Nu blir det fredagsmys. Ett vanligt grepp när medier ska summera och analysera vår samtid är veckans snackisar. Men jag går på på tvären och pekar istället på några saker vi inte snackade om. Trots att vi nog borde göra det.
Som Anders Wallners utredning om ett hållbart arbetsliv till exempel. Visst, den kom redan förra veckan, men ingen snackade om den då heller. Mer än att den hade spelat ut sin roll på grund av den nya regeringsförklaringen. Vilket bara delvis är korrekt. Det arbetsliv som den handlar om har inte ändrats ett dugg sedan regeringen tillträdde. Sanningen är väl att inte särskilt många uppmärksammat det delbetänkande som utredningen redan hade levererat heller. Tyvärr. För ska vi få en levande diskussion om arbetslivet så måste utredningar som denna få en riktig efterdebatt.
En grej som dock faktiskt uppmärksammades var att Wallner föreslog differentierade arbetsgivaravgifter för tillfälliga anställningar. Alltså att arbetsgivare som vill ha visstidsanställningar skulle få betala en högre avgift. Innovativt på sätt och vis, även om arbetsgivarsidan som väntat inte jublade. Men å andra sidan var det ju inte ens ett skarpt förslag från utredningen, bara en önskan om att en ANNAN utredning borde titta på detta.
Om så sker föreslår jag att vi dessförinnan har en mer kvalitativ diskussion om vad som är möjligt med differentierade arbetsgivaravgifter. Till exempel kunde vi ju höja avgiften generellt. Och sänka den till nuvarande nivå för alla företag med kollektivavtal. Det borde ju även de arbetsgivare som säger sig värna om partsmodellen applådera då detta skulle ge en konkret konkurrensfördel.
Och om vi ändå pratar om statliga utredningar så är det ju tydligt att regeringen vill att arbetsmarknadens parter ska lösa upp vissa knutar i arbetsrätten, typ turordningsreglerna. För annars blir det lagstiftning, enligt regeringsöverenskommelsen. Som om det inte skulle bli lagstiftning oavsett vad parterna förhandlar fram.
För varför skulle Centern och Liberalerna inte kräva att ett lagförslag läggs fram hursomhelst? Tio procent av arbetsmarknaden saknar avtalsreglering, och där skulle Annie Lööfs korståg ge direkt effekt. En sak som vi därför borde snackat mer om är varför arbetsmarknadens parter överhuvudtaget måste göra någonting. Ett alternativ borde vara att bara invänta utredningsdirektivet från regeringen och sedan utlysa generalstrejk.
En tredje sak som vi också borde ha pratat mer om denna vecka är den förlängda pensionsåldern. Detta faktum i sig har förstås dryftats flitigt rätt länge, men kanske inte utifrån rätt perspektiv. Det är förstås logiskt att vi behöver arbeta tills vi blir äldre för att själva pensionen ska kunna räcka under våra livs allt längre slutskeden. Men det hade varit uppfriskande att kombinera detta med en diskussion om hur länge vi måste arbeta under varje enskild dag. Det finns anledning att ifrågasätta om behovet av längre arbetsålder står i konflikt med en kortare arbetsdag. Kanske är det helt enkelt tvärtom?
En som ivrigt förespråkar såväl kortare arbetsdag som basinkomst är den holländske historikern och författaren Rutger Bregman. Inte minst i sin bok Utopia för realister, som kom ut på svenska ifjol. Har du inte redan läst den så kan det vara läge. Du behöver inte hålla med om allt i boken, men kommer i alla fall kunna vitalisera nästa middagsbjudning genom att droppa några braständare. Bregman visade för övrigt själv upp den konsten häromdagen, mitt under självaste elitsamtalen i Davos.
Så; snacka gärna lite om dessa saker. Eller annat valfritt ämne, förstås. Jag hoppas att du fortsätter hänga med oss på Dagens Arena, och att du också har koll på våra poddar. Vi älskar när folk orkar prata samhällsutveckling. Vi ses nästa vecka!
Jonas Nordling
Chefredaktör Dagens Arena
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
