HÅKANS HÖRNA | Dagens Arenas politiske redaktör Håkan A Bengtsson skriver om veckans händelser och icke-händelser i den politiska världen. Den här gången bjuder han bland annat på en optimal tablå för det nya smala SVT som så många tycks efterfråga.
DDR-Ebba
Noterar att Ebba Busch Thor hållit ett tal på Kristdemokraternas riksting i Umeå som väckt viss uppmärksamhet. Tillspetsade kommentarer borgar för medial spridning. Den här gången spelade Ebba DDR-kortet och antydde att den kommunistiska muren skulle stå kvar på Skolverket, med anledning av förslaget att inte specifikt nämna nationalsången i lågstadiets musikläroplan.
Detta är förstås ett slags agendasättande utspelspolitik som är så typisk för just vår tid: säg något som retar upp motståndarna och mobiliserar de egna. Det är ett väl upptrampat spår som praktiseras av flera framgångsrika politiker i dagens polariserade politiska landskap. Boris Johnson har exempelvis liknat Jeremy Corbyn vid Josef Stalin. Jag behöver inte nämna alla andra populistiska politiker vid namn här. Bara konstatera att allt oftare går skammen på torra land.
Men det här med DDR år 2019? Är det någon under 40 som vet vad Östtyskland var och representerade? Ebba Busch Thor själv var ju bara två år gammal när muren föll. Så vem i den kristdemokratiska staben som drog DDR-kortet? Utspelet passar in i mönstret av en alltmer uppskruvad högerkonservativ retorik; nationalsången hotas eller rationaliseras bort av några statsliberaler på ett statligt verk. Men var det ändå inte lite väl långsökt?
Men så kommer jag att tänka på att Per Gudmundson numera är presschef för Kristdemokraterna. Han tillhörde en gång den utomparlamentariska vänstern men ingår numera i den inomparlamentariska konservativa högern. I sin tidigare egenskap av ledarskribent på Svenska Dagbladet skrev han för ett par år sedan om Stellan Arvidson som spelade en stor roll då den svenska skolan moderniserades och demokratiserades. Socialdemokraten Arvidson var inte en av de mest framträdande i sitt parti men betydelsefull för framför allt den svenska utbildningspolitiken. På hans mer problematiska konto finns hans fäbless för Sovjet och DDR. Han var länge ordförande i Förbundet Sverige-DDR. Arvidson intressanta livshistoria skildras i Birgitta Almgrens bok Dröm och verklighet. Stellan Arvidson – kärleken, dikten och politiken som Per Gudmundsson fiskade upp och spetsade till: ”Svenska skolan skulle `förbereda socialismen´”. Nu var skolreformerna ett resultat av en kollektiv politisk process, och inte något Arvidson hämtade hem från DDR. Däremot var John Deweys progressiva pedagogiska visioner om att förena teori och praktik, reflektion och handling formade i spänningen av det dubbla arvet från Platon och Rousseau en helt fundamental inspirationskälla för efterkrigstidens skolreformer. Han var upplysningsvis amerikan. Men varför knäcka en bra story?
Smal TV
Detta slags politiska strider handlar förstås i grund och botten om att konstruera, bygga upp och vidmakthålla myter och motmyter, hålla vännerna vid gott mod och odla fiendebilderna. Myter tenderar ibland att leva sitt eget liv. Ännu 50 år efter 1968 lever till exempel bilden av de vänstervridna medierna vidare. Numera laddas myten dessutom också av det ständiga högerpopulistiska talet om det vänsterliberala medieetablissemanget. I efterhand blir alla katter röda i dagens konservativa ögon. Men visst, tidsandan var annorlunda och många vinklar från den tiden känns daterade i dag. Precis som många av dagens debatter snart kommer att kännas otidsenliga. En sak är säker, bilden av att medierna i allmänhet och public service i synnerhet skulle luta åt vänster stämmer inte. Jag skulle snarare vilja säga att public service under dagens hårda konservativa tryck har förändrats på ett sätt som missgynnar vänstern.
Allt detta bildar fond när Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna nu kräver ett smalare public service-uppdrag och har inlett ett samarbete i riksdagen för att driva igen en radikal förändring av SVTs och SRs uppdrag. Argumentationen är att public service inte ska ägna sig åt bred underhållning. Så i framtiden kommer vi inte att få se Ebba Busch Thor tävla i SVTs Så ska det låta utan bara i TV4s Let’s dance.
DDR-TV
1972 brukar betraktas som vänstervågens höjdpunkt, inte minst i SVT. Tidsandan gjorde alla lite mer vänsterlutande på den tiden.
