»Bara det som mäts blir gjort. Glöm aldrig det«
Orden är Percy Barneviks. Med höga ledarposter inom bland annat Sandvik, ABB och Skanska vet han vad han pratar om. Inom företagsekonomin är nämligen mätbarhet allt. Därför skolas unga ekonomistudenter i »ekonomisk styrning«, det vill säga att ta beslut utifrån siffror och kalkyler. Och inte det egna omdömet.
Ett tänk som har sitt ursprung inom industrin men som även spridit sig till andra branscher. En sådan är välfärdssektorn. Men går det att ha samma tänk när man asfalterar en väg som när man tar hand om en människa?
Det är ganska lätt att slå fast om en väg är bra asfalterad. Men vad är egentligen bra kvalitet inom vård, skola och omsorg?
Det är en fråga som Jonna Bornemark, docent i filosofi vid Södertörns högskola, undersökt i sin bok Kvalitetsjakten – om professionalitet i välfärden. Hon har pratat med en grupp vars röst oftast glöms bort i debatten, nämligen personalen som verkar inom dessa områden.
Enligt välfärdspersonalen är kvalitet inte det som främst låter sig utvinnas genom enkäter eller sådant som kan uppvisas i diagram. Istället är det möjligheten att utöva ett gott omdöme som är den centrala beståndsdelen.
Förutom de nödvändiga yrkesmässiga kunskaperna är det alltså när personalen har tid att lyssna och ta in varje unik situation som bra kvalitet uppstår. När de får möjlighet att reflektera över knepiga situationer och utrymme att handla på bästa möjliga sätt.
Men i ett system där kvalitet likställs med mätbara resultat tenderar det att osynliggöra det mellanmänskliga arbetet.
Läraren som inte har tid att ge extra stöd till en elev för att ännu fler prov måste rättas. Eller undersköterskan som inte har tid att hjälpa den ångestfyllda äldre personen för att besöket bara får ta 30 minuter enligt schemat.
Personalen uppfattas ofta som en kugge längst ut i maskineriet som »bara« ska verkställa det som tänkts ut och organiserats av andra – politiker, företagsledare och mellanchefer.
Ekonomistyrningstänket som lärs ut på landets handelshögskolor gör dessutom ingen skillnad på om organisationer är offentligt eller privat drivna.
Siffror går före personligt omdöme.
Men i vinstjagande bolag förvärras ändå den här problematiken. För den är skriven i lag.
För ett aktiebolag – den i särklass vanligaste driftsformen bland välfärdsbolagen – gäller aktiebolagslagen. Enligt den har ett aktiebolag det enda syftet att generera vinst till aktieägarna, om inget annat anges i bolagsordningen (3 kap. 3 § ABL). Bara sådana aktiviteter som är förenliga med vinstintresset tillåts. Om inte, riskerar den att bli stämd av sina ägare.
Varför skulle samma logik som gäller i Skanska inte gälla i Internationella engelska skolan (IES)?
Därmed tvingar lagen företagsledningen att välja lönsamma produktionstekniker. Och för att veta vad som är lönsamt behövs det siffror och kalkyler. Det som inte går att mäta och därmed tjäna pengar på måste exkluderas.
Ett synsätt som ses som självklart av alla som jobbat inom näringslivet eller åtminstone tagit en kurs i ”ekonomisk styrning”. Varför skulle samma logik som gäller i Skanska inte gälla i Internationella engelska skolan (IES)?
Motståndare till vinstbegränsningar i välfärden brukar oftast peka på hårdare kvalitetskrav som alternativ lösning för att öka kvaliteten i välfärden.
Men hur gör man, som sagt, med sådant som inte går att mäta?
Exempelvis den mellanmänskliga aspekten? Enkelt. Man bortser från det. För bara det som mäts blir gjort. Glöm aldrig det.
Dennys Bello går Aftonbladets ledarskribentutbildning och är praktikant på Dagens Arenas ledarredaktion. Följ Dennys på Twitter: @dennysbello
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
