Jag började läsa Timbros rapport Integrationens utmaningar, men kom inte längre än till sidan fyra förrän jag kände att ett blogginlägg var på sin plats (här kan man läsa mitt tidigare inlägg om seminariet med samma ämne, läs också Devrim Mavis ledare).
Timbros vd Markus Uvell skriver i ett till en början intressant förord att rapporten handlar om att ”omformulera Det gemensamma”. Men någonstans i slutet av förordet urartar intellektet när han menar att ”Det finns något sorgligt i att det krävs ett invandringsfientligt populistparti i riksdagen för att etablissemanget [min kursivering] ska våga diskutera hur invandringspolitiken egentligen fungerar.”
Jag undrar i vilken grotta Uvell har gömt sig de senaste tio åren (jo, just det, den på Storgatan 19 på Östermalm i Stockholm). Var fanns han under den hetsiga debatten om ”social turism”, som handlade om utvidgningen av EU, den potentiella invandringen från de nya länderna och Sveriges välfärdssystem? Var fanns han när hela Sverige pratade om de apatiska flyktingbarnen, där tonläget var extremt högt och debatten infekterad? Var fanns Markus Uvell när S-regeringen och Miljöpartiet hade en öppen konflikt om amnesti för alla gömda flyktingar? Eller när migrationsdomstolarna skulle beslutas och sjösättas? Har han helt missat hur mycket svensk offentlighet har pratat om den väg som Danmark har valt i invandringspolitiken?
Var, undrar jag, har Markus Uvell varit de senaste tio åren? Vad grundas den skeva uppfattningen på att invandringspolitiken inte diskuteras förrän nu, när SD sitter i riksdagen? Och slutligen, vad menar Uvell med att svälja och använda det sverigedemokratiska uttrycket etablissemanget?
Jag är mycket förundrad och nyfiken.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
