Priset för att äta sig mätt

De globala matpriserna har aldrig varit högre. I Tunisien och Egypten eldade prischocken på en redan explosiv situation. Men varför stiger priserna? Hur allvarlig är situationen? Vilka blir konsekvenserna? Dagens Arena ställde frågorna till Annika Söder, undergeneraldirektör på FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO.

I januari nådde de globala matpriserna en ny historisk högstanivå. Aldrig tidigare har det kostat mer att handla mat på den globala marknaden. Stigande priser på bland annat vete och matolja underblåste protesterna i Tunisien och Egypten. Men ännu har världen inte sett samma typ av matkravaller som under den förra matkrisen 2007-2008.
– Vi har sett hur höjda priser på socker och matolja har haft effekt på till exempel utvecklingen i Tunisien. De globala matpriserna är naturligtvis knutna till dessa händelser. Men det ska ju också till andra faktorer och annat missnöje. Vi har nästan en miljard människor som inte kan äta sig mätta i dag. Skulle det bara bero på matpriserna hade vi haft hungerkravaller varenda dag, säger Annika Söder som är undergeneraldirektör på FAO.

Hur allvarlig är situationen i dag?
– Situationen är kritisk. Priserna är totalt sett högre än under förra matkrisen. Men det finns tre faktorer som gör dagens situation lite mindre allvarlig. Dels är det inte riset som driver upp priserna den här gången. Ris är ju en viktig basföda för väldigt många människor. Dels är skördarna relativt goda i Afrika söder om Sahara, vilket innebär att dessa länder är mindre importberoende. Dels finns det mer mat i lager efter föregående års rekordskördar.

Annika Söder berättar att den omedelbara anledningen till dagens höga priser förklaras av ovanligt dåliga skördar under 2010. I Europa, Australien, Kanada och Pakistan dränktes grödorna av översvämningar eller ruttnade bort i lervällingen på åkrarna. Ryssland och Ukraina drabbades däremot av den värsta torkan på över ett sekel. Även bönderna i USA fick se sina skördar förtvina under den obarmhärtiga solen.
– Vädret är den akuta anledningen. Men där bakom finns en lång rad långsiktiga faktorer som driver upp priserna. Det är till exempel rätt oomtvistat att det extrema väder vi har upplevt påverkas av klimatförändringarna.

– Stigande oljepriser är en annan faktor. Oljepriserna och klimatförändringarna har också skapat en större efterfrågan på biobränsle, vilket i sin tur skapar konkurrens om odlingsmarken. Vidare har vi en globalt ökad efterfrågan på kött vilket driver upp priserna. När priserna stiger har vi också sett en ökad spekulation på mat, det vill säga aktörer som går in på marknaden enbart för att tjäna pengar på prisstegringen.

När situationen skruvas åt, så späder alltså spekulationen på utvecklingen?
– Ja, och det tyder på en förväntad brist framöver och därmed en förväntad prisökning. Men det spekuleras inte bara på själva maten, utan vi ser också en ökad spekulation på odlingsmark. Antingen köper man mark för att kunna sälja dyrare senare, eller för att kunna producera mat för sitt eget land.

Så vissa länder köper odlingsmark i andra länder för att säkra produktionen till sig själva?
– Det var något vi såg öka redan under förra matkrisen 2007. När till exempel Vietnam införde exportförbud på ris skapade det problem för Sydkorea som är en stor importör. Ett stort sydkoreanskt företag försökte då köpa upp mer än hälften av odlingsmarken på Madagaskar för att säkra sin risproduktion. Den gången utbröt stora demonstrationer på Madagaskar och affären gick i stöpet. Men det är ett exempel på hur svåröverskådliga konsekvenser en sådan här situation kan få.

– Ett land stänger exporten för att klara av att föda sin egen befolkning, vilket man kan förstå. Men då stiger priserna på världsmarknaden vilket skapar problem på andra ställen. Den här typen av exportrestriktioner är också något vi ser i dag. Det driver på de globala priserna.

Och då är det importländerna som drabbas. Vilka är det?

