Västvärlden halkar efter

I går talade Richard Gerver för en grupp skolledare, samlade av Rektorsakademien, i Stockholm. Gerver, brittisk tidigare lärare och numera föreläsare inom skolfrågor, är något av en världskändis. Nyligen stod han framför 6 500 lärare i Lahore, Pakistan.

Budskapet är enkelt: Västvärldens skolsystem, särskilt de brittiska och amerikanska, är utformade efter tayloristiska principer. Med det avses att eleverna inordnas i ett system som lär dem faktakunskaper, utifrån principen att flit, nit och lydnad lönar sig i arbetslivet. En arbetskraft som har gått genom ett sådant system ger hög produktivitet, är tanken.

Gerver menar att sådana utbildningspolitiska principer sannolikt var bra för samhällen som genomgick industrialisering. Föga förvånande är metoden mindre effektiv i en värld som ser helt annorlunda ut. Enligt Gerver har växande ekonomier såsom Brasilien övergett dem, till fördel för ett individbaserat lärande. Resultatet har visat sig vara positivt: Elever hoppar inte längre av sin skolgång.

Sin vassaste lans riktade Gerver mot de politiker som använder OECD:s så kallade PISA-undersökningar som måttstock. I förra veckan träffade han mannen bakom PISA, och enligt Gerver medger han att PISA är värdelöst som jämförelsemått. ”Man kan inte tolka PISA som en rankingtabell. Skolsystem går inte att jämföra.”

Europas skolpolitiker konkurrerar med varandras PISA-resultat. För Gerver representerar det en syn inom utbildningsväsendet som premierar konkurrens framför samarbete mellan elever. När de sedan kommer ut i arbetslivet märker företagsledare att deras personal inte kan arbeta tillsammans.

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) presenterade i går en reform under titeln ”Nya antagningsregler ska premiera ansträngning”. Oppositionens Mikael Damberg (S) har en förkärlek för att argumentera utifrån PISA. En vana han har kopierat från Björklund. Bland åhörarna i går fanns en känsla av lättnad över att lyssna på någon som pratade deras språk.