Avtalsrörelsen pågår för fullt. Pappers och Elektrikerna sitter i tuffa förhandlingar – med hot om utökade stridsåtgärder – och i slutet av veckan kommer Sveriges största fackförbund Kommunal att svara på budet från SKL, som omfattar över 370 000 anställda i kommuner och landsting. Behovet av ett starkt fack känns tydligare än vanligt.
Samtidigt publicerar SIFO en undersökning med det lite skakande budskapet att “över 200 000 medlemmar hotar att hoppa av facket”. Ännu fler, alltså. Föga förvånande är andelen potentiella avhoppare störst inom LO-sfären och lägst inom SACO.
Bland LO:s medlemmar är det nästan tio procent som inte tror att de kommer vara med i facket om ett år, och enligt undersökningen finns det flera gemensamma drag hos “avhopparna”: Det är yngre män som bor i stortstäder, och som har en stark tilltro till sin egen förmåga. Personer som överväger att lämna facket – både inom LO och TCO – läser också den egna facktidningen betydligt mer sällan än andra medlemmar.
Intrycket man får när man läser rapporten är alltså ganska entydigt: facken måste förändras så att också unga, urbana individualister som konsumerar sociala medier skall känna sig hemma i förbunden, och man måste än mer tydligt förklara poängen med kollektiv organisering och avtal.
Okej, visst. Men att förklara fackförbundens medlemstapp enbart med sociologiska förändringar är minst sagt enögt. Den nuvarande regeringen har som alla vet höjt avgifterna till a-kassan och facket – och sambanden mellan högre kostnad och medlemsflykt är tydliga.
För att vända trenden behövs alldeles självklart både nytänkande hos facket och en bättre – solidarisk – politik.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