– Det är det här som är det svåra när man talar om matpriser. Vi mäter globala priser, det vill säga vad det kostar att importera mat. Det får inte nödvändigtvis effekter på lokala marknader om de är hyfsat självförsörjande.

– Men generellt är de rika länderna nettoproducenter och de fattiga länderna nettokonsumenter. Så höga globala matpriser slår framförallt mot fattiga länder. Rika exportländer kan ju tvärtom tjäna på höga priser. Det långsiktiga problemet är att det produceras alldeles för lite mat i fattiga länder, vilket gör de mycket sårbara.

Vad beror det på?
– Jordbruksinvesteringarna har gått ner under väldigt lång tid. Ett skäl är att det kortsiktigt har varit billigare att importera mat från till exempel EU, USA eller Japan. Där har priserna pressats ner med hjälp av jordbrukssubventioner.

Så jordbrukssubventionerna i den rika världen har bidragit till att öka sårbarheten i den fattiga världen?
– Om man tittar tjugo trettio år tillbaka så har incitamenten för att investera i jordbruket varit svagt i fattiga länder. Därför drabbas de nu av en större chock när priserna stiger.

Minskar fortfarande investeringarna?
– Det ser lite bättre ut sedan 2007. Biståndet till jordbruksinvesteringar har ökat något. De afrikanska länderna har också kommit överens om att avsätta en större del av sin statsbudget till jordbruket. En annan positiv faktor är att Världsbanken och IMF har förändrat sin politik. Tidigare tvingade man fattiga länder att skära ner på statsbudgeten och minska den offentliga sektorn. Det slog hårt mot investeringar som möjliggör jordbruk, till exempel infrastruktur, elektricitet och bevattning. Nu finns en mycket mer positiv inställning till både offentlig sektor och jordbruksinvesteringar.

– Det som däremot inte har förändrats är förutsättningarna för handel. Då pratar vi jordbrukssubventioner i de rika länderna och marknadstillträde för fattiga länder. Där finns inga tecken på förändring just nu.

Vad händer om priserna nu fortsätter att stiga?
– Det beror helt på hur skördarna blir nu under våren. I de rika länderna har vi marginaler. Men vi kan få en svältsituation om de globala priserna får stor påverkan på de lokala priserna i fattiga länder.

Så dåliga skördar i väst kombinerat med till exempel dåliga skördar i Afrika söder om Sahara kan få drastiska konsekvenser?
– Det kan få väldigt negativa konsekvenser.

Om vi tittar på de långsiktiga faktorer som du nämner så verkar det inte se så ljust ut: stigande oljepris, konkurrens om odlingsmark, klimatförändringar, förutsättningar för handel, ökad spekulation och köttkonsumtion…
– På lång sikt vet alla vad vi måste göra. Vi måste odla mer mat i fattiga länder, ta bort jordbrukssubventionerna i den rika världen och ta itu med klimatförändringarna. Dessutom behöver vi bättre kunskap om förväntade skördar. Dagens lättrörliga pris gör det svårt att både köpa, sälja och bestämma sig för vad man ska odla. Ojämnheten i priset är ju ett problem i sig, vilket leder till panikköp och spekulation.

– Men i dag förs ändå samtal om att vi behöver bättre reglering av marknaden. Det diskuteras inom EU och kommer att bli en stor fråga på G8- och G20-mötena i sommar.

Kommer ännu större förändringar att krävas?
– Till syvende och sist är det ju upp till medlemsländerna. Regeringarna och de befolkningar som väljer dem måste vara modiga. Om alla i världen ska kunna försörja sig, äta sig mätta och ha en hyfsad levnadsstandard så kommer det att krävas att vi, i den rika världen, gör vissa uppoffringar.

– De är en grundläggande fråga i alla de här globala ödesfrågorna: Hur långt kan nationalstaten komma? Vilken regering visar mod och vågar säga att det är dags att reducera vår levnadsstandard, för annars kommer hela världen gå över styr?

– Det är ju samma diskussion som i klimatfrågan, frågorna är intimt förknippade. Två globala ödesfrågor, helt enkelt.