Den borgerliga regeringens fäbless för nationalekonomi kan knappast ha undgått någon. Ämnets dragning åt att betrakta människan som en homo economicus – ett matematiskt styrt vinstmaximerande objekt – verkar vara det bäst lämpade intellektuella stödet för den borgerliga politiken. Beväpnade med ämnets förment ”objektiva sanningar” går allianspolitikerna till strid mot det sociala flummeriet.
Men det är inte bara i finansdepartementet som ämnet betraktas som en överideologi. Under inflytande av överstepräst Anders Borg har dess lärosatser kommit att influera en stor del av politiken, på bekostnad av socialvetenskaperna och inte minst – empiri.
Detta illustreras väldigt tydligt i debatten om arbetslöshet, och kom till uttryck under gårdagens seminarium om behovet av en ny skattereform. Den efterföljande debatten, som kom att handla om allt mellan himmel och jord, berörde delvis den höga arbetslösheten – och specifikt vissa gruppers, såsom ungdomars och invandrares, svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden.
Vad är då lösningen?
”Jo”, svarade Peter Santesson, forskare på Näringslivets forskningsinstitut Ratio, med en nationalekonomisk reflex: ”Man måste sänka lönerna.”
Sen kom eftermiddagens mest bevingade citat:
”Lågproduktiva människor måste också kunna lönekonkurrera.”
Om han nu vore ekonom och pratade om en generell ekonomisk-matematisk modell, hade man kanske kunnat ha förståelse. Men nu gjorde han inte det. Nu pratade han om människor av kött och blod och en social verklighet med en komplex problembild. Han pratade om politik, inte ekonomi.
Men dagens nationalekonomi är inte begränsad till ekonomiska formelböcker. Den är i dag en stor del av politiken – vilket tar sig i uttryck i en kall och cynisk människosyn.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