Men en blick på programmen i SVT 1972 gör bilden lite mer komplex. Jag hittar förstås en och annan tidstypisk och härlig premiär. Som den i dag kultförklarade Tårtan, men den var mer anarkistisk än politisk, mer spontanistisk än vänsteristisk. Ville, Valle och Viktor var nog ett barnprogram i sin tid, om jag minns rätt. Kent Anderssons och Bengt Bratts Hemmet och Sandlådan gick i teve det året. Sven Wolter och Maria Hörnelius ingick förstås i den radikala göteborgska ensemblen. Kanske kan Carin Mannheimers dramaserie Dela lika också rangeras in i det radikala draget från Västsverige. Men vad ska man säga om Midsommar i Ransäter med Gunde Johansson, Zara Leander, Sven Ingvars och Tage Erlander (han kom därifrån)? Ett program i 1968 års anda? Eller Barnjournalen? Och hur ska man se på Nygammalt med Bosse Larsson eller Bygdeblad med Owe Thörnqvist? En folkparksscen känns kanske lite sossigt förstås. Man undrar vad som döljer sig bakom programtiteln Om dessa buskar kunde tala?
Dags att deklarera med mera var en skämtsam information med Eva Rydberg, Björn Skifs och Sveriges Jazzband. Brittiska Familjen Ashton minns jag själv väl. Karl Erik Karlsson (som var folkpartist) höll auktion på Skansen. Det var Povel Ramel vid pianot och Lill Lindfors och Svante Thuressons krogshow, Hagge Geigert förstås och Våra favoriter med Gnesta-Kalle och gästartister. Inte särdeles vänster i mina ögon. Snuskgubben Benny Hill skulle väl kunna anklagas för såväl sexism som sexuella trakasserier idag, omfattande filmbevis föreligger från 70-talet TV-tablåer. Summa summarum, tidsandan var inte så entydig som myten i efterhand ger sken av, och som paradoxalt nog odlats av såväl vänstern som högern i oskön förening. Tiden var precis som SVTs utbud 1972 mer komplex och mångfacetterad.
Den nya public service
Så låt mig därför för sakens skull ägna mig åt en framtidsorienterad och lika obalanserad framtidsspaning och konstruera en fantombild av SVTs programtablå i en smalare och mer konservativ värld, helt oseriöst men kanske lite seriöst ändå:
Helgmålsringning
Synodens Dag Sandahl har kommit till heder igen och ringer in helgen. Han berättar om nödvändigheten av att (citat) ”vara en finne i röven”. Direktsändning från Långe Jan på Ölands södra udde.
Go’kväll
Programmet har överlevt med ny profil. Bland annat berättar kristdemokraten Per Gudmundsson om sin klädkod: den engelske gentlemannen på väg till Reform Club i London. Han gör också ett försök att restyla Miljöpartiets Amanda Lind. Det går inte så bra. Det föll på håret.
Babels torn
Det nya kulturprogrammet som ersätter Babel. Dagens tema: Kris är granne med kaos, om Svenska akademin. Horace Engdahl och Anders Olsson samtalar i fyra timmar om hur en stabil kulturinstitution som Svenska Akademin kunde dekonstrueras av en liten kulturtidskrift vid namn Kris, som dessutom sedan länge är nedlagd. Postmodernismens största och enda seger, så här långt.
Kommissarie Morse
Orginalserien med den lätt aristokratiske och cyniske kriminalkommissarien repriseras för femtioelfte gången. Oxfordandans akademiska kulturarv måste spridas. John Thaw som den bildade polisen konfronterar i varje avsnitt den vegeterande lågheten och andra slimma brott. Sex och otrohet leder konstant till död och våld. Men gåtorna löses alltid till sist av den buttre och deprimerande Morse som förfäras över tidens gång och förfall. Själv lyckas han bara få till valhänta och misslyckade framstötar vad gäller det motsatta könet, som aldrig leder till något. Morse finner tröst i den klassiska bildningen, Wagners operor och The Times korsord.
Knep och Knåp
Uppföljande studiosamtal. SVTs kulturchef Johan Hakelius diskuterar tillsammans med Svenska Dagbladets politiske chefredaktör Tove Lifvendahl skillnaderna och likheterna mellan Morses favoritkorsord i the Times och svenska knep och knåp.
Timbrotimmen: En smal sak
Timbros Karin Svanborg-Sjövall tar ett brett grepp och berättar om sina favoritteorier. I sammanfattning: allt blir bättre om allt blir smalare, som exempelvis public service, staten och alla möjliga skatter.
Partiledarduell
Statsministern Jimmie Åkesson och oppositionsledaren Annie Lööf duellerar.
Vår tids dansbaneelände
Från dansbane-sex, via jazzgung, till rave-extas och hip hop-stomp. Uppdrag granskning uppmärksammar i ett undersökande kritiskt reportage allsköns fördärvliga kulturella uttryck som släppt lös okontrollerbara lustar och handlingar, i historien och i nutiden.
Programinformation
SVTs tillträdande VD Gunnar Strömmer presenterar Uppdrag Gransknings nya chef Rebecca Weidmo Uvell.
