Timbro och Centerpartiet argumenterar ofta för att sänkta lägstalöner är ett sätt att skapa jobb åt fler nyanlända och invandrare. Men jag har sällan hört dem belägga sin ståndpunkt med forskning. I måndags skrev jag därför en ledare där jag försökte undersöka deras tes.
Adam Cwejman på Timbro kritiserar mina slutsatser på sin blogg. Han menar att det finns “två saker” som jag “inte förstår”.
Den ena av dessa båda saker, som jag förstår Adam Cwejman, skulle vara att forskning visar att ungdomar drabbas negativt av höjda lägstalöner. Eftersom jag aldrig har skrivit om ungdomar i min ledare så är den punkten lätt att avfärda. Eftersom resten av Adam Cwejmans blogginlägg är en uppräkning av studier som visar att ungdomar missgynnas av höga lägstalöner så har jag tyvärr svårt att läsa mig till vilken den andra “saken” som jag “inte förstår” är.
Nå, om jag ska tolka Cwejman välvilligt så misstänker jag att han vill säga att ungdomar och invandrare skulle drabbas på liknande sätt av nivån på lägstalönerna. Det är en tes som man kan ha. Problemet är att den inte beläggs.
Adam Cwejman berör dock ett annat ämne som jag skriver om, nämligen huruvida nivån på lägstalöner påverkar den totala arbetslösheten. Som jag påpekar hittar Neumark och Wascher (2006) i två tredjedelar av tidigare undersökningar att högre lägstalöner påverkar arbetslösheten negativt, medan i en tredjedel av fallen märks ingen signifikant effekt. Arbetsmarknader med trygghetslagstiftning och aktiv arbetsmarknadspolitik drabbas inte av lika negativa effekter som andra länder. Av detta drar jag slutsatsen att Sverige inte har mycket att tjäna i antalet totala jobb på att sänka lägstalöner.
Adam Cwejman är som jag uppfattar det lite generellt upprörd över att jag inte skulle se alla negativa aspekter av höga lägstalöner. Som jag uppfattar det här forskningsområdet är det dock inte lika kristallklart som jag tycker att han vill göra gällande. Arbetsmarknaden är ett lappverk av regleringar, arbetsmarknadspolitiska åtgärder och fackligt respektive politiskt inflytande som gör att olika länder skiljer sig oerhört mycket åt. Därför blir både jämförelser mellan länder och litteraturgenomgångar haltande. Mycket forskning är också gjord på effekterna av höjda lägstalöner, men mindre på effekterna av sänkta lägstalöner.
Jag säger inte att Timbro måste ha fel rent teoretiskt. Det kan vara så att sänkta lägstalöner skulle innebära att fler invandrare fick jobb. Men jag tycker inte att de har bevisat det tillräckligt rent empiriskt. Det är som med jobbskatteavdraget, viss teori talar för, men empirin brister.
Som jag uppfattar det är Timbros huvudsakliga lösningsförslag av arbetslösheten hos invandrare, sänkta lägstalöner. Det känns inte seriöst, särskilt med tanke på en rad negativa effekter: ökade löneklyftor mellan kvinnor och män, ökade inkomstklyftor (lägstalöner skulle höjas långsammare än andra löner), fattigdomsökande, minskat produktivitetstryck.
Jag ska villigt erkänna att även om Timbro skulle lyckas bevisa att sänkta lägstalöner gav fler jobb åt invandrare, så tycker jag att det av ideologiska skäl är en bättre fördelningspolitisk lösning att subventionera anställningar.
Däremot vill jag ta upp en i mina ögon bättre kritik mot min ledare som Tino Sanandaji skriver om på sin blogg Super-Economy.
I min ledare lutade jag mig mot en ESO-rapport där andemeningen är att de flesta invandrargrupper etablerar sig över tid på arbetsmarknaden. Tino Sanandaji gräver djupare i den bilden och påpekar att det är ett stort gap mellan europeiska och utomeuropeiska invandrare och att somalier sticker ut. Sveriges situation liknar i detta avseende andra jämförbara länders. Detta är alltså inte ett specifikt svenskt problem, men det ska självklart inte negligeras. Det är möjligt att jag här var för positiv i min beskrivning. Somalier har det tuffare på arbetsmarknaden än andra och mönster kan ändras över tid.
Däremot tycker jag att det är svårt att avgöra exakt vad de här skillnaderna beror på. Utbildning? Diskriminering? Konjunkturen? En förändrad arbetsmarknad?
När Jan Björklund försöker skylla skolans problem på att somalier har låg utbildning tycker jag i motsats till Tino Sanandaji att han förtjänar skäll. När Jan Björklund förut brukade skylla problemen i skolan på Socialdemokraterna, då tyckte han inte att invandring urskuldar deras dåliga resultat. Det måste gälla även för Jan Björklunds usla resultat. Så radikalt annorlunda är inte invandringen i dag jämfört med för sju år sedan!
Fredrik Reinfeldt i sin tur har en annan favoritförklaring till usla skolresultat: “Det finns en faktor som handlar om ensamkommande flyktingbarn”. 2011 tog Sverige emot 2657 ensamkommande flyktingbarn. Anta att alla dessa går i en årskurs. De utgör då knappt 2,5 procent av årskursen. En ganska liten faktor.
Sänkta ingångslöner för med sig mycket negativt. Jag tycker inte att Timbro eller Centerpartiet empiriskt lyckas visa att de fungerar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
