Efter tipsen som ni fick i förra inlägget härifrån USA är det dags för tre spaningar.
1. Massmötet med Jon Stewart och Stephen Colbert pågick när jag landade i Washington DC. Jag hann se en hel del roliga skyltar och pratade både med vänner och folk på tunnelbanan som hade varit där. Siffran är imponerande: 215 000 deltagare enligt en oberoende politisk firma. Samma firma uppskattade att 87 000 deltog i mötet med Sarah Palin och Glenn Beck. Den roligaste skylten jag såg: En massa text på arabiska, och en förklarande text under: ”You don’t have to worry, it just says McDonald’s.”
Och just en sådan ironisk skylt säger en hel del om mötet. Det var en protest mot det polariserade politiska klimatet, den ytliga mediebevakningen av politik, och ett svar på mötet med Palin och Beck. Men det var inte ett rally specifikt för Obama och Demokraterna, och det kommer inte att påverka valutgången i någon större utsträckning. Det hade varit bättre för Obama om 215 000 människor hade knackat dörr i stället.
2. Och att knacka dörr är precis vad jag gjorde hela söndagen i valdistriktet PA-07 i Pennsylvania (utanför Philadelphia). Jag åkte i ottan tillsammans med min gode vän Jim och hans kompis Taylor. De var både väldigt aktiva i Obamakampanjen och känner två personer i kampanjledningen i PA-07, där Bryan Lentz är Demokraternas kandidat till representanthuset. Taylors förklaring till varför han ville gå upp snortidigt och åka med till PA-07 var enkel: ”Så att jag känner mig mindre skyldig och har lite bättre samvete när vi förlorar på tisdag”.
Vår heldag i ett ganska välmående villaområde utanför Philadelphia sa ganska mycket om kongressvalet generellt. Vi knackade dörr hos familjer som är kända demokratiska sympatisörer och som nu ska mobiliseras. Men intresset för att snacka politik var generellt mycket lågt. De flesta tog snällt en valbroschyr med all praktisk information, försäkrade att de var Demokrater och att de skulle rösta. Därefter ville de återgå till lövkrattning och andra familjebestyr.
I de längre politiska diskussioner som jag hade var det bistra ekonomiska läget, den höga arbetslösheten, illegal invandring och hotet från Kina återkommande ämnen. Defensiva frågor där jag försvarade president Obamas åtgärder så gott jag kunde, och i synnerhet lät folk prata av sig. Väldigt intressanta diskussioner såklart, och efter runt 100 knackade dörrar har två personer frågat om min accent. Och då mest i ren nyfikenhet.
Men det låga intresset och de frågeställningar som kom upp i diskussionerna återspeglar Demokraternas problem och varför det lär gå dåligt i morgon.
3. När vi var klara med vårt första pass blev vi skickade till annat, ännu mer välbärgat område. Under söndagskvällen pågick Halloweenfirandet som bäst och smågatorna i den burgna förorten fylldes med utklädda barn som frågade ”trick or treat”. Vi avrundade en stund senare för att inte störa firandet för mycket, men bilden av den trygga amerikanska gatan med olåsta dörrar, barn som sprang runt, vänliga grannar som hjälpte mig till rätt hus där kvarterets Demokrat bodde, hade fått Robert Putnam att gråta (Putnam sörjer ju USA:s borttynande civilsamhälle).
När vi var klara för kvällen åkte vi hem till Jims kompis Paul, som bor i Philadelphia och erbjöd en soffa för natten. Kontrasten var oerhörd. Paul bor i ett väldigt nedgånget område som hade passat i TV-serien ”The Wire” och han jobbar faktiskt i en skola, för er som har sett säsong fyra. ”Fast min skola är tio gånger värre”, sa Paul som avbryter minst ett slagsmål per dag och som har haft en ”vit” elev på fyra år.
Huset var dock nyrenoverat och han hade en fantastisk rooftop med utsikt över hela Philadelphia. Vi avrundade kvällen däruppe med en öl och Paul hamnade snabbt i en lång diskussionstråd om hur USA hamnar på efterkälken, hur barnen i hans skola aldrig får en riktig chans att lämna den misär de växer upp i, hur det amerikanska politiska systemet inte förmår hantera de verkligt stora frågorna om globaliseringens utmaningar, växande klyftor, reell fattigdom, galopperande statsskuld, urholkad konkurrenskraft, och så vidare.
Det var en bra diskussion med många frågor som president Obama måste hitta svar på om han ska bli omvald 2014. En första örfil får han med all säkerhet av de amerikanska väljarna i morgon.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
