Företrädare från Feministiskt initiativ är ofta noga med ord och begrepp. Det är bra – och viktigt. Ord är bärare av makt. Men den som anmärker på andras brister bör föregå med gott exempel. Annars blir det bara pinsamt.
I helgen skrev FI Umeå en debattartikel i Västerbottens-Kuriren. Artikeln handlade om att jämställdhetsdebatten behöver ett intersektionellt perspektiv. Ja, visst gör den det.
Vad menar då FI Umeå ingår i detta intersektionella perspektiv? Jo, en förståelse för att rasism, homo- och transfobi och antifeminism hänger ihop och förstärker varandra. Ja, visst gör de det.
Det är bara det att händelsevis råkar även klassorättvisor göra det. Fråga de ofrivilligt deltidsjobbande arbetarkvinnorna. LO:s jämställdhetsbarometer som presenterades i förra veckan visar på en förfärande utsatt ställning för kvinnorna inom LO-yrkena.
Men ändå nämner inte FI Umeå klass med ett enda ord i sin artikel.
Med sitt särskilda fokus på normkritik borde Feministiskt initiativs företrädare reflexmässigt förstå att det de själva säger – och inte säger – påverkar vilka som känner sig inkluderade.
Sorry, FI, men ni missade just arbetarklassen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