Rehnguldet
Första delen i Richard Wagners Niebelungens ring i direktsändning från Bayreuth.
När Wagners drake försvann
Studiosamtal. Vid världspremiären av Rehnguldet i Bayreuth kom draken aldrig fram. Den skickades efter tillverkningen i Paris till Beirut istället för Bayreuth. Dessa fransmän! Vänsterwagnerianen Björn Wiman (även nya public service behöver visa på någon form av bredd) förklarar hur allt gick till och hur det kom sig att de franska diftongerna ställde till det.
Jag Anders PJ
PJ Anders Linder samtalar med sig själv om viktiga saker. Samproduktion med Axess-TV.
Hembygdsrörelsens framtid
Hembygdsrörelsens betydelse för det svenska kulturarvet. Direktsändning från Tönnersjö hembygdsgård i Eldsberga socken. Men var är folket? Programledare: Mattias Karlsson, Sverigedemokraternas tankesmedja
Nattsändningar ur SRs arkiv
Vem älskar Yngve Frej och God natt jord samt andra mycket långsamma TV-produktioner från den gamla tråkiga tiden. Allt för att motverka det svenska folkets allt mer dåliga nattsömn och därmed förbättra folkhälsan.
SCBs felaktiga statistisk
SCB har alltså redovisat felaktiga siffor för arbetslösheten. Arbetslösheten låg inte på 7,1 procent utan bara på 6 procent. Vilket i och för sig är för högt och långt ifrån full sysselsättning.
Det påminner mig om flera saker.
SCBs arbetslöshetsiffor är inte en precis siffra utan baserade på skattningar som grundar sig på enkäter och intervjuer. Samma sak med BNP-statistiken. De är inte så exakta som vi lätt förleds att tro.
Skandalen är också en påminnelse om vad knappa resurser kan leda till, som att myndigheter av kostnadsskäl tvingas spara, lägga ut uppgifter på privata aktörer och acceptera låga anbud, som inte alltid håller måttet.
Detta är inte första gången det blivit fel inom det arbetsmarknadspolitiska fältet. För ganska länge sedan gjorde nationalekonomen Susanne Ackum en undersökning som gav en felaktig bild. Undersökningen visade att de olika åtgärder som arbetsmarknadsutbildningar och beredskapsjobb inte lett till några effekter vad gäller sysselsättningen. Det var något med att de som hade fått jobb inte var med i statistiken.
Centerns Martin Ådahl brukar hänvisa till forskning och statistik när han argumenterar för sin ”reformering” av arbetsförmedlingen. Dagar som dessa tvivlar jag på både det ena och andra. Som det återkommande mantrat att politiken ska bygga på fakta och forskning.
Nyheter blir snabbt gamla
I söndags berättade Petter Stordalen om ”Kärleken till Gunhild”. Senare samma gick tidningen ut med nyheten att Peter och Gunhild skiljer sig.
Det händer att nyheter snabbt blir gamla.
Den amerikanske vänstertidskriften The Nation hyllade i sitt oktobernummer Evo Morales: ”Bolivia’s Remarkable Socialist Success Story.” Efter valfusket har han nu tvingats avgå.
En gång berättade Håkan Quist, som var chefredaktör för socialdemokratiska Sydöstran, att han hade skrivit en ledare som argumenterade mot en folkomröstning om kärnkraft. Ledaren publicerades samma dag som Olof Palme tillkännagav att partiet bytt fot. Det var bara att skriva en ny ledare. Nästa dag.
På den tiden hade socialdemokraterna tidningar vars ledarsidor förväntades företräda partilinjen. Nu finns varken det ena eller andra. Och knappt någon partilinje.
Jan Myrdal slutar och Gunnar Myrdal märksammas
Jan Myrdal meddelar att han skrivit sin sista skriftställning i Folket i Bild. Det kanske var bra det. Hans senaste bok var för övrigt en pinsam och svårbegriplig historia där han dök ner i diverse sexuella ångestladdade komplikationer från ungdomsåren.
Jans syster Kaj Fölster uppmärksammar mig däremot på att en stor konferens i USA behandlat fadern Gunnar Myrdals bok ”The american dilemma” som kom ut för 75 år sedan. Det åtta timmar långa seminariet An american dilemma for the 21th century ligger utlagt på nätet för den som vill se och lyssna.
Murens fall
Man blir lite trött på alla skribenter som vill berätta om var de var när muren föll så här 30 år senare och deras egna upplevelser av Östkommunismen. För mig räcker det att gå till källorna som ZDFs nyhetssändning dagen därpå.
Och att läsa Annika Ströms Melins lysande bok Världen sedan 1989 som också ger oss instrument förstå den värld vi lever i idag, 30 år senare. (Ett kapitel hittar du här.)
Liberal dödshjälp?
Frågan om aktiv dödshjälp står på dagordningen för Liberalernas Riksstämma i helgen.
(Missa för övrigt inte vår podd om ämnet)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
