubbelmoralen gör många kullerbyttor här. Mest tycks det handla om vad vi tycker är praktiskt. Det är lättare att distansera sig mentalt från Gaddafi, jämfört med Abdullah bin Abdul Aziz och Hu Jintao. Vi gillar bensin och billiga kläder, helt enkelt. Men jag tackade inte heller nej, när biståndsminister Gunilla Carlsson under en intervju i december 2010 bjöd på godsaker hon fått på ett toppmöte, av diktatorn alla just nu pratar om – Gaddafi.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
