Vad lär sig Wennerholm i Tampa?

Nu har jag anlänt till en av världens mest politiska städer, Washington DC. De här raderna skrivs hos Center for American Progress (CAP) – den stora demokratiska tankesmedjan.

Samarbetet mellan politiska organisationer i olika länder är enligt min mening viktigt och underskattat. I dag har jag träffat Dr. Alan Rosenblatt som ansvarar för digitala strategier och sociala medier på CAP. Vi satt i nästan två timmar på hans rum. Alan visade en mängda av de olika verktyg och strategier som CAP – en tankesmedja med 250 personer anställda – använder i sin kommunikation. Jag fick massor av idéer och tips som jag tar med mig hem till Arenagruppen.

I vanlig ordning träffade jag också min kompis Matt Browne som arbetar med CAP:s progressiva vänner och nätverk världen över. Vi diskuterade naturligtvis Mona Sahlins chanser att bli ny generalsekreterare för Socialistinternationalen, som Demokraterna inte är formella medlemmar av.

Organisationer med en massa socialister är naturligtvis känsligt i USA, och Socialistinternationalen är dessvärre en ineffektiv och tandlös organisation som även ifrågasattes – med rätta – under den arabiska våren. Såväl Ben Ali som Mubarak och deras respektive partier var medlemmar av SI.

S i Sverige har som ambition att reformera organisationen från insidan via Mona Sahlin. Men frågan är hur de svenska Moderaterna resonerar?

Republikanerna (RNC) och Moderaterna är nämligen formella medlemmar av samma internationella paraplyorganisation, International Democrat Union (IDU). Precis som att USA:s demokrater inte vill samarbete officiellt med socialister, så kan det tänkas att kopplingen till Republikanerna blir mer och mer obekväm för Moderaterna.

I Aftonbladet (24/8) läste jag också nyligen att Kent Persson, partisekreterare M, menar att de ”nya” Moderaterna har mer gemensamt med Demokraterna. ”Vi har förändrats rätt mycket och då förändras även vårt förhållande till partier i andra delar av världen”, säger Persson till Aftonbladet.

Moderaterna i Stockholm verkar dock inte hänga med i svängarna. De använder tydligen sina pengar för att skicka det kontroversiella och medieskygga trafiklandstingsrådet Christer G. Wennerholm till Republikanernas konvent i Tampa.

Wennerholm har en egen blogg, men där saknas ännu så länge reflektioner från konventet. Vi är många som väntar med spänning. Vad tror ni att första blogginlägget kommer att handla om? Här är tre gissningar.

1. Wennerholm är besviken. Han hittar ingen inspiration i Tampa som kan hjälpa honom att få ordning på den eftersatta kollektivtrafiken i Stockholm. Klimatförändringarna förnekas, ingen snackar om tåg och intresset för Wennerholms lobbyorganisation Spårvagnsstäderna är obefintligt. Wennerholm erkänner att han skippade Paul Ryans tal till konventet, som slog fast att alla rättigheter kommer från Gud och att alla skatter måste sänkas. I stället läste han en intressant rapport om high-speed rail från en demokratisk tankesmedja.

X. Wennerholm fördömer de två deltagare på systerpartiet Republikanernas konvent som kastade jordnötter på en mörkhyad journalist vid CNN och skrek ”det är så här vi matar djur”. Incidenten lär dock inte försämra stödet för Romney bland svarta väljare, som redan ligger på noll (0) procent.

2. Wennerholm beskriver det väldigt extrema partidokument som Republikanerna har antagit och föreslår att de ska uteslutas ur IDU. Han lanserar samtidigt sin kandidatur för att förändra IDU från insidan.

Vad gissar ni på? Helgardering är fusk.