De rödgröna partiernas överenskommelse om välfärdens organisering tycks innebära ett verkligt skifte i synen på välfärden – ett skifte från ”marknad” till samhällsinstitution.
I stället för trötta ansikten och illa dold besvikelse kring detaljer, säkert till förtret för en och annan journalist, kunde Stefan Löfven, Ulla Andersson, Jonas Sjöstedt och Gustav Fridolin i dag presentera en riktning och ett sikte på hur frågan om vinster i välfärden ska lotsas framåt. De vill tillsätta en utredning i januari, som ska presentera sina förslag 2016.
Stefan Löfven inleder, och han börjar med de ord där de tre partierna har funnit en gemensam beskrivning: ”Välfärd utan vinstjakt”. Det är ett uttryck som inte är ultimativt och låsande, men ändå anger en hållning. Ett budskap om vad man inte ser framför sig, som kan underlätta att fortsätta hitta framåt i vad man ser framför sig.
Löfven säger ytterligare ett par saker som i mitt tycke representerar ett intressant skifte. Han yttrar bland annat att ”välfärden inte är någon marknad” och att ”vi är inte kunder utan medborgare i mötet med välfärden”.
Han tar också några målande exempel till stöd, som skolor i konkurs och förskolebarn på vatten och bröd – men det väsentliga är att hans språkbruk markerar en förändrad beskrivning av situationen. Ett slut på Socialdemokraternas tidigare totalt undvikande hållning, och möjligen ett definitivt kliv upp ur den förvirringens period där S inte ens verkade förstå själva frågan.
Ulla Andersson (V) uppehöll sig lite mer kring vissa detaljer och knäckfrågor, och dessa visade på det som är intressant i uppgörelsen – att kunna koppla ihop V:s ultimativa och ibland väl moralistiska hållning i detaljfrågor med något som i stället kan sys ihop till något som gäller riktningen och grundsynen. Andersson sade att ”vinstjakten ska bort som incitament”, och att vinst ”i huvudsak ska återinvesteras”. Hon preciserade att eventuella överskott bör ligga på vad man kan kalla en funktionell nivå, det vill säga i alla fall under fem procent.
Andersson tog upp ytterligare två viktiga punkter, som också säger något om huvudriktningen: att partierna vill att det ska finnas en syftesparagraf i bolagsordningarna för företag som vill verka i välfärdssektorn, och att kommunerna ska kunna råda över den kommunalt finansierade verksamhetens omfattning (att etableringsrätt inte ska kunna tvingas fram genom exempelvis LOV).
Gustav Fridolin (MP) behövde i det här sammanhanget inte säga så mycket nytt – han sade ungefär vad han och andra miljöpartister sagt tidigare, att det ska finnas valfrihet för att säkra sådant som alternativ pedagogik och möjligheten att driva vidare byskolor – och att Miljöpartiet är helt enigt i att ”det blev fel”, med vinstjagande koncerner som genom friskolereformen tog sig in bakvägen.
Det mest intressanta under presskonferensen är dock det som Löfven säger, därför att det uttrycker och sammanfattar vad jag uppfattar som ett skifte. Eller kanske att Socialdemokraterna nu alls tar en riktning, och i mitt tycke dessutom träffar ganska rätt.
Ett exempel. Under presskonferensen säger Löfven ett par gånger att ”verksamheterna ska vara i fokus”. Det är faktiskt en politisk nyhet av rang – där säger han något nytt, som ingen makthavande politiker sagt någonsin under hela den urspårade marknadiseringsepoken.
”Titta inte bara på vinstsiffran, titta på bemanningen”, säger Löfven och exemplifierar med lärartäthet och förekomsten av speciallärare. Det vill säga, sådana saker som gäller det vi konkret förväntar oss av verksamheten, rätten att beskriva och ha väldigt tydliga synpunkter på den verksamhet som ska bedrivas i offentlig regi. Jag uppfattar det som att man nu kommit till insikt om en självklar institutionell kontroll – medborgarnas inflytande över formen på det som görs, i stället för inställningen ”ta pengarna och gör vad du vill”. Ett skifte i synen, från ”marknad” till samhällsinstitution.
Det är ett avsevärt skifte. Det kan tolkas som ett brett budskap till politiker att växa upp från rollen som bara en lam köpare av tjänster. Politiker måste engagera sig i de verksamheter de har ansvar för. (Intressant nog kan den här vinkeln – politiker som tar tydligare ansvar för hur skattebetalarnas pengar används – även formuleras som en borgerlig synpunkt.)
V–S–MP verkar alltså ha fått ihop riktningen i de frågor som kan bära det skiftet: synen på verksamheters syfte i välfärden (och att relatera till exempel vinstfrågan och verksamhetsformerna till det), samt det självklara förhållandet att kommunerna ska kunna råda över den kommunalt finansierade verksamhetens omfattning – det som hittills getts förvirrande beteckningar som ”LOV” och ”etableringskontroll”, som om det någonsin hade varit frågan om öppna marknader med obegränsade medel.
Det är utmärkt att partierna inte har stressat fram en överdetaljerad överenskommelse som ingen skulle vara nöjd med, utan gör precis det som behövs: tillsätter en utredning som sätter i gång sitt arbete nu i vinter, som kan föra arbetet med beskrivningar och förslag vidare till något användbart och hållbart.
Folkpartiledaren Jan Björklund kommer tyvärr fortsätta rya om LOV och ”etableringsfrihet”, och därmed framför allt visa att han ingenting förstår om marknader å ena sidan och offentliga budgetramar å den andra. Nu finns en möjlighet att (med Björklund som representativ måltavla) visa hur fullständigt verklighetsfrämmande den hållningen är. Så kan Björklund ta den dumheten med sig när han lämnar sin post någon gång snart – och hans efterträdare får då möjligheten att framträda som en mer informerad medborgare.
Jesper Meijling är arkitekt och ekonomiforskare. Författare till boken ”Marknad på villovägar”. Tidigare radioproducent vid SR P1 inom samhälle, politik och ekonomi. Doktorand vid KTH i egna projektet ”Markets, Spatial Order and Sustainable Urban Futures”.
Jespers gästblogg ”Marknad och politik” kommenterar marknadiseringsfenomenet i svensk politik, främst kring problemen med påtvingade marknadsmodeller och så kallad new public management i offentliga system och institutioner.
Jesper finns på twitter: @JesperMeijling
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
