Att inte spricka vid förlossningen verkar handla mer om tur än om skicklighet, helt enkelt för att det saknas forskning på området. Så kan inte förlossningsvård bedrivas.
När jag födde mitt första barn för lite mer än ett år sedan var det inte smärtan vid förlossningen som skrämde mig, utan om jag skulle spricka så mycket att det skulle få konsekvenser i min vardag.
Mellan fyra och åtta procent av alla förstföderskor får allvarliga bristningar i underlivet vid förlossningen, men mörkertalet är sannolikt stort. Dessa skador kan få allvarliga konsekvenser som läckage av urin och avföring, svåra smärtor och svårigheter att ha sex. Ändå har förlossningsskador länge varit ett tabubelagt ämne. Få som är drabbade pratar om sina skador.
Varför det är så är svårt att säga. Men en graviditet och förlossning är inte i sig ett sjukdomstillstånd. Konsekvenser av barnafödande ses som en del av något »naturligt«. Att prata om urin- och avföringsläckage är inte det lättaste. Många som drabbats av förlossningsskador vittnar även om att de inte tas på allvar av sjukvården.
SBU har tittat närmare på hur allvarliga bristningar vid förlossningar kan uppstå, för fram till nyligen fanns det inget vetenskapligt underlag för hur de kan undvikas. Det är skrämmande. Minst fyra av hundra kvinnor får allvarliga bristningar när de föder barn, men vården har inte vetat hur de ska undvika dem. Eller upptäcka dem för den delen. Det gör att kvinnor lider länge, helt i onödan.
På onsdag presenterar SBU resultatet från sin rapport Analsfinkterskador vid förlossning här på Almedalen, och Aftonbladet skriver i dag om resultaten. SBU listar bland annat de åtgärder vården kan vidta för att kvinnor ska slippa att spricka. En sådan åtgärd är att barnet inte föds fram för snabbt.
Samtidigt vittnar SBU om stora regionala skillnader i förlossningsskadorna. Värst drabbat är Stockholm. Ett län starkt präglat av platsbrist för födande och sönderstressade barnmorskor. Där finns det inte tid att undvika skador i samma utsträckning som det gör i Hallands län, där andelen bristningar är lägst i Sverige.
Förlossningsvården är underutvecklad. Det bedrivs alldeles för lite forskning och det drabbar kvinnorna. Hade männen varit de som drabbats av förlossningsskador hade vi inte sett samma brister i vård och forskning. Men då det är kvinnor som föder barn, och det ses som något naturligt, är har vi 2016 inte kommit längre.
Jag hade tur, jag drabbades inte av en större bristning vid förlossningen. Men utifrån den forskning som finns på området så verkar det vara just tur att jag inte sprack, trots kunniga barnmorskor vid min sida.
Så kan vi inte bedriva förlossningsvård i Sverige. Forskning krävs för att minska bristningarna och kunna hitta och laga dem när de väl sker. Kvinnor ska inte behöva lida för att de har fött barn.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
