Tidigt i morse gick jag med min kompis till Jim till hans röstlokal i Washington DC. På vägen dit berättade han målande om köerna för exakt två år sedan, när Barack Obama valdes till president. “Hela backen ner här var full med folk, du såg inte ens var kön slutade”, förklarade Jim när vi kom fram.
Och det var naturligtvis ingen kö i år. Visst, det var en del folk i omlopp, men absolut ingen trängsel. Washington DC är ju inte heller en riktig delstat, inga kongressledamöter ska väljas. Men att intresset generellt inte är på topp märktes tydligt.
Den stora frågan för kvällen är hur illa det kommer att gå för Demokraterna. På CNN erbjuder de följande minnesramsa: 39-10-Nevada.
39: Republikanerna måste vinna 39 nya mandat i representanthuset för att få majoritet (Demokraterna har alltså en tydlig majoritet i dag, alla 435 ledamöter i huset väljs om). Mycket tyder på att de lyckas, även om Demokraterna har försökt bygga en “firewall” för att stoppa Republikanernas framryckningar. Jag är som alltid en naiv optimist och gissar att Republikanerna får en “net gain” på 36 mandat, vilket skulle ge Demokraterna en hårfin, fortsatt majoritet.
Anledningen till att jag ännu tror att det finns en liten chans? Demokraterna har prioriterat tydligt och satsar på att hålla strategiska valkretsar, och de verkar trots allt ha fått igång delar av sin valmaskin som fungerade så bra 2008. Men visst, alla prognoser tyder på att Republikanerna tar mer än 39 nya mandat.
10: I senaten måste Republikanerna få en “net gain” på 10 mandat för att återta majoriteten (senaten har som bekant 100 ledamöter, en dryg tredjedel väljs om i dag, Demokraternas övertag är 59-41). Standardtipset är att Demokraterna lyckas behålla sitt övertag, mitt tips är 52-48. Och att Demokraterna inte tappar majoriteten beror till viss del på att några Tea party-kandidater är för extrema för att bli valda, till exempel Christine O’Donnell i Delaware.
Nevada: Kvällens prestigestrid utspelar sig i Nevada, där Demokraternas majoritetsledare i senaten Harry Reid är riktigt illa ute. Att fälla en majoritetsledare är självfallet en symbolisk seger, och jag tror att Tea party-kandidaten Sharron Angel lyckas. Reid har vanligen blivit vald med små marginaler och med stort stöd av oberoende mittenväljare, och de röstar inte i tillräcklig utsträckning i dag. Om Reid skulle klara sig lär han stå i tacksamhetsskuld till facket, som just bedriver en omfattande “Get Out The Vote”-kampanj.
Fler kommentarer kommer här på bloggen under kvällen.
Och här ovanför har ni Jim, helt ensam, utanför vallokalen. En talande bild, tyvärr.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
